Hallojsan på er!
Hejsan på er alla ni små och stora läsare med för den delen som klickar er in hit till min och Theodors lilla hörna av webben. Ja för jag får ju lov att säga att jag delar min blogg med min lilla guldklimp tll hamster .Konstigt vore väl annars. Just nu så ligger han och sover sött i sitt hus , men de har ju lite annorlunda dygnsrytm än de flesta av oss andra. Dock så tror jag att han även håller på att vila upp sig lite efter gårdagens lilla utflykt och det gör matten med som hade ett tillfälligt anfall av migrän& på grund av det inte riktigt kunde sova sedan utan vaknade mitt i natten och var sådär jättepigg men det blev väl till sist i alla fall några timmars sömn också var vi båda två vakna igen imorse vid åttasnåret som vanligt.
Kan man ha en busigare uppsyn än den här killen får till ibland ?
Ja det är verkligen frågan, speciellt efter igår då han smet in på Ariels gamla gömställe bakom ena skåpet i rummet och inte kom ut. Han tittade fram med nosen så jag visste var han befann sig men så snart jag kom nära drog han tillbaka in i mörkret.Där satt han och var njöd en hel kvart medan matte dukade upp med godsaker för att försöka få fram honom, men nej först när hamstern hade tröttnat på äventyret ja då kom han ut med en nöjd uppsyn och lät sig infångas. Sedn var det bara för matte att först stoppa ner odågan i sin bur innan hon fick lov att städa upp röran som hade blivit då hon gick runt och letade. Fast han är en väldigt kär liten odåga kanske jag även måste få passa på att tillägga, han är så nyfiken att man kan förså varför det kan sätta de där små liven i klistret ibland. Hur som helst så tog jag det sedan bara lungt resten av kvällensmåpysslade lite och låg nerbäddad i soffan och såg på handbollen. Idag har jag varit lite lagomt mör , men det är inte att undra på så jag har inte gjort så mycket utan bara vilat och varit ut med godsaker till fåglarna i form av ett par talgbollar och en nätpåse med kalade jordnötter så nu finns det alltså lite birdie nam nam för mesara att äta om de vågar sig hit och inte blir bortskrämda av de betydligt större kråkfåglarna då, ,men och andra sidan så ska de väl också ha sin mat och jag kan tro att de fått det svårare att hitta föda vintertid i takt med att vår hantering av sopor har blivt bättre. Så det är lite tvåeggat det där kan jag tycka för samtidigt som det är bra att det där berget minskar så fanns det ju även endel djur som kanske klarade livhanken tack vare den födokroken. Fast de kanske klarar sig ändå men jag saknar de där korpflygningarna som skedde iblanf för om åren.En sommar så satt vi ute på altanen i föräldrarnas fd sommarstuga och räknade när de kom flygande över trädtopparna.Tror vi som mest räknade upp till 100 fåglar som flög hem i skymningen, det var så mäktigt!
Däremot vet vi ju att de är kvar där i berget där de brukar häcka, det fick pappa och jag se i somras om inte annat då de flög omkring oroligt i samband med att vi även fick se pilgrimmen som var ute och jagade skrattmås men de där otroliga förflyttningarna verkar de alltså inte göra längre sedan den öppna deponin på soptippen upphörde och jag vet ju att det inte enbart var korparna som drog nytta av det. Så tyvärr tror jag faktiskt att det är många arter som har blivit drabbade med.men ja inget ont kanske som inte har något gott med sig och för min del så blev ju det goda att äntligen ha fått se min abslouta drömfågel som jag aldrig trodde jag skulle få möjligheten till. Ja, visste ju att de hade skådat den i berget vid kyrkan för många, många år sedan men nu är de tydligen på återmarsch i länet och har man fått se den en gång , ja då glömmer man det aldrig.
För det är verkligen en uppvisning i både skicklighet och elegans när den kommer seglandes. Sedan hann vi ju aldrig se när den slog måsen, det gick så otrolgit fort attm an inte ens hann med att blinka utan det var jag som såg den först sedan med ett byte i klorna. Pappa trodde att det var en korp men jag var tvärsäker på att det var en rovfågel. Fick upp kameran snabbt som attan och brände av en hl serie bilder. När jag sedan på plats zoomade in på en av dem så tyckte jag att, vänt nu är inte det där en pilgrim ändå men jag var ju inte helt säker. Gick hem, la in dem på datorn och skrev även in observationen på artportalen och mycket riktigt å fick jag den verifierad. De är tillbaka och jag känner mig forfarande nästintill löjligt tacksam över att ha fått se en av dessa luftrummets absoluta toppakrobater! Fast nu skulle jag inte skriva om pilgrimsfalken idag, ändå gledflög jag in på det spåret.
Kommentarer
Trackback
