Ingen vanlig nyår

 
 
Nej det känns inte som det blir någon vanlig nyår den här gången. Jag sitter redan nu med en klump i magen då jag tänker på alla dessa stackars djur som få lida varje gång bra för att några få människor ska få ha roligt.Det kan inte vara meningen och vad ska folk som flyr hit från krig tro om oss egentligen ? Fast nu var det ju om våra fyrbenta vänner mitt inlägg skulle handla. Har under flera års tid levt i närheten av väldigt skotträdda hundar och jag kan säga som så att för vissa raser som tex vallhundar finns det nog ingen bra hjälp att få om man inte ger dem medicin eller kan åka ut mitt i skogen med dem där det inte skjuts någonting. De är så oerhört signalkänsliga och då räcker det med så lite för att de ska bli rädda även fast man försöker att behandla dem som vanligt.Sådana hundar går det absolut inte att skotträna.Varför jag säger så ? Jo därför att vi bodde bredvid en älgskyttebana och försökte vänja våran bordercollie men hon var ändå lika rädd varje nyår och sista april. För systerns hund var det ännu värre och då kanske man inte ska utsätta dem mer för det som de är rädda för och flyr undan. Nej det är verkligen bara trist med alla förståsigpåare som kommenterar varje år och försöker ge sådana råd, men jag tror att de allra flesta av dem aldrig har haft en riktigt skotträdd hund i sin närhet. Så glad att systerns nya vovve inte reagerar, men så är hon av en helt annan ras med och har väl fått med sig lite mer av schäferns sinnen.
 
Sedan är ju hundarna bara ett av alla de djur som påverkas. Nästan varje år så sker det olyckor med kor och hästar med, det är bara det att de fallen inte skrivs lika mycket om i media eller så blir det en liten notis där den bakomliggande orsaken står som oklar. Det gör mig så ..rasande arg. För ingen ska behöva vara med om det min systers familj fick genomlida förrra nyårsdagen då deras häst fick stresskolik så de blev tvungna att avliva honom. När jag skriver ingen så menar jag verkligen det också för det ligger bara tragedi bakom det. En ponny som de hade hunnit ha ett år bara och precis börjat lära känna..Vissa försöker hävda att det är bättre att stänga in dem , sätta på en radio och täcka för fönstren men jag kan ju säga att jag varit med om det också och det har inte varit roligt att mocka dagen efter :/ då man ser hur de har trampar runt . Dessutom kan de ju skada sig även om de står inne och är oroliga ,för hästar är som bekant flyktdjur så man vet aldrig hur de reagerar på saker de tycker är obehagliga. Så nej det kanske en del borde ta sig en funderare över. Bor man till exempel på landet med många stall i närheten, då kanske det inte alls är så lämpligt att man smäller en massa . I alla fall inte utan att ha förvarnat om det först. Fast det verkar ju tyvärr vara som så att de flesta privatpersoner tycks strunta i att kolla upp vad som faktiskt gäller. I år är jag tacksam över att kommunen här där jag bor åtminstone försöker reglera det till en viss tid men frågan är ju då om detta kommer att hjälpa alls ?
Ja det återstår ju att se men man kan i alla fal hoppas att fler tänker efter också när det gäller de där lyktorna som har blivit så populära att skicka iväg. För de kan landa var som helst och orsaka stor förödelse om de hamnar fel, tex so hos oss när det fastnade tre stycken i ett par tallar. Rena turen att vi kom hem just då men det tog ändå en kvart innan pappa hade fått dem att slockna och rasa ner med hjälp av snöbollar.Så nej ska man fira nyår kan man väl göra det på ett lugnt , städat sätt som inte är en säkerhetsrisk för så väl djur som för människor.
 

Hejsan hoppsan!

Hejsan hoppsan falleralla när julen kommer ska var enda unge vara glad! Med dessa små rader väljer jag att inleda dagens inlägg också hälsar jag alla julfirare välkomna in hit till min lilla blogg. Hoppas att ni hade en fin kväll igår och att firandet blev lugnt med trevligt sällskap, mycket god mat och många presenter. Fast det är ju trots allt inte julklapparna som är det viktigast heller utan kanske mer det där andra som spelar roll. Hur som haver så är kameran kvar hos päronen så det blir inga bilder här tidigast förän imorgon då jag ska dit igen men just nu är jag hemma och landar hos guldgossen. Han verkar dock ta allting med ro och jag fick faktiskt lov att leta fram honom under ett berg av toalettpapper men man vill ju kolla trots allt att han mår bra när man lämnat honom över natten sådär. Dock så får man tydligen inte ens lämna smådjur ensamma mer än så numera,så då är det ju tur att man kan få skjuts hem för att se till honom och jag tror faktiskt inte jag skulle vara bekväm heller om han bara fick sitta i buren ett par dygn .Vet ju hur stissig han blir ibland när jag varit borta med. Hur som haver så ville han dessutom gärna ha sockerärten som jag hade inhandlat åt honom och han tog den så fort han kunde &gömde bort den lite snyggt i ena kindpåsen. Annars då ?
Ja det är riktigt kallt här idag även om det har blivit lite varmare nu så har det ändå varit ner mot -15 och det märktes ute hos päronen.. Det var full fart vid fågelbordet som besöktes av såväl mesarna som äkta paret nötkråka, hackspettar och ett par ekorrar men vi räknade upp till 35 pilfinkar på en och samma gång, jag tror det är något av ett personligt rekord att se så många, åtminstone samtidigt.De var verkligen överallt på marken och letade frön så nog var det kallt alltid.  Blir det liknande väder imorgon så kanske gråspetten tittar fram med för den brukar ju dyka upp när köldgraderna visar sig men vi får väl se om pappa hänger ut späcket så kanske. Dessutom får jag mig ett skratt åt nötkråkorna, de har verkligen en gulpande apiit på jordnötter kan man säga. Fylls behållaren på till hälften på morgonen så är det defenitvit helt slut redan samma eftermiddag! Det ni...men och andra sidan så  behöver ju de små vännerna fktiskt våran hjälp med under vintern så då kan man ju bjuda dem på det ibland, klart att hela vintern kanske man inte har råd att föda dem allihopa heller men åtminstone under de kalare dagarna kan man ju lägga ut någoting. Förut så matade vi ju även här innte i stan , en bit från uteplatsen som vi har på innergården men i år har jag inte sett tillstymmelsen av det och tycker det känns galet. Vet att många boende i huset har bytts ut, men ändå några fler borde det väl ändå finas som tänker på de små liven ? Okej att man kanske bör undvika frön med tanke på risken för fåttor men skalade jodnötter och talgbollar borde ju ändå gå bra att hänga upp, för alltid kan man rädda livet på någon extra liten med under vintern när man gör det! Och jag tror inte det är någon fara för att fåglarna ska bli för vana heller, vet ju hur det fungerar ute hos päronen där de försvinner nästan helt en period under sensommaren för att sedan åtrvända på hösten när stormarna drar in och temperaturen börjar krypa neråt.

Tänk ja

Hejsan på er alla ni läsare där ute som tittar in just hit på min lilla blogg. Många av er kanske befinner er på resande fot, eller så har ni redan landat så här dagen före självaste julafton, Ja tänk vad tiden går fort ibland men nu är det alltså dags för att fira jul igen :)
Här blir det som vanligt lungt med god mat & trevligt sällskap hemma hos mamma och pappa sedan blri det väl lite firande efteråt med guldkornet men jag skippar hans julklapp i år. Han får ju ändå så mycket godsaker och blir så bortskämd som han kan bli tänker jag.Ibland kan det faktiskt verka som han tänkt ta över världen men, ja det är väl just precis så som det brukar bli med att de små liven har en stor förmåga att kunna bestämma helt då de är vakna.Sedan kan de ta det lungt och ligga & sova hela dagen men det är ju så det ska vara. Fast det kan väl hända att han får en liten toarulle med godis i att roa sig med också, för det är någoting som han tycker är kul annars så låter han helst rullarna vara. Han är inte som Ariel som slet dem i stycken, det gör han enbart med kojjor så någon mysvåning har han inte i sin bur. Sedan försökte jag börja spela Sims 3 igen då päronens maskin inte klarar av Hundar&Katter i Sims 4 men det kändes enbart jättekonstigt numera. Tänk så fort det går att vänja sig vid fyran ändå, jag som från början sa att simmarna såg plastiga ut och nu kan jag inte vara utan dem ändå. Lite saknar jag dock hästarna, att inte kunns resa till olika länder och att man måste ta flyget till grannnen men på det stora hela så gillar jag kanske ändå Sims 4 trots allt. Hade ju dessutom avinstallerat det då jag inte kan ha både spelen liggandes på datorn där men då jag körde in hela på nytt så märkte vi att alla spelomgångar låg kvar! Så skönt att slippa göra om allt men hur kunde det gå till för det brukar ju faktiskt försvinna men det kanske var bra att lägga över allting på disken D som jag gjorde den senaste gången men resten ska väl också försvinna vid en avinstallation. Nåja jag är ju glad att hushållen fanns där, för nu skipper jag göra om dem.
God Jul från mig och Theodor!
 

Hejsan hoppsan!

