Underbar....men varm dag
Är det inte kylan folk klagar på så är det värmen. Fast det kan jag åtminstone förstå eftersom jag tillhör den sorten av människor själv som blir som en kokt kräfta &svettas så fort solen ligger på lite. Det blir outhärdligt om det varar någon längre tid också märker man att även naturen och djuren runt omkring oss påverkas av det, men värst är väl ändå den övehängande risken för skogsbränder. De är ju dessutom så svåra att få bukt med också eftersom det kan ligga länge och pyra i mossan och en liten gnista kan fort antända mycket.Samtidigt så kan elden också ge liv. men det tar flera år innan en eldhärjad skog återhämtar sig,
Fast nu var det ju inte om det här jag tänkte skriva idag. Nej jag ville egentligen bara åter få visa upp vilken härlig stad jag bor i, åtminstone om man som jag gillar att skåda fåglar.
Föst så sprang jag på duvorna på torget och fiskmåsarna är väldigt närvarande nu när de har små borymmare som springer överallt, man får verkligen se upp.
Sedan lyckades jag pejla av stränderna och mycket riktigt, det finns gott om småskrake i år,såg dock bara till en hane men desto fler honor låg och solade sig på de uppvärmda stenarna, smarta fåglar.
Sedan måste man ju få kyls ner fötterna ibland när man fått för mycket sol.
Det är härligt att fota fåglar som är så här avslappnade tros att man bara sitter några meter från dem.
Alltså det kliar..precis där under hakan..snälla.....hjälp någon.
Ett,två tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det och på det sjätte så småller det!
Storskrakshonan var verkligen helt lugn med att jag satt där och btraktade henne, så lugn att hon visade upp alla sina färdigheter i att bada.
Visst ser det riktigt skönt ut ?
Tärnorna i småbåtshamnen var helt lugna i år där de låg på en brygga och solade sig. Kändes lite konstigt för ananrs brukar de ju försvara sitt bo som bara den men jag vet inte om de kommit igång riktigt ännu .
Bättre bild än så här blev det inte på stenskvättan som gäckade mig hela tiden.
Fast jag fick riktigt bra istället på gråsparvarna som är så orädda att de rakt hoppar framför fötterna på en.
Tjo vad det var livat i holken
Kunde glädjande nog konstatera att talgoxarna visst var kvar hos mamma och pappa. Ja det verkar till och med som de har fått dubbelt så mycket arbete , för det lät i två holkar om det nu inte är två olika par men pappa säger att Pippi inte kommer till brädan längre och hämtar mat som hon annars alltid brukar göra . Nej hon hinner väl inte om hon har två kullar att föda. Om jag tror rätt så hände ju någonting med pappan till den första barnaskaran och jag tror möjligtvis att hon börjat på en till då det är rätt tätt mellan holkarna för hon har fått tag på en ny partner som det verkar men samtidigt så är ungarna i den första holken så stor nu att det nog inte dröjer länge till innan de kommer ut. Ja säg ibland händer det mycket saker i mesarnas värld.
Jag tyckte helt klart att jag kände igen den här uppsynen, för den var mest orädd av de talgoxar jag såg till så det är nog mycket möjligt att det var pappas Pippi för nog ser hon lite sliten ut,
Fast hennes nya make kände vi inte igen, men vi såg att båda två flög fram och tillbaka med mat i näbben och om de iakttagelser vi gjort stämde så matade de ungarna växelvis & eftersom ena kullen är äldre så kanske det fungerar bra för dem med denna lite ovanliga lösning på problemet.
Sedan så fick jag också syn på den gäckande flugsnapparen som har bosatt sig i en av de anda holkarna , för jag tyckte den var så liten i jämnförelse med en svart/vit ...dessutom var den helbrun i färgen utan den vita vingspegeln och jätteskygg.Flög ut så fort man närmade sig holken , så jag vet inte alls vad jag ska tro på den kan det vara grå eller mindre som flyttat in ...eller är det bara den vanliga gästen men att de är väldigt ovana vid människor ändå ?
Sedan har fiskmåsarna inne i staden fått ut sin kull för i år, två små dunbollar blev det igen fast jag vet inte om någoting redan hänt den ena för ungarna drog iväg åt olika håll.Inte helt enkelt jobb att stura de där två små dubollarna!
Dessutom har måsarna fått konkurrens om taket sedan ett par silvertärnor också flyttat hit upp, så nu kan man säga att det verkligen är fullt med vingar i luften. Åtminstone stundtals när alla är här , måsen jagar skatan och tärnorna jagar måsen.....vem behöver TV ?
Vatten, ge mig lite vatten!
Hejsan på er alla ni läsare där ute som hittat vägarna in till min lilla blogg, kanske surfade ni in på några nätvågor ? medan andra av er kanske försöker göra sitt allra bästa för att komma undan från den värsta värmen just nu. Jag själv tillhör nog i sådana fall precis den sorten, tvättäkta rödhårig kräfta som jag är & flyer helt in när solen ligger på för mycket. Känns som om högsommarens värme kommit alldeles för tidigt, men det märks väl även av i naturen med alla dessa stackars fågelungar som lämnar sina bon alldeles på tok för tidigt. Vi har ju visserligen tydligen inte några bofasta fiskmåsar i år som det verkar men istället har vi fått en annan återkommande gäst på bakgården så nu har jag löst mysteriumet med det stora fågelbadet.
Funderade först på varför det stod där vid busken, tycker fortfarande att placeringen kanske är lite illa vald men nu vet jag åtminstone vem som nyttjar det eller vilka för det är väl antagligen fler fåglar som nyttjar det under dygnets alla timmar men det står ju precis så att jag ser det från mitt vardagsrumsfönster& kan följa aktiviteten under bra många av dem.
Det är knappast några små fåglar som badar där men skatan uppskattar det i alla fall väldigt mycket, kanske i synnerhet sedan jag hjälpte dem på traven idag och bytte ut den största delen av vattnet. För det är ju någoting man också måste tänka på om man bestämmer sig för att tillhandahålla en sådan sak åt dem, att de alltid ska ha tillgång till färskt vatten så åtminstone varannan dag bör man väl byta åt dem och skatan verkade nöjd för sedan jag gått in och den vågade sig fram igen så badade den inte mindre än tre hela gånger.Det måste väl vara ett bra betyg!
Den vågar sig alltså inte fram för att bada medan jag är ute , inte riktigt än i alla fall men jag kan sitta vid bordet om jag sitter stilla och inte rör mig. Då kommer den fram och dricker men det märks verkligen hur vaksam den är fast jag tänker ändå göra ett försök till att lära känna den lite närmare , för är det några fåglar jag vill lära mig mer om förutom pilgrimsfalken och stjärtmesen så är det just skatan då jag tycker att kråkfåglarna är så underskattade och fortfarande av många blir illa så sedda på. Vilket jag tycker är konstigt om man ser till hur inilligenta varelser de är! Pappas kråka har ju visat denna sida för mig redan men vad skrattar egentligen skatorna åt ?
Kvitter!
