Talgoxfamiljen

Mina föräldrar har i flera års tid matat småfåglarna om vintrarna. I samband med det har pappa stiftat närmare bekantskaper med ett par mesar och i flera generationer så har ett par talgoxar alltid bott i en av holkarna på deras tomt. Ibland så byts de ju såklart ut av naturliga orsaker men i år har någoing hänt med hanen i paret. De började säsongen som vanligt och nu när det var dags att häcka valde de ut den vanlig holken närmast huset att bygga bo i. Allting verkade frid& fröjd tills för tre dagar sedan då vi gjorde den sista observationen av Putte som vi kallar hanen. Sedan sa pappa att Pippi (som vi kallar honan för) verkade flyga ensam till holken för att mata ungarna. Jag hade spanet på när jag var där på besök i helgen och mycket riktigt så kunde jag slå fast att pappas misstankar verar stämma, Någoting måste ha hänt med Pippis make men vad...ja det kan vi ju bara gissa oss fram till. Endera har han blivit tagen av någon katt eller fallit offer för en rovfågel för vi tror inte att de här fåglarna är så gamla utan de är nog max inne på sitt andra eller tredje år. Nu har någoting uppenbarligen dock hänt med hanen så pappa har fåttt rycka in som extremorfar åt den hungriga kullen. Annars brukar han ju trappa ner på matningen under sommarhalvåret men Pippi är en väldigt flirig gäst vid brädan just nu, det tror jag det då hon har många munnar att mätta ! Annars så brukar ju småfåglarna hjälpas åt med skötseln av familjen så då får vi göra vad vi kan för att hon ska kunna föda upp ungarna ändå. Fast på ett sätt är det otroligt att hon stannar kvar som ensam föräldrer men instinkterna är väl så starka att hon inte bara kan överge de små liven heller.
 
Det hände för oss ett år med en svart/vit flugsnappare som lät sin avkomma svälta ihjäl sedan honan hade försvunnit men kanske har olika fågelarter skillnader i ekologin? Så måste det vara, Talgoxen tycks i alla fall vara väldigt lojal men det är alltså inte den svart/vita flugsnapparen som kan ha flera fruar inkvarterade i grannskapet.Synd på en sådan fin skönsångare.
Vidare så var vi även med om  det en sommar att en sädesärlshane blev ensam i föräldrarnas grannskap men till och med han hade bättre känsla för föräldrarskapet än ovanämnda kanalje.Det var faktiskt riktigt rörande att se hur ungarna jagade honom fram och tillbaka över gräset! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0