Hejsan på er alla ni läsare som har hittat hit i vintermörkret så här på luciamorgon.Fast nu börjar det ju att ljusna och solen tittar fram allt mer medan det är sådär härligt kallt i luften. Snön lyser vit på taken och det ser ut att bli en alldeles underbar vinterdag så här långt. Min dag började dock såklart med mys i soffan framför TVn men jag måste säga att hag har lite svårt för årets julkalender på TV. Vet inte om det är för att jag har svårt för just SCIFI, kanske men i vissa avsnitt är det inte mycket till dialog heller och då hjälper dwt inte att både Rikard Wolff( må han ila i frid) och underbara Ev Rydberg är med.Storyn blir lite för tunn, men det kanske vägs upp av att radiokalendern i sin tur är fenomenal. Efter frukost fick mitt lilla vilddjur komma upp en tund, ja han har blivit snudd på ett rovdjur sedan han fick smak på kycklingen. Tror jag får hålla mig till två dagar i veckan så att han inte får både vingar och ståltänder& rymmer ur buren men jag har ju kvar hänglåsen på sidoluckan fast han tittar ju begärligt upp i taket och försöker använda hjulet till att klättra upp men det funkar ju inte så bra som tur är utan han kanar hela tiden ner igen och ser alltid lika snopen ut efter varje gång.

Så här går det då jag försöker ta en fin julbild med honom, nej vadå svårflörtad ?Det är mycket roligare att klättra omkring på sakerna än att posera, det är alltså inte riktigt vad Theodor är bra på att göra helt klart, nej klättra på tomtar och förstöra julfesten genom att välta granar är mycket roligare.
Efter lekstunden med guldkornet klädde jag på mig och tog mig en promenad ut. Hade först bara tänkt gå en liten vända men det blev två eftersom jag hörde ett välbekant svirr i luften när jag var på hemväg första turen.Så jag blev förstås tvungen att gå hem och hämta kameran och göra ett försök att få dem på bild även i år. Jag kvitttrar förstås om sidensvansarna som är rätt så orädda här inne i stan,Hade nog gått ännu bättre med mitt andra objektiv men jag ville inte vara ute för länge så då blev det helt enkelt vad det blev.
 
Sedan ville jag passa på att försöka fånga det där första fina, rosa ljuset ner över fjärden men det gick sådär när jag bara hade mitt lilla zoomobjektiv på men jag ville inte vara ute för länge heller, eftersom kylan inte är bra för kamerans batteri men några bilder blev det ju i alla fall.
.
Tycker det är en rätt fin utsikt jag för att vara mitt i centrum och när ljuset faller sådär ner mot fjärden...ja då är jag väldigt glad att jag får bo just här mitt i Höga Kusten.
 
 
 

Fantastiska djur!

Bergsgorillorna. Ja vad ska man säga om dem ?
Jag känner mig verkligen tagen efter att ha sett andra delen av tre om Diane Fosseys och arbete. Hade faktiskt inte gjort det innan , utan bara fått se kortare glimtar från den men nu visas alltså hela på National Geographic. Har inte kanalen själv men fick ändå möjligheten att se den när jag åkte ut till päronen igår på ett gästspel över natten eftersom vi skulle fira pappa idag då han fyller år på lucia men det är något helt annat tillbaka till de dimhöljda bergens gorillor. Jag måste säga att jag bara satt och gapade som en fågelholk en stor del av tiden. Alltså vilken oerhört tillit Diane byggde upp melllan sig och aporna. Numera skulle mn kanske inte använda sig av samma tillvägagångsätt eftersom man känner till hur känsliga de är för våra sjukdomar men då var tiden en annan. Sedan fick jag så ont i magen och ville bara gråta när problemet med tjuvjakt togs upp och bilderna på de lemlästade djuren visades. Det är ett stort problem ännu, inte bara över hela världen men också här hemma& ibland kan det tyckas omöjligt att få stopp på det .Diane , trots sitt hemska öde som hon gick till mötes lyckades ändå sätta ljuset på ett viktigt faktum. Om man nu ska kunna stoppa eländet så måste man arbeta från två fronter. Man måste inte bara få ut kunskaper till allmänheten utan man måste också sätta in en styrka som är mer handgriplig. De gör ju det för att skydda de stora djuren i Afrika, så varför inte titta på något liknande system till våra nationalparker? Det kanske borde vara ett bra förslag att ha i bakfickan ändå. För som det är nu så har det ju helt uppenbarligen inte funkat utan tjuvjägarna har mer eller mindre kunnat operera fritt utan risk för att åka fast. I Norrbotten så skyller man ju på varandra och det är väl stor risk tyvärr att miljöåklagaren inte får igenom sitt överklagande utan att domarna blir oförändrade och vad är knappt två års fängelse i förhållande till djurens lidande? Nej FY säger jag bara, då får systemet skämmas för man ska INTE kunna komma undan med en sak utan jag tyckte det åklagaren yrkade på från början med fem år i kurran lät mer viktigt. Då kanske det skulle avskräcka fler med som tänkt ge sig ut.
För att återvända till Virungamassivet så ja ...det är verkligen så långt ifrån den bild man kan komma av hur gorillor är. Fast egentligen så tycker jag man kan se det på fler håll med, ger man djuren tillit så får man samma sak tillbaka av dem. Det är egentligen enkelt men kan faktiskt bli någonting magiskt.För jag lovar Anders Lundin man behöver inte krypa en meter ifrån en förbannad parksvan som väser  av iriitation bara för att få den där perfekta bilden med en IPHONE. Man kan lika gärna sitta på lite större avstånd och bara betrakta deras skönhet utan att de gör något som helst anfall eller markerar gränsen med. För visst ja svanar är vackra fåglar men jag upplever också att de är väldigt bra på att visa sin intigritet och närma sig djur som har  bon eller ungar i närheten är verkligen INGET man sk ägna sig åt utan då är det bättre fly än illa fäkta som gäller.
Dessutom vill jag påpkepa att det faktiskt är olagligt att lägga ut åtel åt rovdjiren, nu var det visserligen bara en sork som fick mat men ändå., det skadar ju inte att ha lite större koll på faktana i programmet så att det inte blir fel i framtiden. För djur är fantastiska och TACK Diane för att du öppnade upp världens ögon mot gorillorna och fick oss att se att de inte alls är  som filmens King Kong, de är snarare mer som Apa i DjungelGeorge . Har ni inte sett den filmen ännu så är det ett absolut måste!
 
 

Det är inte rovdjuren som är farliga

https://www.dn.se/sthlm/beslut-varg-pa-sodertorn-far-skjutas/
Utan det är inte sällan vi människor som bär grunden till att problemen uppstår från början. Det här tror jag att den minoritet som vill fälla gråben har myckrt bred kunskap kring. De vet att bästa sättet att splittraen vargflock är att först rikta in sig på alfaparet för att skapa oredan och kaoset.Sedan kan man i detta land tyvärr driva igenom §28 på eventuella ungdjur som börjar driva runt i skogarna och inte vet slillnad på ett får eller ett rådjur.För det är ingen som lärt dem den naturliga kedjan av bytesdjur om de inte fått ha sina föräldrar kvar under den så viktiga upplärningsfasen.När en flock får vara intakt är chansen till överlevnad så mycket större, ändå är det endast en av tre valpar som ens får uppnå en vuxen ålder. Fast det är väl inte så konstigt när de tvingas springa gatlopp mellan tjuvjägare, andra lite för skjutglada jägare och den eviga konflikten i norr med renägarna.
Nej det ser verkligen allt annat än ljust ut, inte minst sedan politikerna verkar tro att 170 djur är tillräckligt många individer för att ha en livskraftig vargstam. Får faktiskt lust att avreagera mig iböand när jag tänker på det, att det ska vara så svårt för vissa att lära sig av misstagen som gjorts tidigare. Det räcker väl med att man tittar på Yellowstone nationalpark i USA där det höll på att gå väldigt illa när gråben försvann. Fast tak och lov så var man ju kloka nog och inse att man hade handlat fel & allt sedan dess att man återinförde canis lupus där så har det varit en av de bästa platserna i världen att bedriva vilstudier på. Alla arter behövs kort sagt för den biologiska mångfalden och då är det upp till oss att lära barnen andra sagor än bilden som media försöker kabla ut i form av Rödluvan och vargen. Visst ska man ha stor respekt för rovdjuren, något annat försöker jag inte att påstå men det är faktiskt större risk att man blir attackerad av en älg eller råkar ut för någon annan olycka än att man blir dödad av varg,björn,lodjur eller järv. För tänk efter, om nu björnen vore så farlig varför hör man inte talas om fler bärplockare eller motionärer som blir attackerade då? Nej i de allra flesta fall är det ändå jägare med tränade hundar som råkar illa ut. Hunden utlöser först attacken och springer sedan tillbaka mot husse för att få beskydd. Djuren försöker ju trots allt bara med att försvara sig, men går man i skog och mark så är det viktig att man väsnas och för liv. Helt enkelt att man visar att man kommer för då flyttar de vilda djuren tros allt oftast på sig. För de vill helt enkelt egentligen råka på oss lika lite som vi vill träffa på dem. Det visade ju inte minst Martin Emtenäs på när han var i Sarek för att filma björn. Trots att de var märkta med sändare så fick han bara se den bruna bakdelen som försvann i snåren.Har man tur..eller otur så är spåren det mesta man får se efter dem. En sak till dessutom, det är väl inte konsgit heller att rovdjuren kommer närmare bebyggelsen på vintern, för även lägar och rådjur söker ju upp våra trädgårdar och rabatter i sin jakt på mat. Ska man då skjuta rovdjur bra för att de råkar visa sig i närheten av samhällen, nej det har jag då åtminstone väldigt svårt att tycka att man ska men man kan ju försöka hålla koll på sin sophantering till exempel, koppla hundarna och kanske hålla katterna inne. Hittar de ingen mat så går de ju vidare efter ett tag.