Det tog tid i år innan någon hyresgäst flyttade in i fågelholken i björken. Inte undra på det då svart/vita flugsnapparen var här tidigare och hårdbevakade den men någonstans hade han en lucka i sitt larmsystem. För den senaste veckan så har det varit tyst och jag tänkte att han kanske hade flyttat på sig men jag la ändå märke till att det flög fåglar borta i björken.Så idag när jag skulle ut och hämta in sallad åt guldkornet Theodor så tog jag för säkerhetskull med mig kameran ut i buskarna. Jag hade bara stått där en stund när någon landade på en gren och gissa om jag blev glad när jag la märke till vem det var som kom med värsta skrovmålet!
Den nyfikna talgoxen har alltså hunnit före i bostadskön, kanske är det mesarnas år i år?
Den nyfikna talgoxen har alltså hunnit före i bostadskön, kanske är det mesarnas år i år?
Samtidigt hörde jag någon rapport som talade för lite flygfän men jag hoppas ju att det kommer igång så att de mer renodlade insektsätarna också klarar sig!
Fast det här var en rolig nyhet som jag ville dela med mig av. Det är väl kanske jag som håller mest koll på fåglarna i huset, för trots att det bor mest äldre här måste man ju ha ett brinnande intresse för de bevingade vännerna med och tänk vad man kan hitta på en bakgård inne i stan!
Talgoxfamiljen
Mina föräldrar har i flera års tid matat småfåglarna om vintrarna. I samband med det har pappa stiftat närmare bekantskaper med ett par mesar och i flera generationer så har ett par talgoxar alltid bott i en av holkarna på deras tomt. Ibland så byts de ju såklart ut av naturliga orsaker men i år har någoing hänt med hanen i paret. De började säsongen som vanligt och nu när det var dags att häcka valde de ut den vanlig holken närmast huset att bygga bo i. Allting verkade frid& fröjd tills för tre dagar sedan då vi gjorde den sista observationen av Putte som vi kallar hanen. Sedan sa pappa att Pippi (som vi kallar honan för) verkade flyga ensam till holken för att mata ungarna. Jag hade spanet på när jag var där på besök i helgen och mycket riktigt så kunde jag slå fast att pappas misstankar verar stämma, Någoting måste ha hänt med Pippis make men vad...ja det kan vi ju bara gissa oss fram till. Endera har han blivit tagen av någon katt eller fallit offer för en rovfågel för vi tror inte att de här fåglarna är så gamla utan de är nog max inne på sitt andra eller tredje år. Nu har någoting uppenbarligen dock hänt med hanen så pappa har fåttt rycka in som extremorfar åt den hungriga kullen. Annars brukar han ju trappa ner på matningen under sommarhalvåret men Pippi är en väldigt flirig gäst vid brädan just nu, det tror jag det då hon har många munnar att mätta ! Annars så brukar ju småfåglarna hjälpas åt med skötseln av familjen så då får vi göra vad vi kan för att hon ska kunna föda upp ungarna ändå. Fast på ett sätt är det otroligt att hon stannar kvar som ensam föräldrer men instinkterna är väl så starka att hon inte bara kan överge de små liven heller.
Det hände för oss ett år med en svart/vit flugsnappare som lät sin avkomma svälta ihjäl sedan honan hade försvunnit men kanske har olika fågelarter skillnader i ekologin? Så måste det vara, Talgoxen tycks i alla fall vara väldigt lojal men det är alltså inte den svart/vita flugsnapparen som kan ha flera fruar inkvarterade i grannskapet.Synd på en sådan fin skönsångare.
Vidare så var vi även med om det en sommar att en sädesärlshane blev ensam i föräldrarnas grannskap men till och med han hade bättre känsla för föräldrarskapet än ovanämnda kanalje.Det var faktiskt riktigt rörande att se hur ungarna jagade honom fram och tillbaka över gräset!
Morsning på er!
Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit på min lilla blogg.
Isag är det morsdag och jag har såklart varit hem till föräldrarna och firat. Det blev kanske inte att jag gav henne så mycket mer än ett par lotter och en chokladask men det viktigaste är väl den andra samvaron som man får under årets alla andra dagar och all den uppskattningen som man kan visa i vardagen tycker jag.
Sedan så är det ju alltid tradition åtminstone för mig att bänka mig framför TVn när det vankas Elitlopet. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska säga än om årets upplaga, Gattis till Ringostarr Trebb, men med vilken fart Propulsion kom över upploppet! och mni personliga favorit nämligen Nadal Broline visade åter att om det bara stämmer är han med i de där klasserna, han som blivit utskrattad så många gånger för sin kantiga stil. Nu blev han trea i sitt försök och femma senare finalen! Så helt ute och cyklade var jag ju inte när jag sa att Nadalen måste man alltid se upp med!
Det som hände i första försöket var bara cirkus däremot. Visst var fransosen Bold Eagle överladdad och han kanske hade galopperat i alla fall men på det här viset som det blev kändes det bara fel allltihopa. Om alla verkligen inte hade hört signalen för omstart varför fälldr de då ner vingarna innan alla hästar hunnit tillbaka till sina postitioner ? Nej det tyckte jag kändes konstigt och taskig för de som fick trava 500 meter extra. Inte så konstigt att tränaren tvekar på att starta i Norden igen. Så skulle nog de flest reagerat om man tog på sig hans skor, nu när de hade haft ett år på sig med förberedelser igen också blir det bara pannkaka.Samtidigt så är hästar inga maskiner utan de är i allra högsta grad levande djur, men den där missen av startpersonalen kostade nog för fler ekipage som ananrs hade velat blanda sig i leken som den långväga gästen Maori Times
Hoppas att mäster Stig H ger henne en ny chans att visa vad hon kan för nu fick hon ju knappt mer än visa sig på banan.
Isag är det morsdag och jag har såklart varit hem till föräldrarna och firat. Det blev kanske inte att jag gav henne så mycket mer än ett par lotter och en chokladask men det viktigaste är väl den andra samvaron som man får under årets alla andra dagar och all den uppskattningen som man kan visa i vardagen tycker jag.
Sedan så är det ju alltid tradition åtminstone för mig att bänka mig framför TVn när det vankas Elitlopet. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska säga än om årets upplaga, Gattis till Ringostarr Trebb, men med vilken fart Propulsion kom över upploppet! och mni personliga favorit nämligen Nadal Broline visade åter att om det bara stämmer är han med i de där klasserna, han som blivit utskrattad så många gånger för sin kantiga stil. Nu blev han trea i sitt försök och femma senare finalen! Så helt ute och cyklade var jag ju inte när jag sa att Nadalen måste man alltid se upp med!
Det som hände i första försöket var bara cirkus däremot. Visst var fransosen Bold Eagle överladdad och han kanske hade galopperat i alla fall men på det här viset som det blev kändes det bara fel allltihopa. Om alla verkligen inte hade hört signalen för omstart varför fälldr de då ner vingarna innan alla hästar hunnit tillbaka till sina postitioner ? Nej det tyckte jag kändes konstigt och taskig för de som fick trava 500 meter extra. Inte så konstigt att tränaren tvekar på att starta i Norden igen. Så skulle nog de flest reagerat om man tog på sig hans skor, nu när de hade haft ett år på sig med förberedelser igen också blir det bara pannkaka.Samtidigt så är hästar inga maskiner utan de är i allra högsta grad levande djur, men den där missen av startpersonalen kostade nog för fler ekipage som ananrs hade velat blanda sig i leken som den långväga gästen Maori Times
Hoppas att mäster Stig H ger henne en ny chans att visa vad hon kan för nu fick hon ju knappt mer än visa sig på banan.
