Nu äntligen!


 
Nu så är jag här igen . Ja först och främst hej och goddagens på er alla ni som läser min blogg regelbundet eller ni som klickat in er här för första gången. Har haft några dagars uppehåll i skrivandet. Dels har jag som vanligt på hösten ngt skit i kroppen. Endera är det väl förkylning eller något annat. Vi ska i alla fall inte dyka ner allt för djupt i det träsket utan jag ska uppdatera er lite vad jag gör ananrs förutom att vila, äta halstabletter och se på tv.
Försöker att pyssla lite mellan varven. Har ju mitt stora projekt här hemma men det har stått lite still, i väntan på att jag ska få mer ork också måste jag beställa hem mer material sedan men det går framåt pinne för pinne kan man i alla fall säga. Annars så försöker jag ju i alla fall att skapa en del saker i mindre skala och det går fortfarande lika bra att bara tänka att jag bara ska skissa lite....
Vet inte hur jag bär mig åt men det kan bli så mycket mer än en skiss ibland.
Det här blev visst en riktig stadshäst, men man får ju prova ibland att sätta in dem i lite andra miljöer än vad man brukar.
Den här är jag dock riktigt nöjd med. Ett fint litet fuxsto omgiven av öar, vatten också en fyr i bakgrunden. Här tänkte jag bara att jag ville försöka få in hästen i en omgivning som jag gillar men samtidigt något mer än bara gräs ,träd och himmel. Det är ju inte alltid jag lyckas med mina skisser heller så därför det kanske känns extra roligt när det blir så här bra resultat med! Och guldgossarna mår utmärkt. De hittar på små lustigheter varje dag nästan. I morse så såg jag att Timon kommit på hur han skulle nå högre upp på sin kräcker. Han puttade helt enkelt dit sin rulle och balanserade ovanpå den för att nå. Stuart ville inte vara sämre . Han fick ju en ny kräcker igår med nötsmak som han tycker mer om än det förra. Idag var han ut en stund och kom på ett helt nytt sätt att nå upp. Han ställde sig helt enkelt i hjulet och sträckte på sig, då blev avståndet visst perfekt.
Sedan har Stuart hittat till tältet nu och börjar utforska det mer och mer, allt eftersom lillen blir modigare.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0