Sedan finns det också vissa som bara gör saker för att provocera fram en attack och det är ett direkt våghalsigt och felaktigt beteende som jag inte tycker om att media förstorar upp. Vi har sett ett par fall med unga killar  till exempeö som gått nära älgar för att få en selfie. Snälla det är vilda djur, ni är för guds skull inte på någon älgfarm eller på djurpark när ni går ut i skogen och då ska man ALLTID hålla avståndet om man får syn på dem.
Ingen ovanlig syn efter landsvägarna i Norrland.
Ibland stöter man på dem när man är ute och går också, de kan uppträda väldigt nyfiket  stundtals men sticker oftast då man börjar prata med dem
Rådjuren har blivit en allt vanligare syn norr om Dalälven med, visst är kiden söta men kom ihåg se men inte röra om man hittar dem liggandes gömda i gräset. Mamman är troligtvis aldrig långt borta.
Räven är ingen ovanlig syn i vår närhet heller utan djuren är väldigt smarta och anpassningsbara, det är vi som får lära oss att leva med att de finns där ändå och inte tvärtom men det kanske borde läras ut lite mer ekologi i skolorna idag och inte bara pysslas med en massa experiment inomhus. Få ut barnen i skogen istället och visa dem på alla magiska saker som finns där, så de får se något annattän Pokemon Go !
Nog för att appar också kan fylla sina viktiga funktioner men ändå , går man i skogen så gäller det att vara uppmärksam på omgivningen. Har man otur och inte läser tecknen rätt kan an ju faktiskt snubbla över en björn medan man går omkring med sin mobiltelefon med
https://www.youtube.com/watch?v=QCAntD1-DIk
 

Magkänslan

Ibland ska man lite till den där känslan i magen, för det händer faktiskt att den stämmer. Det visade sig att jag hade rätt med mitt förra inlägg , det som handlade om Luma de Luxmycket tragiska frånfälle under fyrspannstävlingarna i helgen. Det visade sig handla om en brusten kroppspulsåder, mot sådana olyckor kan man inte försäkra sig, speciellt inte då man jobbar med djur. Men det var ju bra arr de fastställde orsaken på en gång och kom med en förklaring så alla, inte bara i den närmaste kretsen av hästen slipper undra. Man hade inte kunnat göra någoting innan heller eftersom hästen inte hade visat på några sjukdomstecken innan och hade tävlat bra under dagarna. Det fanns ingenting där som tydde på att helgens stora glädje skulle förbytas till den djupaste sorgen. Men det blir så viktigt att så fast just det sedan Djurens rätt försöker att påstå något annat genom att svartmåla en hel näring men jag vill lova att alla som arbetar med hästar, ja jag tror jag pratar för de flesta nu försöker faktiskt göra sitt allra yttersta för att djuren ska ha det bra. Något annat vore väldigt dumt att påstå, men så kan ni läsa mitt förra inlägg där jag berörde en del av de frågor som finns. Jag skulle faktiskt vilja ställa ett par frågor till deras företrädare och höra vad de har att säga till sitt försvar, men jag tycker att någonstans så måste de ju begripa ändå att hästar och kor behövs om vi ska ha en levande landsbygd ändå och man behöver inte göra det svårare än det är. Hästar har alltid funnits i människans tjänst, åtminstone i 6000 år och den har tjänat oss så väl som i skogen som i lantbruket men i takt med att samhället har förändrats och vi mer och mer har tappat bort dessa roller för dem så har nya raser med andra användningsområden vuxit fram. Något mer märkvärdigt än så är det inte och de flesta hästar oavsett på vilken nivå de befinner sig får ändå gå och ha det väldigt bra om man jämför med de där hästarna som folk adopterar hit från andra länder, som många gånger är i just då dåligt skick då de väl anländer hit att man ändå får lov att ta bort dem. Det finns visserligen rötägg med som inte alls borde få ha häst, men det finns faktiskt de som inte alls borde få ha djur överhuvudtaget heller och där tycker jag kanske att djurskyddet knude bli bättre för att komma åt just de fallen men det hjälper inte om man drar alla över en kam och slår ner på en hel näring heller. För som sagt i takt med att lantbruken minskar och mjölkkorna blir allt färre så blir hästarna allt viktigare i att hålla landskapet öppet.
Förr en vanlig syn på landsbygden, nu försvinner allt fler av mjölkbönderna och allt fler åkrar står och växer igen.
Istället blir köttdjuren en allt vanligare syn, men på många håll läggs gårdarna med nöt ner helt på grund av den dåliga lönsamheten i samband med EU, det lönar sig helt enkelt inte för småbrukarna som var så viktiga förut längre samtidigt som det ökade djurskyddet också har lett till krav.
 
Gotlandsruss, vår enda inhamska ponnyras som faktiskt är väldigt mångsidig men ändå väldigt underskattad .Egentligen en bättre ponny för barn att hantera än shetlandsponnyn men visst, alla små kan vara fruktansvärt envisa så bäst är det ju om det finns kunniga vuxna som uppfostrar dem.
Dock finn alltid en räddning för dem då de är utmärkta som ponnytravare!
 
Svenskt Halvblod
Baskijrhästen från  Ryssland, är inte bara allergivänlig utan också väldigt säker på foten
Tinkerhästen från Irland har de senaste åren blivit allt mer populär och finns i fyra olika kategorier men de flesta av dem har ett underbart temperament.
Shirhäst, nog är storleken  hos världens största alltid lika imponerande när man får tillfälle att se dem på nära håll, här fina Shiregårdens Cevin.
 
Svensk kallblodig travhäst, inte att förväxla med Nordsvensken då de två raserna delades på 60-talet. En väldigt mångsidig men ändå underskattad ras av många.
Nokotahästen kommer från den amerikanska prärien där den har växt fram.
Nordsvensk Brukshästen för en tynande tillvaro men är ett ack så viktigt kulturarv att kunna förvalta vidare.
Islandshästen. En härdig liten ras som är så mycket mer än en barnhäst eller endast till för att gå turridning,
Svensk varmblodig travhäst, så många gånger utdömd av folk som tror sig kunna allt om travare men egentligen så krävs det kanske bara rätt sorts kunskaper för att forma dem. De kan så mycket mer äna tt bara springa fort, men det är ju också vad de är framavlade för.
Shetlandsponnyn - ja det finns mycket att säga om de här små härdiga hästarna men jag skulle vilja säga att liksom islandshästen är de långt ifrån idealiska barnhästar. De gör oftast inte mer än vad de behöver och kan vara väldigt envisa samt att de verkligen har en förkärlek för mat, ni vet lite som Lena Furbergs Mulle med sina hallonbåtar. Sedan är alla hästar oavsett ras individer så man kan aldrig bara bedöma dem rakt av utan man måste se dem för just vad den hästen är, för det är personligheten som är det allra viktigaste!
Engelskt Fullblod/Connemara är en utmärkt korsning många gånger och blir oftast fantastiska tävlingsponnyer. Man kan säga att de kombinerar farten hos fullblodet med connemarans klokhet.
Arabiska fullblod är oftast känsliga hästar med mycket nerv i, men egentligen så är de underbara om man bara tar dem på rätt sätt med dock så fodras det kanske ett stort inneboende lugn för att man ska klara av det. Hästar med arabblod i blir oftast bra galopp eller distanshästar.
 