Också har jag suttit ute och bevakat fågalholkar. Nu vet vi att det i föräldrarnas trädgård bor, en familj blåesar, en familj talgoxar(honan har dock blivit ensamstående som det verkar) samt att flugsnapparen sjunger för fulla muggar just nu.
Blåmesen vid sin holk.
Flugsnapparen som gäckar mig i år.
I Trast you
Hallojsan!
Nej jag tror inte att det var mig som polisen var ute och letade efter idag när deras helikopter passerade föräldrarnas hus där jag för tillfället befinner mig. Den flög över hela tre gånger under eftermiddagen!
Fast jag hittade ingen vidare information om att det skulle ha hänt någoting även fast jag kollade både den lokala tidningen och slog på radion som ju brukar meddela om det är någon som har försvunnit. Kan dock tänka mig att så kan vara fallet då det finns både ett äldreboende och ett omsorgsboende i närheten. Hoppas att de hittar vederbörande oskadd i sådana fall och att ingenting annat har hänt fast då borde det väl vara mer pådrag också.
Fast man blir ju ändfå fundersam , speciellt då det inte står någoting.
Annars så hade jag föresatt mig att lyckas fota den Svart/vita flugsnapparenn ,fast indivden som bor här i år är visst lite för skygg. Den som bor hos mig i staden och brukar istället sitta och sjunga på morgonkvisten men han var ju helt tyst idag så jag vet inte om han har hittat en hona, eller om han bara har bytt ställe att sitta på.
Man kan ju aldrig riktigt veta med fjäderfäna, men är man ute efter en viss art finns det andra som kan rädda dagen åt en.
Talgoxen har bott in sig ordentligt
Likaså blåmesen som flyttat in i grannholken.
Pappa berättade att han inte hade sett till nötväckan på länge , men knappt hade han sagt det förän det satt en välbekant uppenbarelse och drack på kanten av fågelbadet. Kom den bara för att dem hörde att jag var hemma på besök?
Hallojsan!
Hejsan svejsan på er alla ni som klickat er in just hit till min lilla blogg. Om ni brukar kolla in hit har ni säkert märkt att det gått ett bra tag sedan jag författade några rader här senast. Det brukar av någon anledning hända mig varje år inför sommaren, att jag får mindre lust att göra uppdateringar på bloggen, Fast det kanske hänger ihop med att jag försöker vara ute så mycket jag kan med men nu har jag ju fått ta det lite lugnare i år än vad jag brukar.Är dock ändå ute och går lite grann och håller igång men sedan gör jag mycket annat med som gör att jag kanske inte har prioriterat att skriva här. Jag spelar Sims 4, ser på tv, skriver, leker med Theodor och pysslar på med mindre hobbyprojekt förutom de vanliga sakerna som jag håller flytande också hoppas jag på att måendet vänder så att jag kan ta upp de där andra trådarna.
Skulle fota svart/vita flugnspparen idag var det tänkt. Tog med mig skrivblocket, kameran och dricka ut och satte mig vid det vanliga bordet i skuggan. Skissade lite en stund när den ena av husets vaktmästare kom och satte sig för en paus vid det andra bordet. I samma stund så tystnade alla fåglarna och det blev tyst. Trodde det var kört . Han gick in men jag satt kvar en stund till och precis då jag packat ihop så landade denna skata en bit bort på gräsmattan. Jag tror inte att den såg mig, för den var helt oberörd från början där den gick runt.
Så jag fick snabbt upp kameran och lyckades fota några fina bilder innan den upptäckte mig och fick bråttom att ta till flykten. Kråkfåglar är faktiskt inte helt enkla att få på korn ändå för de är så otroligt vaksamma av sig!
Fast jag tyckte det var väldigt roligt då den vågade sig så långt fram som den gjorde, så nära en skata har jag nog inte varit sedan vi hade ett bofast par på bakgråden och det är ju några år sedan! Så nu ser ni varför jag måste ha sele på min lilla guldklimp när han är ute och går i spenaten. Klart ibland så fungerar det ju utan med, men säkrast är i alla fall att ta med både den och transportburen så att ingen får för sig att han är en middagsbit!
Hur mås det?
Hejsan, hallå på er alla ni läsare som klickat er tillbaka in hit idag för att se efter om jag har fått hit några nya rader och det är i alla fall min tanke. Att det ska bli ett inlägg till sist av alla mina tankar och ord. Idag är det lite gråmulet väder här och det ser väl ut att kunna börja regna vilken stund som helst men jag har ändå varit ute och försökt röra lite på mig trots allt. Hur som haver så har dessa två grannar anlänt för årets häckning.
Hörde dem för några dagar sedan och har sett dem landa utanför fönstret men alltså först nu var det läge för mig att fotografera dem, men jag tänkte att jag var tvungen att passa på att gå en liten sväng med kameran eftersom det var uppehållsväder. Hur som helst vill jag ta upp frågan om måsfåglar igen. Inte minst sedan jag blev fögrymmad häromveckan då det pratades om dem på radion, P4 Västernorrland och den ena av de två programledarna ironiskt sa att man borde skjuta dem allihopa.
Jag förstår inte hur man kan uttrycka sig på ett sådant sätt. För även om man kan uppleva måsar som störande när de försöker försvara sina boplatser eller ungarna som är borymmare så får väl inte gemene man ge sig på fåglarna för den sakens skull och vem försvarar inte sina barn ??
Nej ursch för de som har den inställningen alltså. Det värsta var väl hur de fortsatte skämta om det och skrattade åt mina åsikter när jag försökte förklara måsfåglarnas viktiga roll i naturen på ett lungt och pedagogiskt vis samtidigt som jag försökte låta bli att bli arg när det inflikades " Om man inte får skämta om måsar, vad får man då skämts om"?"
För visst pratade den ena programledaren om att man MÅSTE kunna samexistera men det är väl just det vi människor är dåliga på ibland. I alla fall den del av oss som tror att det går bra att bara skjuta av fåglar hur som helst. Då kände jag hur ilskan kokade i mg. Fast jag kanske är bortskämd med som bor i ett hus med häckande fiskmåsar på taket? Ja jag tror det, för det är så spännande att kunna följa dem varje år på nära håll och se hur hårt de sliter för att försöka föda upp en kull. Efter två år med missflyt så hoppas jag åtminstone på att årets häckning ska få bli lyckad när den kommer igång!
Ifjol hade de en liten kull med bara två ungar. Den ena försvann tidigt medan den här andra knappt han bli flygfärdig förän någon dåre fick för sig att ta livet av den genom att gasa med bilen uppför baclen. Som tur var, var jag inte hemma men de som hade sett det sa att det var rena avrättningen! Så i år funderar jag på om man ska gå dit och måla ett måsövergångsställe till dem. I synnherhet sedan bussarna har börjat gå den vägen med, men jag tycker att en mås är en så pass stor fågel att den borde man hinna se när den sitter på vägen!