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hallå och hej på er alla ni läsare som klickat er in hit på min lilla blogg idag för att se om det har blivit några nya rader för er att läsa. Tänkte faktiskt försöka knåpa ihop några meningar åt er så att det åtminstone blir en liten uppdatering så här ibland. Var egentligen så glad igår över alla de fina framgångarna som vi fått njuta av under Stockholm Horse Show i Friends arena under helgen. Har suttit som klistrad vid TV;n som vanligt och följt det hela. Fast idag förbyttes den positiva känslan till något annat då jag fick läsa om vad som hände igår med Fredrik Persson ena spannhäst. Luma De Lux. Fast allra mest blir jag ändå arg på Djurens rätt som försöker ge sig på hästnäringen ännu en gång. När en frisk häst dör sådär plötsligt så har det inte sällan invärtes orsaker, orsaker som inte alltid går att förutsäga och göra någonting åt för det ska de veta att tävlingshästarna blir väldigt väl omskötta både inom travet &ridsporten. Dessutom påstod de också någonstans att det inte görs obduktioner på en gång, vilket också är direkt fel eftersom det alltid görs en så snabbt som möjligt.
Det känns som att många av deras anhängare dessutom aldrig har satt sin fot i ett stall och att de inte har några erfarenheter på området men då borde de kanske inte uttala sig heller om en näring som ser till att många runt om i landet har jobb. För det är trots allt en försvinnande liten del hästar som förolyckas på det här viset ändå, enligt studier är det så lite som 0,05 % inom travet bara för att dra ett exempel och det under en period på tio år! Men det pratas det inte lika mycket om eller alla dessa små amatörer som sliter året runt för att deras hästar ska må bra. Ofta tvingas de dessutom ha jobb på sidan av för att det ska fungera, dessutom blir det många mil de får kuska runt för att ta sig till de olika banorna.Så man gör vad man kan för att förebygga att saker händer, men det är inte alltid veterinärerna kan hjälpa, men jag lovar det finns ett fint litet tävlingsregelmente som de kan läsa om de har lust. Jag har då aldrig under mina år vid staketet på travet eller under de ridsportävlingar jag varit på sett någon häst som har farit illa. Fast jag kanske bara helt enkelt har haft tur också med både en bra ridskola samt en utmärkt liten travbana där det faktiskt har satts ett värdsrekord i närheten. ?
Sedan tycker jag det är djupt olyckligt när media försöker vinkla det endast på ett sätt när det faktiskt finns en massa fakta att tillgå till exempel en ren solskenshistoria som hände här tidigare i år, som visar på att arbetet med hästhälsan faktiskt går framåt hela tiden men alla kan man faktiskt inte rädda heller :https://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25924487.ab
Det talar väl sitt tydliga språk ändå ? Att man alltid gör det man kan efter rådande förhållanden. Sedan är det klart att oavsett allt det här så är det en traumatisk upplevelse för alla som tvingas se det på nära håll men det går ändå inte att göra sådana uttalanden om Djurens rätt gör. För antalet hästar som dör under tävling är som sagt ändå förhållandevis litet om man ser till hur mycket tävlingar som anordnas runt om i riket varje år, jag lovar att fler förolyckas hemma i hagen men dessa fall skriver man ingenting om men jag kan lista ett sådant med där en ponny fick avlivas efter att ha drabbats av stresskolik under nyårsaftonen. Fast då glider vi kanske över på ett annat spår, men för att återvända till det akutella ämnet så måste man dessutom tänka efter ett varv till och förstå hur viktiga hästarna blir på vissa håll då många bönder lägger ner, så viktiga för att vi ska få fortsätta ha brukad mark och gynna den biologiska mångfalden i naturen som de gör med sitt betande och nej alla hästar trivs faktiskt INTE med att bara gå i hagen heller! Tex så sa John Whittaker en gång om Milton att han stod och gnäggade i sin box när de skulle åka iväg med de andra hästarna, eller varför inte ta Nordgubben här hemma som blev så argsint när han föll för åldergränsen vid 15 års ålder och inte fick tävla längre att man tyvärr blev tvungen att ta bort hnoom på grund av lynnesfel? Nej det verkar helt ha förbegått dem eller den här debatten om de så kallade räddninghästarna som tyvärr också visat sig vara fel. Allt för många av de där hästanar som kommer in, adopterade av någon som tror sig kunna ge dem ett bra liv får faktiskt ändå avlivs i slutänden. Hur dumt är det inte då att ställa dem på en plågsam transport genom Europa ?, nej då är man ju inte bättre än övriga länder faktiskt där de inte har samma djurskydd som vi tack och lov har här. Så i det sammanhanget blir verkligen DRs uttalanden i fråga om hätnäringen synnerligen opssande. Visst att det kanske finns brister på sina håll, men det gör det väl på fler ställen i samhället som kring våra rovdjur. Varför står de inte på barrikaden och skriker där gällande det somnu pågår i våra ntionalparker? Nej det hela är verkligen så märkligt alltihopa.Något anant kan man väl knappast säga.

Hejsan svejsan!

 
 
Hejsan på er alla ni läsare där ute som har klickat er in hit på min lilla blogg för att se efter om jag har författat några ny rader.Tänkte faktiskt försöka få till ett inlägg idag igen. Den här gången håller jag mig till samma tema som jag hade i det senaste jag la upp av en anledning.Visst tycker jag att det här mötet är häftigt https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ovanligt-vargmote-fangat-pa-film, men jag undrar också hur killen tänkte som valde att stanna kvar på platsen i en hel kvart, fastän vargen så tydligt visade att den inte ville ha honom där då han klampade in och störde den då den jagade hjort. För mig är det inte förenligt med att vara en natur& djurmänniska alls. Utan respekterar man djuren så backar man alltid undan och då spelar det ingen roll om man inte får till den där perfekta bilden eller filmen, Den informationen tycker jag saknas lite i dagens Mitt I Naturen där det ibland verkar som att programledarna tror att man kan bete sig lite som man vill, kanske är det också därför som det var nära att Ferdinand den vita älgen i Värmland höll på att bli skjuten., just på grund av närgångna fotografer som inte fått lära sig den enkla regeln att respektera djuret. Eller tanklösa människor som gav sig ut i hans skog med ouppfostrade hundar. Kan säga att vi haft hund själv och stött på älg vid åtminstone ett par tillfällen med henne men det var aldrig några problem utan hon skällde faktiskt inte ens ut dem. Så det kan ju gå bra också och därför tycker jag det blev olyckligt i Skogås där en hel älgfamilj fick lov att avlivas på grund av att de var för "närgågna". De hade ju inte heller gjort någonting utan de återkom varje höst för att kalasa på äpplen i trädgårdarna innan de drog vidare då fallfrukten var slut. För det ska väl inte djuren straffas då det är så att vi förser dem med föda, ibland kanske lite omedvetet också ? Nej jag kan inte tycka det för djuren letar ju trots allt bara efter mat och när vi sedan breder ut oss allt mer så får de ju mindre utrymme att röra sig på och då kanske de måste söka sig in bland trädgårdarna för att hitta den. Därför är det ingenting märkligt heller då rovdjuren söker sig närmare bebyggelsen heller, de är ju  så smarta att vet ju att både älg och rådjur kan uppehålla sig i vår närhet. Så då är det väl en bra väg för dem att försöka sig på att komma åt ett mål mat. Sedan finns det väl även andra vägar i vår närhet som de kan skaffa sig sin föda genom men i första hand tror jag ändå att de tar sina naturliga bytesdjur för forskningen visar ju att det årligen förolyckas betydligt fler hundari samband med jakt på grund av att de blir skjutna än vad som faller offer för varg. Fast nu har vi kommit in på ett stickspår till vad jag egentligen skulle skriva om. Ibland kan dessa dock också vara nog så viktiga och innehålla en mängd bra information. För att försöka sammanfatta det hela så gäller alltid en sak också då man vistas ute i skog och mark&det är det enkla med att visa hänsyn.Om man gör det utan att man försöker göra sig till genom att bygga gömslen och ta på sig olika kamoulfagemunderingar för att försöka komma nära så kan man ändå få fina och snudd på lika magiska bilder. Det framkom väl även att ett prisbelönt repotage med närbilder på jag tror det var tiger i National Geograpic egentligen var fake, de hade fotat tigrar i fångenskap och gör man så får man ju inte heller den korrekta bilden av djuren eller vad man nu försöker fotografera. När jag är ute i naturen så försöker jag alltid vara uppmärksam och läsa av hela situationen först innan jag ens funderar på att ta ett kort och jag gör inget om djuren är obkeväma, vissthar jag kommit för nära ett par gånger med fåglarna men då har jag sett till att backa undan på en gång med och inte utmanant ödet genom att stanna kvarutan jag har gett dem den där hänsynen  genom att dra mig tillbaka , för det är otrolgit hur tillitsfulla de faktist är om man kan förstå deras signaler.
 
Vem kollar in vem, älgen tycks vara lika fundersam på fotografen.
 
Skogens kunung är ingen ovanlig syn efter vägarna på landet
Ibland märker man knappt ens av att djuren är där.
Rödräven sprang kanske 30 meter ifrån mig på åkern och jagade sork, flera bilar stannade efter vägen när de fick syn på vad jag gjorde.
Ibland är man glad att bara kunna ana att vissa djur finns där, fst det är väl därför som man alltid ska prata när man befinner sig ute i skog och mark.Då hör de att man kommer och kan fly fältet i god tid. Fast jag tror att jag skulle svimma om jag stötte på den som hade gjort de här.
Sågnsvanen låg ute och guppade på vattnet, helt oberör om att jag satt där på stranden  och pratade med den, när man får komma dem så nära inpå livet så hajjar man faktiskt till över hur stora de är.Den var helt lugn med min närvaro och stoppade till och med ner huvudet i sin jakt på mat. Den tyckte däremot inte alls om då några andra som kom och gick efter gångvägen hade en liten hund som sprang lös.
Skrakar är fina sjöfåglar och jag har haft turen att upptäcka båda varianterna inne i den stadsnära hamnen., småskrake.
Och storskraken som jag blivit riktigt bekant med.Just skrakarna är bra fåglar att öva fotografering på för de visar tydligt när man kommit för nära både genom att låta och spela skadade.Då vet man att det är en god idé att dra sig tillbaka, samtidigt har jg också haft dem simmandes förbi mig på väldigt nära håll men då satte jag mig ner på huk och gjorde mig så liten jag bara kunde för att verkligen visa dem att jag inte utgjorde något hot också blev jag belönad med att få den här fina bilden på dem..
 
 
 
 
 
 
 
 

Fundersam

Alltså ibland är det så att jag faktiskt blir väldigt fundersam i en del lägen. Som på sistone då ett par artiklar kommit upp till min kännedom genom att bli publicerade i den lokala tidningen. Båda två har varit vinklade på ett visst sätt nämligen att de är skrivna på det viset att de har en mycket negativ inställning till vargen. Det här tycker jag såklart inte om utan finner det faktiskt väldigt oroande då man blivit mer uppmärksam på fenomenet med fakenews.
Nu säger jag inte att så är fallet men man måste ju ändå få lov att undra då det finns så mycket bra fakta som motbevisar det som skrivs i dem. Då kanske tidningarna borde kolla upp sina källor lite mer innan man väljer att gå ut med en story med. Vi kan avhandla den senaste skrivelsen lite kort där en jakthund sägs ha blivit vargdödad i länet,Sannorlikheten för att det skulle kunna inträffar är mycket låg eftersom vi inte ens har ett fast vargrevir här på grund av renägarna.De få vargar som överlever det första gatloppet genom Ryssland och Finland brukar förr eller senare när de vandrar söderut och kommer hit råka ut för §28 eller så kanske de bara försvinner spårlöst istället. Vi alla vet ju vad som hände med både Bullmarksvargen utanför Solberg och den riksbekanta Sussi i Junsele som var världens modigaste lilla vargtik om ni frågar mig.. För att återgå till det aktuella fallet så blir trovärdigheten verkligen inte alls stor bland annat genom detta. Att inte bara en varg, utan två skulle ha kunnat vandrat förbi här och undgått radarn helt från både LST och Naturvårdsverket. Nej det verkar verkligen minst sagt lite för bra för att vara sant. I artikeln står det att några killar hittade den när de varit ute för att fiska. De såg ingenting på vägen dit, men då de var på väg hem så låg kadavret helt plötsligt där&de såg blodspåren Om attacken skedde då de var i närheten , borde de då inte ha hört någonting av den och kunnat gå dit för att försöka avstyra det hela om det nu bara var en varg som låg bakom det hela?
Sedan finner jag det också märkligt att det sägs i texten att han ska kolla med jaktlagen i området om någon av dem saknar en hund. För det som skedde ska eventuellt hänt i Lördags och då borde man ju kanske hunnit få in en efterlysning redan om man har sociala medier. Saknar man nu mot förmodan all form av modern teknik så kanske man åtminstone känner någon som har det och kan lägga in en sådan åt en där man tycker att det är relevant. Fast det har alltså ingen gjort. än så länge.Dessutom så brukar väl de flesta jakthundar som befinner sig skogen och driver vilt ha någon form av pejlingsutrustning på sig så att det ska vara enklare att spåra upp dem. Om pejlen tystnar så borde ju ägaren bli orolig och ge sig ut för att leta. Någonstans läste jag att man kanske väntar ett par dagar med att söka om det är en jakthund som har kommit bort men för mig är den tanken svår att förstå. Både med omtanke om hunden men också för allt vilt den kan stressa upp i onödan under den tid som den eventuellt är borta. Nej att vänta ett par dagar innan man börjar oroa sig på allvar, det tycker jag inte är någonting som man bör göra. Vidare så har jag fått höra från den ndra sidan att jag är en skogstomte men hellre att jag är det än att tro på någon gammal tysk myt som endast är till för att sprida okunskap och skrämma upp folk.
Då föredrar jag att lära ut vet och etikett i naturen istället eller så kan man även kalla det för sunt bondförnuft, det gör man vilket av dem som känns mest rätt att säga helt enkelt.
(Hunden på bilden har inget med den påstådda artikeln att göra men det är en annan jakthund, en västsibirsik lajka)
Framför allt var det mycket märkligt att de inte sett något då de gick dit. Av de få bilder som jag sett från den påstådda platsen är det väl ingen som heller sticker ut , utan de känns faktiskt tvärtom lite för välbekanta i sammanhanget. Det känns nästan som jag sett dem förut i liknande artiklar och det vore ju synnerligen illa om så är fallet. Det vore ett bevis för mig som alltid har värnat om vargen, ja ända sedan jag forskade om dem i skolan att rovdjurshatet fått breda ut sig för mycket i vårat avlånga land, ändå har jag hört från pålitliga källor att det bara är en liten klick det ska röra sig om. Fast man blir ju funderam när flera sådana artiklar börjar dyka upp på kort tid och det faktumetatt tjuvjakten är mer utbredd till och med i våra nationalparker är ju inget nytt heller. Åtmnistone inte om man har följt ämnet under ett tag. Då blir den dystra bilden allt mer klar, men vi måste ju kunna samsas med naturen och djuren i kring oss för alla har de en så viktig roll att fylla i kretsloppet från minsta bi till den stora björnen. Alla har de sin funktion att fylla och är så viktiga för den biologiska mångfalden.Det är ett måste att vi lär oss förstå det sammanhanget och plockar upp vårat skräp men framför allt också att vi börjar värna om våra egna stora rovdjur innan det är för sent. För tänk så hemskt om skogen tystnade runt oss och alla duren i den försvann, men det är så det kan bli om vi inte stannar upp och lär oss att lyssna efter på naturens egna livsmelodi.För det är trots allt vi som är utsedda till dess förvaltare för vår förmåga att kunn tänka men ibland känns det som om vissa djur faktiskt är mer intilligenta än somliga av oss. Visst går de till stor del efter sina instinkter men samtidigt tror jag att de också kan tänka, kanske inte på det sätt vi tänker oss men på sitt eget vis så gör de ju ändå det. Det första som bevisade det för mig var då jag såg den utomordentliga serien om Echo, elefanten på Animal Planet. Har ni inte sett den så leta upp den på nätet, ni får garnterat en ny synvinkel på världen av det!
 
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som klickat er in just hit och hittat vägen till min lilla blogg. En del av er kanske brukar titta hit mer regelbundet för att se efter om jag har gjort några uppdateringar medan andra av er är här för första gången. Hoppas att ni allihopa ska hitta något som ni tycker om att läsa om, eller så kanske ni bara vill titta på fina kort , ja vilket som, hej till er alla.
Vi var nog många som blev snopna igår , för hur jag än försökte så fick jag inte in kanal fem så jag kunde se på fotbollen utan fick lyssna på radion istället.Undrar verkligen vad som hade hänt på ComHem som ställde till det för är det ekniska problem brukar ju trean också försvinna men igår funkade ju TV3 utan problem så det lutar mer åt något annat. Ja hur som helst var det väl synd att man missade showen fast då får man följa med på lite sportsändningar idag istället. Sedan verkar det som min dator har bestämt sig för att fungera efter kraschen med blåskärmar, peppar peppar så var det nog bara dammet det berodde på då till min stora lättnad för då behöver jag inte förlora något jobb jag gjort. Fast lite förlust blev det ändå i veckan då jag inte kan köra Sims 4 längre hemma hos mina förälsdrar, deras dator klarar inte av alla expansioner sedan Hundar&Katter kom så nu har jag avinstallerat det helt där och tänker gå tillbaka till trean där.Det blir smidigare att göra så eftersom man kanske ändå vill kunna spela med djuren och kunna resa till lite mer exotiska resmål! Så nu håller jag som bäst på att försöka ta ner så mycket jag kan till det spelet igen, men det är ju tur att en hel del av sakerna man hade ligger kvar på communityanvändaren man hade så det blir inte fullt så mycket jobb man behöver göra. Sedan kanske jag skippar att lägg in fullt så mycket CC som jag hade då jg spelade det, men vi får se vad jag kan få tag i också.
Theo är för lustig ibland då han tycker blomkålen är smasking, han äter lite och sedan släpper han den rakt ner i sanden också gör han något annat ett tag innan han plockar upp den igen och bär in den i huset.
Tittut!
Så här bär sig guldkornet åt då han inte vill bli störd.

Halloj på er alla!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som klickat er in just hit till min lilla blogg.Några av er kanske brukar kolla in mer regelbundet för att se efter om jag har skrivit någonting nytt och en del av er kanske hittat hit för allra första gången. Oavsett anledning till varför ni surfat hit så hoppas jag såklart att ni hittar någonting som ni gillar att läsa om. Som ni kanske märker har det gått ett tag nu igen sedan det blev några rader men jag har haft en andra saker som jag pysslat med under tiden.Desssutom så råkade jag ut för en datakrasch i torsdags..ja man blir riktigt orolig när blåskärmarna börjar dyka upp sådär. Fast maskinen pep ju och gick bitvis igång så jag kunde ta mig ut på nätet men efter ett tag frös den och vid uppstart pep den konstigt. Trodde att det var hårddisken eller Windows som lagt ner, jag menar den är ju trots allt tre år men ändå saker ska väl hålla bättre tänkte jag. Så det blev att lämna in den på verkstaden och efter ett par dagar hörde de av sig, Tydligen så hade fläkten varit full av Theodors släktingar! De hade i alla fall dammsugit den & efter det så fungerade det igen, peppar pepppar.Så pappa och jag dit för att plocka ut den och då fick jag höra att alla värdena från hårddisken såg bra ut med. Verkligen skönt, men eftersom jag varit med om ett par datorer som lagt ner tidigare vet jag ändå inte om jag vågar tro på det här men visst är det skönt om det inte var något större fel. För då slipper jag ju köpa en ny hårddisk eller ännu värre en ny dator,jag gillar ju min maskin och när jag kollade på nya såg jag att priserna faktiskt inte har sjunkit ett dugg. Åtminstone inte på de som har lite grafik och jag måste ju ha en dator som klarar av Sims 4. Nu verkar det i alla fall som jag haft tur i oturen , att den bestämt sig för att fungera men jag försöker att inte sitta allt för länge vid skärmen med så den får vila lite mellan varven men jag är så glad för nu tappade jag ju inte heller Hailey&Björn som jag var rädd för att jag hade gjort! En sak som jag däremot lagt märke till är att den inte piper längre vid uppstart...kanske en småsak men det kan ju bero på något annat med och jag är glad så länge den fungerar utan problem. Tänk så mycket man kan sakna att inte ha en PC ändå...inte för att jag fick nätabstinens utan det var faktiskt snarare värre att inte kunna simma!
Sedan satt jag och skissade lite igår kväl. Började med att jag ritade ett jättefint hästhuvud på baksidan av ett kuvert, så typiskt mig. Blev tvungen till att föra över det till ett rent papper och när jag var färdig såg det ut så här. Funderar på om jag ska dra i kounturerna och kanske göra grässtrån med, men samtidigt gillar jag också när det bara ser ut som det gör nu.Svårt val det där ibland. 
För den som undrar över hur Theodor mår så hälsar han att han mår fint, men just nu är han upptagen med att klättra på lådor och snusa på saker.