Ungfåglarna är faktiskt väldigt orädda av sig ibland, men då kan man ju lära känna arten ännu närmare genom att studera deras beteenden istället för att klaga som vissa gör. Det finns faktiskt också enkla anledningar som gör att de söker sig till städer eller åkrar på landet. I takt med att fiskenäringen kanske minskar och man blir allt mer effektiv på att ta hand om avskrädet därifrån så måste måsfåglarna söka sig till andra ställen där de kan passa in. För är det någoting som måsar har så är det bra syn och de är väldigt intilligenta med.
Så då blir det ju lätt för dem att hänga i städerna och spana efter sopor &annat gott. Dessutom så finns det gott om platta hustak som blir alldeles utmärkta ställen att bygga sitt bo på. Nej, jag tror helt enkelt på att det är vi som får vänja oss vid att de finns där, i synnnerhet om man bor vid havet då är sjöfåglarna bara ett naturligt inslag i vardagen precis som vilka andra fåglar som helst!
Hejsan igen!
Kustbevakningens båt låg inne vid kajen , men eftersom gångvägen var avstäng vågade jag inte gå hela vägen runt, utan jag gick åt andra hållet istället. Det var full hals på samtliga måsfåglar.Både fiskmås &skrattmåsarna satt på isen och sjöng för full hals, ja skrattmåsarna var till och med så våryra att de hade börjat dansa på den isbelagda grusplanen en bit bort. Allt för att hitta igen sin partner från föregående år , eller att försöka få tag på en ny.
Så jag lyssnade på deras konsert en stund innan jag gick vidare för att kolla av resten av sträckan.
Som sagt isen ligger fortfarande kvar bra mycket på fjärden.
Storskraken hade visst anlänt men tyckte inte om då jag kom för nära bron, eller om det var någoting annat som skrämde upp honom. Så närmare än så här kmo jag inte idag. Sjöfåglar och vår= lättskrämda.
Först hörde jag någoting bland stenarna, sedan såg jag att det flaxade till så jag gick närmare för att kolla vad det var och då satt den lilla kvicka Stenskvättan där och såg aningens frusen ut.
Årets första tussilago hade tittat upp på strandkanten.
Precis som jag kände att jag hade fått nog och var på väg att gå hem så kom äkta paret gräsand flygande och landade i kanotrännan, hm de kanske hade hört att jag frågat efter dem ? de flög på så låg höjd över den närbelägna lekplatsen att det till och med gick att höra deras vingslag & en pojke som satt i en klätterställning såg frågsam ut sedan de dragit förbi. Fast när jag letade upp fåglarna så hörde jag hur killgänget skrattade och gjorde sig lustiga över fåglarna, alltså vad är det med en del unga killar och djur ?
Jag förflyttade mig längs kanten på rännnan, satte mig på huk så att änderna skulle bli tryggs med att jag var där sedan fotade jag på och småpratade med dem och till sist så var åtminstone hanen så säker att han både kunde leta mat
Samt putsa fjädrarna i i min närhet.
Fast han höll ändå ett öga på när jag förflyttade mig och ibland pratade han med sin fru när han tyckte att hon kommit för långt bort, eller låg för nära mig.
Fast jag måste ju få säga hur fina drakarna är nu på våren med sina speldräkter! Ändå pratas det så mycket om tex den asiatiska mandarinanden som från att ha funnits på några få ställen nu förekommer lite varstans som det kan verka, då vi har inhemska arter som är minst lika vackra ta till exempel just gräsand eller varför inte den lilla krickan ?
Jag gillar nog visserligen alla sorterrs fåglar , inklusive måsfåglar och kråkfåglar som förargar många andra men jaag vet inte vad man ska tycka om de där parkrymlingarna egentligen, eller fåglar som hästammar från sådana. Fast en sak är åtminstone bra med mandarinen och det är att den inte kan korsa sig med någon av våra inhemska arter och bilda hybrider.
Den har nämligen olika antal kromosomer som våra innhemska änder, så därför kan de inte få fram någon livsduglig avkomma tillsammans &skulle de mot förmodan lyckas så skulle denna i sin tur förmodligen bli steril. Det kanske låter krångligt men i själva verket är det inte heller det, åtminstone inte för den som är intresserad och vill lära sig.Sedan kan man undra vaför man inte vill ha hit den, men det är en fågel som egentligen lever vilt borta i Östasien och alltså ingår den inte i vår naturligs fauna precis som mårdhunden.
Hejsan svejsan!
Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit och har vägarna förbi min lilla blogg. Nu har jag faktiskt inte skrivit på ett bra tag utan jag har mestadels tagit det lugnt, legat i soffan &sparat min energi genom att plöja igenom åtta säsonger av McLeods döttrar. Ville ju försöka titta mig igenom hela den här gången och nu är jag alltså äntligen klar. Fy..att den skulle vara så här bra alltså. Saknar den ju på riktigt på TV, kanske skulle vara läge att den visas i repris nu när man har börjat beta av Doktorn Kan Komma. Ja australiensarna kunde verkligen göra bra serier helt enkelt, det är så tydligt när man ser de där gamla favoriterna. De hade helt enkelt allt! Medan mycket anant som visas på TV bara faller platt, men inte de där gamla klassikerna inte. Fast jag är inte så sugen på en remake av den för trots att det skulle ha varit roligt att få följa några av karaktärerna lite längre så kanske de ändå slutade medan serien var som bäst, innan den hann med att bli allt för urvattnad och blek i handlingen. Så jag är ändå glad att få ha den på DVD för då kan jag ju se den när jag vill även om vissa avsnitt krånglar och hoppar så kmomer man ju snabbt in i handlingen igen på nästa.
Sedan vill jag skriva om en till sak som hände mig idag då jag startade upp datorn och loggade in på Facebook. Hittade en bild på Theodor i en gnagargrupp, ja eller på en hhamster som var identiskt lika. Vi började skriva lite med varandra men ju mer jag tittade på bilden dessto mer insåg jag ju att den var stulen. Det enda som var gjort med den var att den var lite beskuren. men det var alltså den enda skillnaden. Hur som helst rapporterade jag det vidare till admin för gruppen som trodde på mig, jag menar två hamstrar kan omöjligen vara så identiskt lika,ha samma golv som bakrund, sitta på samma sätt eller ha sammma leksaker.Det var för många indicer helt enkelt och jag avskyr det. Visst kan man få låna bilder av mig om man frågar snällt men jag vill ju INTE att man tar dem utan lov och framför allt inte att man påstår saker om djuret som inte stämmer. Nog för att jag gjorde något liknande då jag gick på högstadiet & inte visste bättre när jag lånade saker till ett sk Internetstall som jag och en kompis drev men samtidigt tog jag ju bort de bilderna sedan och lärde mig av mitt misstag att aldrig göra om det. Liknande problem har ju även förekommit på stallet.se med fotografer som fått bilder stulna och en del hr till och med bytt ut copyright och suddat ut vattenmärkningar men jag tycker det ska ha blivt bättre numera eftersom det pratats mer om reglerna sedan dess. Fast ibland kanske de behövs förtydligas ännu mer och pratas om internetkunskap i skolan men det är ju liknande regler som gäller överallt egentligen, mitt är mitt och ditt är ditt. Det är väl ingenting som är konstigt och svårt att förstå ?