Hallojsan på er!

Hejsan på er alla ni läsare som klickar er in just hit på min lilla blogg ikväll. Ja nu har verkligen höstmörkret börjat lägga sig allt mer , redan på eftermiddagarna märker man av det. Hur hela naturen förändras och går in för vinter, ja länge norrut har det ju faktiskt redan snöat men här lär det väl dröja ett tag till. Idag så känner jag att jag vill dema med mig om mina tankar efter att ha sett Mitt i naturens så kallade fotoskola. Kan säga att jag nästan på ett sätt blev arg på dem, eller ja helt enkelt jag blev arg,Visst är det roligt att fota djur i det vilda MEN det gäller ju fortfarande att man gör det på djurens villkor och det är stor skillnad på fåglar i park som matas in, eller de som inte gör det. Det var ju ett fall uppe med en man som matade in en ovanlig form av uggla men det sltuade med att han blev bötfälld efterom det hade stört fågelns naturliga beteendemönster, så snälla tänk efter innan ni ger er ut!
Man kan få otroligt fina bilder på dem också i deras naturliga miljö om de får vara opåverkade av oss människor. För parkfåglar vänjer sig ju i regel vid matningen och somliga upplever ju svanar som en aggresv fågel, de kanske tvingas bli det i jakten på föda då vi skapar en konstgjord konkurenssituation ?
Det är magiskt när en vild fågel känner sådan tillit att man kan få ha den på 1+-15 meters håll och de fortfarande är avslappnade med att man sitter och pratar med dem. Jag har aldrig upplevt en argsint fågel, men jag vet däremot då man kommer för nära och då får man såklart backa tills de lugnar ner sig igen, sedan finns det ji bissa rter som tycker om att leva i vår närhet och de blir ju givetvis lättare att börja träna sig på men det innebär ju inte att det är ok att gå ut i naturen och blrja göra så med andra vilda djur, det är olagligt att lägga ut åtlar för jakt så då borde man inte alls få utfodra jdjuren om det förstör deras naturliga beteendemönster.
 
Mesar är tacksamma att lära sig att fota fåglar på, de trivs i vår närhet och verkar uppksatta sällskapet.
 
j
Sedan handlar så mykcet om att de rätta tillfällena ska dyka upp också, till viss del är det ju turen som styr vad man får uppleva och nej man behöver inte gå så nära  dem att man riskerar att provocera fram en attack, det är bara onödigt. Djuren brukar visa om de tycker att det är okej att man är där och de gör det med ett tydligt kroppspråk som alltid ska respekteras. För det är så himla trist när det går som i Japan där en delfiunge dog för att en turist ville ha en selfie och drog upp den på standen, eller alla dessa närgångna älgar som blir ett*problem*.
Varför bilr de ens det då vilda djur inte brukar attackera oprovocerat. Ja oftast så söker klövviltet mat i vårda trädgårdar eller så kan det röra sig om nyfikna ungdjur med som inte lärt sig att människan kan vara farlig ännu.Jag tror det är bra om folk fick upp mer förståelse för det här och ser man en älg i ett villaområde så SKA man INTE gå fram till den för att  filma som en kille gjorde.
D
De här rådjuren fotade jag när de kom springande i skogbrynet, jagade av en stor hun dsom hade smitit från matte och husse, pappa skrek åt den och attacken avvärjdes men vad händer om ingen dyker upp & vovven faktiskt skulle lyckas skada/döda ett av dem?
 
Man ser nästan inte kidet alls i det höga gräset och det är just därför de har så bra kamouflage, för att kunna gömma sig medan mamman söker mat.
Såg något brunt , stort som kom springadnes nere på åkern när jag tittade i ena ögonvrå, först när den kom sådär på 50 meters håll såg jag ju att det vr en älg. Vi stod länge och bara tittade på varandra men när jag började prata så blev den rädd och gav sig iväg. men det visar väl ocksp på att de flesta möten med skogens konung faktiskt går bra , visar man dem respekt får man det regel tillbaka och det blir fina minnen.
Så nej den biten tyckte jag att de missade helt att ta upp i programmet men det hade ju givetvis varit bra om de ville påminna folk om det också.
 
 
 

Hejsan igen!

Hejsan på er alla ni läsare som klickar in hit för att se efter om jag har gjort något nytt inlägg och skrivit några rader som kanske har blivit ett inlägg ändå. Idag var faktiskt solen framme för en stund men sedan drog molnen in på himlen igen och kanske får det ange tonen på dagens inlägg med för jag är så arg över en sak. Många vet tydligen inte om vilken viktig nyckelfunktion de stora rovdjuren har i natuen. Eller ja visst kan många av oss tänka sig att stödja tigrarna till exempel och misstolka mig inte nu för jag gillar dem jag med, så biten som jag blivit av mitt underbara möte med Samba uppe i Junsele som var helt oförglömligt.men nu skulle det här inte handla om de stora kattdjuren.Nej det skulle snarare handla om vikten av att värna om våra egna huvudrollsinnehavare nämligen björn,lodjur,varg och järv. För medan vi värnar om djur som lever på andra sidan jorden långt ifrån oss så händer något mycket mer allvarligare på hemmaplan och jag tycker det är dags att den breda allmänheten får upp ögonen för det istället för att tro på en gammal saga som är flera hundra år gammal. För 100 år sedan var det kanske sant att vargen tog barn och ja den kan vara farlig i trängda situationer men det kan även andra djur som finns i skogen och det är betydligt större risk att man blir sparkad av en ilsken älg när man går ut. På sikt skadar dessutom de vilda djuren dessutom ändå färre människor än vad som sker inom till exempel jordbruket, eller antalet som dör i trafikolyckor. Så jag vet egentligen inte vad saken handlar om...och nej det är inte vargen som rår för att landsbygden håller på att dö ut på sina håll, försök att skylla det på de ansvariga politikerna istället så vore det mer korrekt! Dessutom tycker jag detta ingrodda hat som verkar finnas mot just vargen är så konstigt...för utan den skulle vi ju inte heller ha hunden i vår absoluta närhet idag och ny forskning visar ju på att det lever kvar långt mer av dess vilda anfader i dem än vad man kanske kan tro. Därför känns det mig så fjärran med då jägare går ut med sina snyfthistorier i media eller som den här gången då Rialavargen sköts i skyddsjakt sedan den hade tagit hundar. I åtminstone två av fallen rörde det sig faktiskt om lösa jyckar utan tillsyn, en hemma på gården och en var tydligen ute i skogen .Om man kan djur är det inte så svårt att säga hur de agerar efter sina naturliga instinkter och vet vi om att de finns där viket media ofta hjälper till med helt frivilligt ja men då får vi rätta oss efter det och inte lämna våra husdjur obevakade ute, eller så kan de villaägare som har möjlighet börja sätta upp staket och stängsel runt trädgårdarna också. Hur som helst så borde det inte vara så svårt att få till en samexistens, det funkar ju uppenbarligen bättre på andra håll i världen så varför inte också här, för som människa har man en skyldighet att lära sig fakta för att vi ska kunna få behålla livet i våra skogar. För paradoxalt nog klagas det varje vinter över hur stora betesskadorna på träden är, alltså kan det omöjligen åtminstone inom ett visst område vara så att det finns för lite älg kvar. Om det finns för svag stam har jag dessutom fått lära mig något viktigt från en klok älgfarmare i Västerbotten som sa att det är jägarna själva som rår för det då de skjuter bort tjurarna som ska gå till avel i sin jakt på troféer att hänga på väggen. Det där spillmaterialet brukar inte vara så bra att bygga vidare på. Sedan undrar jag hur regeringen tänker lösa frågan om en vandringskorridor för var längs ner efter den norrländska kusten ? Längs med kusten bor inte bara flest med människor utan vi tillhör också renbetesland, när ska man sluta ge renägarna rätten att bestämma över halva rikets yta ? De får väl anpassa sig och göra som andra och börja använda RAS och hägna in sina kritter om de nu är så rädda om dem men ibland undrar man ju då de till och med försökte skylla svältdöden på några oskyldiga fåglar. Klåpare som är ute på en lång cykeltur säger jag bara! Sedan finns det såklart även jägare som är vettiga och har en bra åsikt som det faktiskt går att prata med men de törs ju inte opponera sig då den lilla klicken inom förbundet kör med rena gangstermetoderna. Det konstaterade ju bland annat Leif GW Persson när han granskade just tjuvjakt i Veckans Brott och det var i mina ögon ett mycket skrämmande reportage om en väldigt kallsinnig värld som jag tror saknar motstycke. även Kalla Fakta gick in med dold kamera och gjorde ett bra repotage men det är faktiskt konstigt att det här ens händer då man verkar ha känt till det i flera år! Detsamma gäller ju även problemet med de så kallade äggsamlarna som härjat land och rike runt men nej föresten det är ju inte så konstigt att sådana här verksamheter kan gynnas. Vi har ju knappt några poliser kvar som vill verka här uppe sedan den där senaste omorganisationen genomfördes och nej vi får ju inte heller ha något tullverk som kan förhindra en del av den där illegala handeln vilket tyvärr nog har varit en bidragande faktor där de här oseriösa affärsmännen sett sin chans att idka en verksamhet. En kan väl dock inte göra något annat än att hoppas på att det ändå ska bli bättre nu när man väl har fått upp ögonen och sett att problemen faktiskt existerar, för annars tror jag att vi i framtiden inte kan vänta oss något annat än en tyst och död skog när vi går ut i naturen.