En småsak
Hejsan på er alla ni läsare som har valt att titta in på min lilla blogg just idag för att kolla om jag har skrivit någonting nytt på sitone. Dock så har det nästan gått en vecka igen innan jag kände att det åter var dags att skriva några rader så ni får någonting att läa. Måste delvis passa på att visa upp min senaste teckning som jag har gjort färdigt, började som vanligt skissa framför TVn igen och då blev resultatet detta.
Sedan måste jag fundera över en sak då jag läste det, kaniner ska visst inte räknas som gnagare längre utan de ska räknas som hardjur men vad är det egentligen för skillnad på dessa två ordningar elelr hur man nu ska välja att katalogisera dem. Dessutom så delar ju kaninerna fortfarande mer med det övriga släktet gnagare än med sina vilda kusiner hararna vilket gör att det bara blir än mer förvirrat eftersom skillnaderna mellan dem är så små, för att ibland inte säga hårfina och de stämmer ju inte alltd heller, för enligt det jag läser om så ska se ut såhär.
- Gnagare har två framtänder i överkäken, hardjur har fyra.
- Gnagarna för käkarna upp och ned när de tuggar, medan hardjuren för dem i sidled.
- Gnagarna har 3-5 kindtänder per överkäkshalva medan hardjuren har 6.
- Gnagarna har fem tår på baktassarna, medan hardjuren har fyra.
Hur många tänder har egentligen en syriansk hamster, jo av det jag har lärt mig har de totalt fyra, alltså två uppe och två nere men vad ska man då placera in dem i för grupp. Jo de hör väl till gnagarna i alla fall, sedan finna det ju vissa olikheter med som gör att kaninerna har mer gemensamt med marsvinen , då de båda är växtätare och hur förklarar man kapybaran storlek ? Den är ju v faktiskt ärldens största gnagare och lever i sydamerika så nog måste grupperna åtminstone vara väldigt närbesläktade med varandra och dp ör det kanske inte så konstigt om man väljer att fortsätta se på kaninen som en gnagare heller för oftast brukar de ju räknas in i samma grupp av smådjur som just marsvimråttor och hamstrar.
Turen på rätt sida
Ibland så kan man ha turen med sig. Det gällde mig idag när allting stämde så jag kunde gå ut och ta mig en liten promenad medan solen sken och gradantalet var på rätt sida med för tekniken skull .Har ju kanske blivit lite mer nojig med systemkameran efter det jag läste men jag vet ju hur känsliga batterierna brukar vara när det är kallt ute och hur fort de laddar ur. så är det mycket mer än nollgradigt brukar jag inte ge mig längre. Idag visade temometern däremot bara på -4 grader så då var det bäst att passa på att gå och lägga sig på lur &försöka få till några bra kort på de där övervintrande duvorna.Hitills har de ju dragit mig vid näsan och bara suttit uppe på taket mer eller mindre och betraktat mig på säkert avstånd. Fast efter det här vet jag, det kanske är så här man ska göra för att få tag i bilder.Dels ska man gå ut lite tidigare om det är bra tempratur ute vill säga och inte oväder, sedan ska man ladda alla batterierna och helst ta med sig en stol också så man kan parkera på uppfarten, nu stod jag aldrig är i dag eftersom jag var rädd för vad de som gicl förbi skulle säga elelr att de som bodde i huset skulle komma ut och undra vad jag pysslade med men hade jag gjort det kanske jag hade fått bättre sikt mot fågelbordet fast nu fick jag ju ändå till fina bilder så jag är mer än nöjd!
Så började det idag med och de verkade minst sagt svårflörtade igen.
Men jag hade inga planer på att ge upp i första taget, för säkerhetskull så hade jag även tagit med mig ett extra batteri.
Bäst vad det är då jag står där och spanar efter duvorna hör jag ett bekant smackade läta från trädet och vad får jag syn på då om inte den här lilla gynnaren som inte är helt bekväm med min närvaro, för trots att den vistas mitt inne i stan är det ju ändå ett vilt inslag i tillvaron.
Jag ser till att ha is i magen och ställer mig på ett annat ställe en bit ifrån och pratar med den, Efter ett tag sänker den garden och börjar äta avlappnat.
Fast den har hela tiden koll på vart jag står någonstans och så fort det passerar ndra gåntrafikanter förbi plasen så skuttar den uppför trädstammen och försvinnner för att vara tillbaka på en liten stund.
Duvorna har god uppsikt från hustaken.
Ser två gråsparvshonor som bråkar men hinner inte med att få själva slagsmålet på bild men trycker ändå av en intervall och får till denna bild av en slump
Efter det så har ekorren vågat sig ner igen då trafiken på gångbanan har blivit lite lugnare.
Talgoxarna är förstås alltid lika nyfikna och måste kolla in vd man är för en lustig prick
Medan ekorren är mer intresserad av ätt äta.
Lite ofint att vända ryggen till men vilka små balanskonstnärer de är!
Till sist så vågade även stadsduvorna sig ner och det var ju faktiskt dem jag gått ut för att fota men det var ju nära att ekorren stal showen som gnagare oftast gör.
Fast jag menar det...de är ju så söta och påminner mig om Theodor,känner så igen den där vakna uppsynen.
Så jag fick försöka fota duvorna när de befann sig nere på marken samtidigt som jag höll på att bekanta mig med ekorren. Ja jag brukar ju försöka lära mig att tolka dem ute hos föräldrarna som alltid har ett par på plats vid sin matning, men det är bara andra gången jag ser en inne i stan,ekorre alltså men farorna är ju betydligt fler är med så jag hoppas den lilla krabaten klarar sig.
Försökte fånga duvornas vackra skimrande nyanser i solskenet, men det gick ju sådär...
Fast jag fick ju åtminstone till några bilder på dem , men lätt var det inte för vid minsta lilla rörelse som gjorde att överiga gångare kom för nära flög de tillbaka upp och satte sig på taken.
Det går ju att få till fina bilder då med när de sitter och bröstar upp sig.
Till sist tror jag ändå att jag fick till en fin bild på färgprakten, inte så pjåkigt för att vara en helt vanlig stadsdyva faktiskt!
Men nog såg det ut som de hade det lite kallt om fötterna ändå..och precis då jag skulle gå kvittrade det till i buskaget vid sidan om min fotoplats så jag tittade efter lite mer noga och vad får jag syn på bland barren ?
Jo den här lilla kavata gråsparsvshanen sitter alltså och kollar in mig där bland grenana. Kul att de finns kvar inne i stan men bara fem kilometer bort hos mina föräldrar finns det inte en enda längre. Fast de är visst betydligt känsligare än pilfinkarna för störningar men det känns ju ändå lite konstigt med sådana lokala skillnader.
Rödluvan och vargen
Med den rubriken väljer jag att påbörja skrivandet av dagens inlägg här på bloggen. Hade först tänkt se på dagens skidskyttetävlingar från OS men det har visst blåst bort i Korea där det alltså verkar som om vinden fortsätter ställa till det men säkerheten går såklart först också är det ju bra om det är rättvisa förhållanden när man ska köra! Fast nog om detta nu till någonting helt annat nämligen en sak som jag reagerade väldigt mycket på då jag hörde den på TV häromdagen. En reporter pratade med allas vår Guld-Stina Nilsson och hon erkände att hon var rädd för att möta djur när hon är ute och springer i naturen &därför så har hon alltid musik på i öronen. Är det inte just då, när man är som minst uppmärksam på skogen runt en som man oftast träffar på dem med ? I alla fall så fortsatte reportern att fråga henne vilka djur hon var mest rädd för och då svarade hon såklart björn och varg. Kom det en varg tänkte hon hinna klättra upp i ett träd medan det var mer oklart vad hon skulle göra om det kom en björn. Tyckte att det svaret från henne var närmast på lågstadienivå. Visserligen så känner jag mig lagom bekväm själv vid tanken på att möta björn där ute men då ska man också komma ihåg att i de flesta fall när det går riktigt illa när folk stöter på dem så är det oftast jägare som hamnar i klistret på grund av att hunden är den utlösande faktorn när den springer tillbaka till husse/matte. Om rovdjuren nu vore så farliga som vissa media försöker få det att framstå varför hör man då inte talas om fler incidenter med vanliga motionärer/friluftsfolk som råkar på dem, nej kanske för att i de allra flesta fall så vill djuren råka på oss precis lika lite som vi vill träffa på dem men ibland så korsar ju våra vägar ändå varandra men för det mesta så har vi tur om vi får se spåren efter dem när vi är ute och rör på oss. Dessutom brer vi bara ut oss mer och mer medan djuren får allt mindre yta att leva på så då kanske det inte heller är märkligt om vi ser till dem mer under vissa perioder på året, tex nu under vintern söker sig ju deras naturliga bytesdjur sig också närmare bebodda trakter och då följer rovdjuren efter. men för det verkar det finnas lite förståelse överlag då det i vissa fall verkar räcka med att de visar sig för att man ska få till §28. Det måste klassas som ett väldigt stort misslyckande, för det konstiga är att när man hör folk från andra länder som har betydligt mycket mer rovdjur än oss så verkar även gemene man mycket mer accepterande, till och med bönderna som faktiskt verkar kunna leva sida vid sida med dessa fantastiska djur i ett någorlunda fridfullt förhållande mycket tack vare boskapshundarna som kulle kunna används mer även här i förebyggande syfte. Varför är det så svårt att få till det här? Det har jag alltid grubblat över. Visst innebär det kanske merjobb att ha regelbunden uppsikt över sina tamdjur och en sak som ständigt återkommer förutom konflikten varg-jakthund är ju den brännpunkten om fårbönder som inte verkar bry sig om att se till att ha fulllgod stängsling. Är man mån om sina djur är väl det en sak som inte borde vara så svårt att lösa då många kommuner faktiskt delar ut bidrag för den som skaffar RAS? Så glad att fåren som sedan ett par år betar några veckkor under sommaren en bit från mina föräldrar verkar ha seriösa ägare som bryr sig. Nu har vi ju inte varg här i mina trakter men så väl lodjur som räv och björn. Fast lite undrar jag hur de tänkte då de valde att sätta dit flocken mitt i ett strövområde men det är ju en annan fråga. Nu tillbaka till själva kärnan i inlägget.
Om man ska gå ut i naturen och vara rädd då skulle man ju även få vara panikslagen så fort man såg en älg, som faktiskt är det djur som skadar flest människor årligen men jag tror det är samma även här. Allt fler människor lever i städerna och alla barn har inte föräldrar som kan föra kunskapen om djuren vidarre och det glappet lär ju bara öka om man inte tar tag i saken och börjar lära ut mer om naturen igen i skolorna. Man pratar ju så mycket om teknik och kunskapsklyftor, att allt färre barn läser böcker osv. men ja skulle man inte kunna bryta denna nedåtgående spiral om man bara ville ?
För vi är faktiskt inte ensamma på jorden utan allting hänger ihop i ett kretslopp, så enkelt är det och varje art har sin unika funktion att fylla, så också rovdjuren som ju bara följer sina naturliga instinkter till skillnad från oss människor som har fått förmågan att tänka men iband så verkar det ju faktiskt som att djuren är smarare än en del av oss,
Mycket snö!
Det kan vi verkligen säga att vi har fått här uppe den här vintern. Ett tag medan stormen härjade på utanför fönstret och det yrde som bara den så funderade jag faktiskt på om jag skulle bli tvungen att gräva mig fram någon gång senare i vår kanske. Ja , jag tror aldrig tt jag upplevt så här mycket snö någon gång förut, möjligen en vinter då jag var liten som det finns ett gammalt kort på i mitt fotoalbum men man var ju mycket mindre själv då också så det kanske är lite svårt att avgöra det. Mycket är det i varje fall och den där snöhögen vi har på parkeringen lär inte försvinna därifrån i första taget om de inte kör bort den förstås, men den brukar ju få ligga kvar tills den försvinner av sig själv så det lär väl bli någong gång fram emot April-Maj.Allting hänger på vad vädret har för planer med, för det kan ju dessutom fortfarande komma mer. Jag äär åtminstone glad över att jag slipper skotta &någon brist på jobb för snörjarna lär det ju inte vara!
Någonstans bakom det här lilla berget finns ena fönstret in till mig, inte konstigt man känner sig mer insnöad än vanligt.
Bara den högre halvan av vindskyddet på uteplatsen är synligt, resten dols under ett fluffigt vitt täcke.
När jag var ute och fotade kom som vanligt min nya lilla kompis och satte sig i det ena syrenbuskaget och pratade. Förmodligen försökte han få ut mer mat men det funkade tyvärr inte eftersom jag inte har tillgång till några täckbyxor här hemma och inte känner för att bada i snön utan dem men de är för lustiga de där små mesarna när de kvittrar till svar för inte kan han ha haft vårkänslor redan med allt detta vita på marken ?
Skatan däremot nöjde sig som vanligt med att betrakta mig på avstånd och hon satt där och skrattade ut mig, make till hyfs! Fast egentligen tycker jag ju om kråkfåglarna med så jag kanske borde försöka mig på att tolka det där kråkliknande kraxandet som de har för sig ibland ? För jag tror att även den försökte tigga åt sig mer mat, men en av talgbollarna hängde åtminstone kvar efter deras härjningar!
Grattis Kolmården!
rattar Kolmården som fått ett litet tillskott i form av en liten delfinkille :) Hoppas att allting får gå bra med det lilla livet forsättningsvis nu bara men det verkade ju redan som om han hade rätt bra fart på fenorna så mamma har nog fullt upp att hålla koll på den. Glömmer aldrig när vi var där och såg showen 1994 med Flip som var helt fantastisk och nej , jag gillar inte aktivisternas påståenden. Djuren har det bra där de är och vet ni att av Kolmårdens idag nio delfiner så är faktiskt endast 3 fångade i det vilda. dessa tre har man importerat från andra länder för genpoolens skull ,så resterande är födda i fångenskap och hur vore det då att släppa ut dem då de redan är så präglade på människan...se bara hur det gick för stackars Keiko i Norge, ni som inte minns vet att späckhuggaren som spelade Willy i de populära filmerna dog i lunginflammation . Fri, ja kanske men samtidigt ändå inte på slutet, i Norge då han åter igen sökte upp människor , för att var vad han var van vid. Redan när man släppte honom på Island så tror jag att man begick ett stort misstag eftersom man inte hade lyckats med att spåra hans vilda familj innan , han var sådeles helt ensam där ute i det stora blå vilket måste vara direkt förödande för dessa enormt sociala djur.