Hallojsan!

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit mörkret. Ja för visst känns det som att ljuset försvinner allt mer nu på dagarna och det går mer & mer mot vinter. Man märker det så tydligt när kylan börjar göra sig påmind och de där höststormarna drar in. Ja inget ont om just hösten heller utan det kan tvärsom vara fint med då trädkronorna skiftar färg och går i alla nyanser. Ja jag är faktiskt glad att vi har alla årstider i naturen. Både växter och naturen behöver ju de här olika perioderna och vi får försöka anpassa oss så gott vi kan, ändå tycker jag att man hör många som gnäller fast då ska man ju se till hur de har på andra platser i världen med där vädret ställer till med både det enda och det andra. Alltså är jag väldigt glad över det svenska klimatet än så länge, även om vissa skillnader gör sig påminda här med. Fast nu tänkte jag inte enbart skriva om det idag. Måste ju också få dela med mig och visa upp mitt allra nyaste verk som jag gjort. Så här kan det gå om jag får en idé från något håll på vad jag skra rita. Verkar lite riskabelt att försöka sig på att generera fram indiannamn ibland, men kul kan det ju verkligen vara när det blir helfestliga resultat. Själv blev jag något så tokigt men ändå passande som en Hjulande Örnkråka...men den här ska systerns ena tös få, eller jag kanske skulle ha gjort en i ballerinakjol istället :P men formen syntes bättre så här tyckte jag.
Dessutom har jag en hel del jobb som väntar framöver, upptäckte nämligen idag att flera av mina hushåll hade försvunnit från Sims 4. Ändå så är jag säker på att jag sparade en version så jag skulle kunna spela de där omgångarna jag lagt ner mest arbeta på. Tydligen så hade jag ändå inte gjort det , eller så har något konstigt hänt för det var ju inte bara en som var borta heller :/ men jag tycker ju att Origin har uppfört sig konstigt igen. Ja det har laddat upp men varit fullt av spam för casinon& virus så jag vet inte om någon åter hackat sig in på servrarna men då vore det ju bra om de gick ut med den informationen så att man slipper oroa sig på det här viset. Nåja har i alla fall börjat med att göra om en del hushåll också märker jag vad som händer.

Tinkertokig

Eftersom jag har kommit att älska denna underbara hästras så känner jag att jag vill skriva av mig lite om ett program jag såg på TV för ett par dagar sedan. Det handlade om en 17 årig tjej som bodde i en liten by på Irland och ville bli hovslagare. Tydligen så var det något ovanligt att kvinnor utbildade sig till det där, vilket jag tycker ändå verkar lite märkligt i ett land som har sådana rika hästtraditioner och med flera raser som har sitt ursprung där på den gröna ön. Har inte utvecklingen nått längre där än så kan man ju undra, då är jag glad över att bo där jag gör. Dessutom så blev jag nog än mer fundersam på hur det egentligen står till när de visade gamla bilder på hästar som betade på en gräsplätt mitt inne i stan samt hennes skrämmande berättelse om hur de hade tagit in en häst i lägenheten uppför trapporna. Det får mig att fundera över om hon verkligen var seriös och jag är väldigt tacksam över vårt djurskydd som vi har här. Visst finns det alltid några som missköter sig men man vill ju tro att de förr eller senare ändå blir avslöjade och åker dit men det här programmet fick mig att må dåligt...inte minst sedan jag såg hur många av barnen verkade behandla sina ponnyer. Det var en minst sagt skrämmande syn, men det kanske är så det går om man saknar kunskapen att ta hand om ett djur från början ? Såg någon nyligen med som tyckte att vissa köper häst allt för tidigt åt sina ungar och det kanske är sant i en del fall. För bara för att man får djur tidigt är det inget som säger att det blir ett sådant där brinnande intresse som man bär med sig resten av livet. och även en liten shetlandsponny ska ju ha daglig skötsel & det känns det tyvärr inte som om alla riktigt förstått. Att även en liten shettis faktiskt är en häst.. Utan somliga verkar behandla djur som saker, när man lessnat på dem efter en kort tid ja då ska de kanske säljas vidare för att barnet tröttnat också har du en ponny som åker runt mellan flera olika hem och förvandlas till en vandringspokal bara för att folk inte är intresserade längre. Nej det är inte rättvist för något djur att bli behandlad på det viset. Fast för att återgå då till programmet så verkade ju tjejen ändå ha tur , hon hade en guda snäll häst får man säga som stod ut med hennes sätt att rida men jag tycker inte det var så klokt att visa upp bilden utan hjälm med conversskor på fötterna och en gren till piska. Nej det kändes bara onödigt att visa upp då hon galopperade på asfalten så det hade ju inte varit fel av SVT att lägga in en kort text efteråt eller innan för att påminna folk om just det här. Det som jag tyckte var bra kom när hon berättade att myndigheterna hade stramat åt reglerna så flera familjer faktiskt hade fått lov att göra sig av med hästarna. Alldeles rätt det kostar faktiskt att ha djur och jag har för mig att när ekonomin kraschade så kom det flera skräckhistorier från just Irland om hur folk släppte ut sina hästar vind för våg med& det är lika galet.
 
Har man inte pengarna varför skaffar man då ett så stort djur som en häst från första början och nog är det vettigare att man försöker sälja den , eller omplacerar den på något annat vis innan man bara släpper ut den vind för våg i tron att den ska klara sig själv ? Det måste man ju ändå begripa att så ansvarslöst kan man inte agera. Samtidigt så uppdagades det nyligen med att många av de hästar som räddas hit till Sverige av privatpersoner genom olika förmedlingar av slakthästar kanske varit i ett allt för dåligt skick för att kunna räddas redan från början. Fast det pratas det lite om ändå i media mot för den där andra biten som man ständigt ser på Facebook med alal dessa annonser. Om man nu ska rädda en häst, varför inte vända sig till SHV iställlet som faktiskt försöker göra skillnad för hstar som farit iilla inrikes för vanvård finns ääven här på hemmaplan men ibland verkar det precis som man glömt bort att det ens existerar och det gör mig ....fundersam.
För det finns hästar här som skulel behöva de där resurserna precis lika mycket och varför kalgas det alltid på trav och galoppsporten när det gäller till exempel åldersomshem för äldre hästar? Har man en riktig kompis så tror jag att de flestta hästägare som har möjligheten faktiskt anstränger sig och gör allt för att deras fyrbenta vänner ska få ha ett så långt liv som det är möjligt. Efter avslutad karriär går många indivder dessutom till avel och vissa kanske bär på skador som gör att det kanske inte är helt rätt att fortsätta dem leva vidare, Ska man då bli kallad grym och hjärtös om man väljer att ta bort sin trotjänare istället för att de ska ha ont och plågas ? Nej det kan jag långt ifrån tycka och det finns nog redan många hem som tar hand om sina gamllingar 
 

Halloj på er!

Hejsa på er alla ni läsare där ute som ramlar in just hit idag för att se efter om det har blivit något nytt inlägg på sistone. Vet att jag brukar vara ganska så flitig på att skriva åtminstone i perioder men just nu har jag kanske tagit det lite lugnare än vanligt med uppdateringarna.Fast det blir ju så ibland att man måste prioritera en del saker och jag vill kanske inte heller skriva allt för mycket om det här ännu heller eftersom ingen verkar rikligt veta vad det är för fel på mig ännu. För visst är mina värden bra och allting borde vara tipp topp som vanligt men det är det alltså inte och mina symptom pekar mot någonting sällsynt som inte är allt för roligt heller, men det räcker att jag skriver så tills vidare. Så kommer jag att göra en påfyllning när jag vet mer någon gång framöver. Nåja försöker att fokusera på de bra stunderna trots allt, man måste ju göra det om man ska orka ta sig igenom eländet med. Då är det tur man har Theo som piggar upp en med sina upptåg och ser till att man tar sig upp ur sängen på morgonen, för ibland är det inte lätt när fötterna gör ont. Han är alltid lika glad och vill komma upp men han har ändrat sina tider lite och kommer nu oftast ut vid sjusnåret på morgonen eller runt elva på kvällen. Endera så har han fått vintertid eller så har väl mattes lilla guldkorn blivit vuxen.Något är det i alla fall men det kanske har fått honom att bli lite mysigare med och ibland kan han faktiskt sitta stilla hos mig och mysa också, men för det mesta är det fortfarande full fart framåt som gäller i synnerhet på de sena kvällarna men så är han ju faktiskt också ett nattdjur. Dessutom är det ändå sällan jag går och lägger mig före 11 så jag är ju ändå vaken och då vet han att det finns alla chanser till att få komma upp om man bara sätter sig och ser söt ut, gnager lite eller börjar springa runt och pipa.Då kan matte helt enkelt inte motstå en så  liten ljuvlig pälsboll. Fast så liten han inte heller med sina 154 gram men nog ser han till att hålla sig i trim med allt klättrande! Det behövs kanske ocskså sedan han äter upp en kräcker på  femton minuter, elelr om han bara drar in allt i skafferiet?
Nej alltså matte vet inte så noga för ibland ligger han ju och knaprar i huset om dagarna så det sprakar och hon brukar faktiskt inte hitta några rester då hon storstädar så han kanske tömmer förrådet allt eftersmom ändå.
Han är fprecis ortfarande lika förtjust i fingermarie och tycker att man ska ge honom hela biten på en gång.
En del oroar sig över sladdar när guldkornen är ute, jag vet inte om jag bara haft tur trots att det blir lite tilltrasslade situationer ibland men på min åtta hamstrar som jag hitills har haft har inte en enda av dem gått lös på kablarna än, tror det beror på att sladdar helt enkelt inte luktar mat så alltså är det inget som de ska jaga efter men visst man får ju ändå inte släppa dem ur sikte då de springer över golvet.För de är experter på att hitta alla hål och får de chansen, tar de den garanterat och smiter iväg!
Försök göra om det här, den som kan...ni kanske tycker det ser lite avigt ut.
Nej ...altså vadå, vem jag?
30 cm stoppar ingen hamster från att klättra, nej det är snarare ett fint inslag i hinderbanan som man tränar upp konditionen på.
Var har traktorn tagit vägen?
Nu har jag inte tid att sitta still längre, så nu drar jag, adjöss!
 