Dessutom så tror jag inte att somliga av individerna som befinner sig i fångenskap skulle bli så gamla heller om de inte mådde bra och blev så väl omskötta som de blir, jag menar Flip blev 40 år och se på Vicky född 1979, hon är still going strong! Fast jag jublade ändå när Sea World meddelade att de lägger ner sina späckhuggarshower synd bara att Tilikum skulle behöva dö först innan det beslutet kom. Har ni fortfarande inte sett dokumentären Blackfish om honom, så gör det. Jag garanterar att era hårstrån kommer att resa sig....nej späckhuggare är inga leksaker som man ska ha i fångenskap och tvinga uppträda. För även om de är delfiner så är de på tok för stora för att stängas in i någon trång bassäng! Det måste man ju inse då de som fullvuxna kan väga 3-4 ton! En anledning till att många hanars ryggfenor böjs i fångenskap är faktiskt att musklerna som håller den uppe förtvinar, alltså bryts ner på grund av bristen på motion och det har man ju kanske också fattat i dags dato men samtidigt så är inte lösningen att släppa ut de djur som väl finns i fångenskap heller. För hur skulle det egentligen se ut om man plötsligt ocksåå började släppa ut rovdjur på gatorna? Nej jag ryser då jag tänker på Zanesville Ohio och vill nästan kråkas för att jag mår så illa av att tänka på dokumentären om det som jag såg. Ja det kanske var synd om djuren ja men hur skulle polisen ha agerat då bedövningsmedlen inte längre hjälpte på grund av adrenalinet? Nej då skämdes jag mer för hur vissa människor betedde sig mot de enskilda poliserna som varit inblandade händelsen efteråt och jag hoppas att det aldrig kommer att behöva ske någonting liknande ige. För även om fler och fler delstater kriminaliserar innehavet av stora exotiska rovdjur för privatpersoner så kommer det alltid finnas de som ändå attraheras av att äga en tiger, tyvärr det är nog så sant som det är sagt. Fast nu var det ju valar detta inlägg skulle handla om och jag måste säga att jag brinner precis lika mycket för späckhuggarna idag som jag har gjort tidigare och det kommer jag nog alltid på något plan även att göra fortsättningsvis men de ska vara där de hör hemma, nämligen i havet om de inte är uppfödda i fångenskap!
Dessutom så tror jag inte att somliga av individerna som befinner sig i fångenskap skulle bli så gamla heller om de inte mådde bra och blev så väl omskötta som de blir, jag menar Flip blev 40 år och se på Vicky född 1979, hon är still going strong! Fast jag jublade ändå när Sea World meddelade att de lägger ner sina späckhuggarshower synd bara att Tilikum skulle behöva dö först innan det beslutet kom. Har ni fortfarande inte sett dokumentären Blackfish om honom, så gör det. Jag garanterar att era hårstrån kommer att resa sig....nej späckhuggare är inga leksaker som man ska ha i fångenskap och tvinga uppträda. För även om de är delfiner så är de på tok för stora för att stängas in i någon trång bassäng! Det måste man ju inse då de som fullvuxna kan väga 3-4 ton! En anledning till att många hanars ryggfenor böjs i fångenskap är faktiskt att musklerna som håller den uppe förtvinar, alltså bryts ner på grund av bristen på motion och det har man ju kanske också fattat i dags dato men samtidigt så är inte lösningen att släppa ut de djur som väl finns i fångenskap heller. För hur skulle det egentligen se ut om man plötsligt ocksåå började släppa ut rovdjur på gatorna? Nej jag ryser då jag tänker på Zanesville Ohio och vill nästan kråkas för att jag mår så illa av att tänka på dokumentären om det som jag såg. Ja det kanske var synd om djuren ja men hur skulle polisen ha agerat då bedövningsmedlen inte längre hjälpte på grund av adrenalinet? Nej då skämdes jag mer för hur vissa människor betedde sig mot de enskilda poliserna som varit inblandade händelsen efteråt och jag hoppas att det aldrig kommer att behöva ske någonting liknande ige. För även om fler och fler delstater kriminaliserar innehavet av stora exotiska rovdjur för privatpersoner så kommer det alltid finnas de som ändå attraheras av att äga en tiger, tyvärr det är nog så sant som det är sagt. Fast nu var det ju valar detta inlägg skulle handla om och jag måste säga att jag brinner precis lika mycket för späckhuggarna idag som jag har gjort tidigare och det kommer jag nog alltid på något plan även att göra fortsättningsvis men de ska vara där de hör hemma, nämligen i havet om de inte är uppfödda i fångenskap!
Morgonstund
.God morgon på er alla ni små och stora läsare som klickat er in hit för att kolla om det har hänt någonting nytt på bloggen sedan senast . Ja det har ju fått gå några dagar igen sedan jag postade ett inlägg men ibland blir det ju så. I synnerhet om det inte änder så mycket, fast det beror ju såklart på vad man tycker är intressant att läa om , Alla är vi ju olika. Idag så har jag i alla fall inre kunnat sova, vaknade tidigt och gick och satte igång TVn men så fort jag hade kommit till rätta i soffan, gissa vem som kom ut ? Jo ett litet guldkorn såklart och han pep så sött för att få min uppmärksamhet, så jo nog pratar hamstrar med även då de inte är förkylda eller så kanske Theodor som vanligt bara yrade i nattmössan? För det är ju inte så lätt för matten att veta vad han snackar om då han låter sådär, men han brukar bli väldigt glad då han får komma ut,
Så det blev till att rasta killen innan matten kunde äta frukost själv också fick han gå ut en sväng till efter det, sedan kan han sova bort hela dagen och inte vakna förän vad nio-tiotiden på kvällen. Så här på vintern så sover han kanske lite mer men när han väl är vaken, ja då är det verkligen full fart som gäller, enda gången han kan mysa hos matte är om hon tae ut honom då han är trött så han är ävldigt lik Ariel på det viset.
Hagen står ju numera säkert ihopfälld , fast Theo verkar helt ha glömt bort olyckan där han klämde sig mellan två sektioner då den föll ner. Hamstern kutade vettskrämd in under sängen och matte blev så nervös, men som tur var gick allting bra och han klrade sig oskadd. Han måste ändå bara dit och snusa på den.
Sedan har jag pysslat lite med , fick för mig att jag ville prova göra en vagn till min Omalley och jag valde den här i präriemodell. Inte riktigt klar än dock med detaljerna fast jag måste ju säga att jag är väldigt nöjd så här långt med den.
Jag ser det snöar!
På bara några få timmar så kan det verkligen helt förändras.Från det att jag vaknade imorse till att snöbyarna nu har dragit in då jag tittar ut genom fönstret. En sak vi inte kan klaga på i vinter är i alla fal bristen på snö :) och det tycker jag är skönt, att vi faktiskt även längs efter kusten får massor av det där härligt vita. Fast samtidigt blir det även lite opraktiskt när man ska ta sig ut och det ligger snöhögar eller snövallar överallt men bor man norrut så får man ju lära sig leva med det också frå man tänka på att det är nu som naturen håller på att ladda upp sina batterier. Fast egentligen var det inte väder och snöförhållanden jag tänkte blogga om idag heller men jag kom att tänka på det när jag tittade ut i yran.
Egentligen hade jag tänkt börja allt med att säga GRATTIS till handbollskillarna för deras seger igår, maken till spännande match har jag då aldrig sett men oj vad de måste ha haft problem att höra varandra i det där oväsendet som var på läktarna, illar personligen inte publik som sitter och buar åt sina motståndare men det kanske bara är jag som tycker att sådant beteende är osportsligt men jag är ju mer van vid ridsport och trav där åskådarna brukar vara lite mer städade än så. Sedan har jag totalt glömt bort att lägga in de senaste bilderna på ett visst guldkorn ås det tänkte jag också passa på att göra eftersom vi har haft julgransplundring här och städat ut julen, nästan helt och hållet i alla fall. Det är väl någr små saker kvar men de försvinner då jag ska byta sängkläder nästa gång.
Har man ingen riktig gran att plundra , då får man ta till USB granen
Grattis Peder !
Då var det dags igen då att summera årets idrottsgala. som både hade sina toppar, men även ett par riktigt djupa bottennapp som sänkte stämningen betydligt. För det första så kanske man från SVTs håll borde ha förvarnat Anna Holmlunds familj om den inplanerade hyllningen. Efter vad hon varit med om, gått igenom och fortfarande kämpar med sviterna efter så får man väl ändå också ha förståelsen för det och räkna med att hon kunde bli upprörd. Som om det inte är tufft nog att hantera, nej det var en klar miss. Sedan vill jag ta upp det pinsamma efterspelet till Jerringpriset. Det har varit likadant så fort en ryttare vunnit, första gången var det ju Rolf-Göran som råkade ut för att bli ifrågasatt. Att priset ifrågasätts så av vissa är bara barnsligt och Sarah har redan vunnit det två gånger men det verkar folk ha glömt bort, samt att hon äve fick pris som Europas mest framgångrika idrottskvinna, så nog tror jag att hon har fått nog med upppmärksamhet ändå för sina presatationer också.Med de framgångar som Peder och All In haft under både EM och Världscup så tycker jag att de inte kunde ha hittat en mer värdig vinnare heller, men det kan väl de här som kritiserar inte förstå vilket slit som ligger bakom varje framgångsrik ryttare och häst, nej vissa verkar ju tro att hästarna skulle kunna hoppa banorna själva utan sina ryttare och hitta de rätta vägarna genom hindren men det skrev jag ju redan ifjol att inte ens Allan alltid har varit så lätt att handskas med heller och att de kunnat ställa honom i skick sedan igen efter magoperationen gör det hela nog faktiskt bara än mer hedervärt. Det är väl därför jag tycker det är minst sagt löjligt med tidningarna som väljer att förstora upp, och plocka ut de där artiklarna där det mest tycks förekomma skitsnack från olika andra idrottsutövare som bara framstår som dåliga förlorare! För nej, visst skulle hästarna säkerligen kunna hoppa hindren själva, men då skulle man ju förlora själva essensen i ridsporten nämligen samarbetet mellan häst och ryttare som är vad det handlr om. För bara , för att en häst är bra innebär det ju inte att alla ryttare klarar av den heller utan det kan lika gärna bli pannkaka. Se bara hur det gick när Angelika Augustssons fantastiska fuxa Mic Mac du Tillard såldes, har man hört talas om den hästen något mer efter det eller hur har det eg gått för Meredith Michaels Beerbaum med Fibbonachhi tidigare Fendi som hästen hette tidigare när han tävlades av Lisen Bratt ? Av det jag läst blev väl den affären trots allt inte allt för lyckad, visst har de haft en del stora framgångar men nu är den såld igen till en ung amerikanska och dit över är det ju en del hästar som försvunnit genom åren men hör man någonsin talas om dem mera ? De flesta gångerna så gör man ju inte det och det är trist men det är en del av branschen med . Fast de flesta som bara ägnar sig åt sporten på en hobbynivå till vardags, men samtidigt har egen häst hemma då behåller nog sina guldklimpar till sista andetaget för djuren blir ju också en del av familjen. Tävlar man så måste man försöka hålla det på en mer professionell nivå men det är nog inte alltid heller så lät, att inte bli för engagerade i dem Men det vet man ju också med sig om man vill ge sig in i hetluften men för alla är det långt ifrån viktigast med att tävla och vinna. Utan det viktigaste är utan tvekan förhållandet till hästen och då kommer kanske de eventuella framgångarna också mer som en bouns. Jag vill bara säga till de som håller på att nedvärdera ridsporten , eller ja hästsport överlag varsågoda och gör som Lasse Anrell när Rolf-Göran Bengtsson vann, sätt er själva på hästryggen så får ni se hur enkelt det är!*ironiskt leende*
Halljosan på er!
Hejsan på er alla ni läsare som tittar in hit på min lilla blgg.Nu har det gått ett tag igen sedan jag gjorde någon uppdatering och skrev några rader. Fast idag kände jag att det var dags igen för att göra ett inlägg innan ni börjar undra var jag har tagit vägen. Har haft en lugn och skön nyårshelg i år. Var bara hemma med Theodor faktiskt och slappade framför alla filmer i soffan. Eller ja guldkorent är ju inte så bra på det här med att ta det lugnt men matten kan ju tända värmeljus och kura skymning så här på vintern då mörkret ibland lägger sig väldigt snabbt. Sedan blir det en hel del tittande på skidåkning med på dagarna :) men idag tog jag mig ut på en liten promenad med. När jag nästan var hemma så hörde jag sidensvansarnas välbekanta svirr i luften. Lokaliserade dem till bakom elcentralen där de satt så jag gick upp och hämtade kameran. När jag kom ner var de såklart som bortflugna på nytt och jag såg dem ingenstans, Gick en bit och då hörde jag ljudet igen, de hade bara flyttat sig en bit neråt gatan. Så jag gick dit och skyndade mig ta några kort , eftersom jag inte ville vara ute så länge med kameran i denna kyla.
Stannade ett tag och tog några foton samtidigt dom jag stod och surrade med dem litr, de svarade faktiskt men jag har ingen aning om vad de sa.
Skatan var däremot väldigt tydlig där den satt och skrattade ut mig och tyckte att jag skulle gå därifrån så den fick fortsätta lurpassa på svansarma medan de åt. Till sist så bet kölden i kinderma med , så jag var beredd på att göra den vackra svart/vita fåglen till viljes ändå. men då jaggick hade den försvunnit sin kos. Ja sidensvansarna kanske tackade mig för att jag faktiskt stod kvar där ändå.