Hallojsan!

Hejsan svejsan på er alla läsare som klickat er in hit på min lilla blogg för att se efter om jag har skrivit någonting nytt den senaste tiden. Har kanske haft en liten downperiod och inte varit online så mycket , eller jo visst sitter jag vid datorn nu med men jag kommer hela tiden på andra saker som jag låter gå före uppdaterandet av bloggen men jag har i alla fall inte gått upp i rök. om någon nu trodde att jag hade gjort det så då kan jag åtminstone lugna ner er en smula.Idag känner jag att det är två saker jag vill ta upp. Först blev jag väldigt berörd då jag hörde reportage om de trasiga hästarna som importeras från andra länder , i all välmening av privatpersoner för att de ska få ett bra liv. Det har visat sig i efter hand att många fler av dem som kommer hit är så allvarligt skadade eller bär med sig smittor som gör att de kanske ändå måste avlivas i slutänden. Visst gör man då dessa arma hästar en väldig björntänst då de ställs på en transport någonstans ute i Europa, ja en del klarar inte av dessa heller utan stryker med någonstans efter vägen. Ändå verkar det som om vissa förnekar problemet och försöker hävda att man ändå gör en insats för djuren. Det håller jag tyvärr inte med på utan dessa förmedlare saknar tyvärr många gånger skrupler och drar sig inte för att utnyttja den marknaden om de ser att de kan lura av folk pengar på något. Visst kan man hjälpa vanvårdade hästar ändå, men vänd er då istället till Svenska Hästars Värn som gör allt för att ingripa säkert då vanvård förekommer också här på hemmaplan. Sedan måste jag också skriva något om det nya programmet som ska börja på TV. Jag trodde vi hade kommit ifrån de här tävlingarna där man kunde vinna hästar, eller är det kanske så att en kvarleva från förut har kommit fram? Nej jag tycker inte den hör sortens underhållnings TV behövs. Det har ju visat sig att nästan varje gång man försökt sig på att göra något bra om hästnäring så har det runnit ut i rätt halvdana produktioner och det känns bara trist. Det fanns en serie som var bra på SVT och det var Ryttareliten men varför måste man jämt lägga fokus på att tävla. Skulle det inte vara mer lärorikt då att ha ett program som till exempel ponnyakuten men att man fyller ut det mer mer material eller att man får följa med bakom kulisserna hos en travtränare ? Det tror jag skulle locka fler tittare och kännas mycket mer relevant att se, speciellt eftersom många tyckare fortfarande verkar tro att det handlar om att man man som ryttare bara sitter och åker häst, att hästar är larvigt eller andra barnsliga åsikter som inte allt för sällan dyker upp i debatten. Jo tack vi vet ju vad både Rolf-Göran och Peder fick höra vid sina Jerringpris.. då de båda blev anklagade för röstfusk,har ni hört på den!Det är väl fritt fram också för de andra idrottarna att organisera sig inom sina respektive förbund om de vill och har lust men jag tror faktisk att ridsporten har en bredare förankring än vad man tror & det ka ju bero på att många hästmänniskor har bredrare och mer äkta sportsmanship och kanske inte bara tänker på sina egna framgångar jämt utan går det bra för någon landsman inom samma näring så lyfter det inte bara hela den grenen. Ja nu ska jag inte trassla in mig för mycket, ni kanske förstår var jag vill komma ändå. Givetvis så finns det ju undantag med som det här fallet och då tycker jag det är bra oavsett var det händer att det utreds och att man försöker komma till rätta med rötäggen: https://www.youtube.com/watch?v=9p8WojBGSr4

Hallojsan på er!

 
 
Idag vaknade jag upp och var mörkrädd efter att ha sett på TV igår. Visserligen så är jag glad att konflikten mellan Comhem och Discovery är löst men jag kommer att sakna att inte ha TNT längre som jag hade hunnit fästa mig vid. Nåja jag får klara mig ändå men det ar inte därför jag blev rädd. Utan anledningen till min känsla den här gången är att jag såg på Uppdrag gransknings fenomenala repotage om de så kallade Äggtjuvarna som mer eller mindre har fått krypa under myndigheternas radar på grund av bristande resurser. Man blir helt enkelt bara så arg eftersom folk har haft vetskapen om att industrin funnits, ändå har den fått fortsätta i det tysta. Det får en verkligen att ifrågasätta det svenska artskyddet och ens personliga gundvalar med för den delen. För det handlar trots allt om vuxna människor som tydligen inte inser vilken skada de gör med sitt bisarra intresse. Jag menar, jag är ju samlare själv men jag skulle aldrig komma på tanken att börja samla på fågelägg även om de kan vara vackra att titta på. Så pass mycket respekt har jag för naturen ändå och tycker att det är konstigt att vissa av de här människorna helt verkar sakna moralisk kompass. Jag nöjer mig alltså med att plocka upp vissa fjädrar som jag hittar eller samlar på andra saker & det är bra mycket roligare att studera fåglarna i fält utan att störa dem. Sedan kan man ju tycka vad man vill om det reportern i inslaget gjorde , det kanske inte är något media bör ägna sig åt men vår svenska polis är tyvärr bakbunden då de inte får ta till den metoden för att få fast kriminella. Jag tycker att om misstankar finns mot någon person, ja men då kanske an måste släppa på den lagstiftningen och låta utredarna få sköta sitt jobb. För hur ska man annars kunna skydda djur och fåglar som inte kan föra sin egen talan ? DR hävdar ju att de gör det men varför hör man aldrig något från dem då det gäller den utbredda tjuvjakten på våra stora rovdjur? Det tycker jag är mycket märkligt, nej istället fokuserar man på att skjuta alla andra näringar som berör djur i sank. Trots att det redan finns en fast djurskyddslagstiftning kring våra tamdjur som borde fungera också gnäller man på vanvård utomlands, Men vem för egentligen de vilda djurens talan undrar man ? Den frågan an man ju också ställa sig sedan man sett att förut seriösa program som Mitt i Naturen börjat svänga sig med allt mer utländska reportage eller presenterar helt felaktiga fakta. Ja frågorna är inte lätta att besvara , det är de kanske inte men om man ska kunna ta sig framåt så kanske vi behöver komma till hållbara lösningar i framtiden om vi ska få ha kvar vår biologiska mångfald i så väl djurens värld men framför allt fåglarna. Fast just fåglarna är också en bra indikator för hur den övriga naturen runt okring oss mår.
 
 
 

Chock

Jag måste säga att jag fick en chock idag då jag såg en länk på FB till Travronden, Det hade trots dramatiken i helgen inte stått något om det inträffade i ortens tidning inte ens på nätet finns det en notis om det, trots att flera andra medier har varit snabba på att snappa upp händelseförloppet efter att fine Shadow Woodland segrade på Solänget under Lördagen.
Hästen drabbades av kisskolik och var nära att stryka med men tack vare en hjälteinsats från två kloka veterinärer som lyckades skrapa ihop bpde medicin och tillräckligt med dropp klarade han allrså livhanken. Fast det hade alltså kunnat gå väldigt illa och det får en att börja tänka efter på ett problem som man dragits med ett bra tag  norrut. Bristen på akut sjukvård för stora djur som hästar. All heder åt distriktsveterinärerna men ibland känns det som om de kämpar på i motvind den här delen av landet med de stora avstånden. Har man en akut sjuk häst så är varje minut livsavgörande och nu hade hästen änglavakt den här gången men så är det ju inte alltid och då är det långt till närmaste klinik. Det här är ett problem som jag tycker att man borde titta på närmare och försöka lösa för det finns ju gott om hästar också i den här änden av vårt avlånga rike. När det gäller just travet så kanske an skulle kunna lägga bollen hos ST och kräva av dem vilka resurser som borde finnas på plats på alla de olika banorna under åtminstone tävlingdagar men samtidigt vet man ju aldrig när olyckan inträffar. Den kan lika gärna ske på en dag med vardagstrav eller på stallbacken så att se över rutinerna vore nog inte så fel ändå. För det ska inte behöva hända i Svergie att hästar riskerar att dö på grund av brist på veterinärvård!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0