Rödluvan och vargen

Med den rubriken väljer jag att påbörja skrivandet av dagens inlägg här på bloggen. Hade först tänkt se på dagens skidskyttetävlingar från OS men det har visst blåst bort i Korea där det alltså verkar som om vinden fortsätter ställa till det men säkerheten går såklart först också är det ju bra om det är rättvisa förhållanden när man ska köra! Fast nog om detta nu till någonting helt annat nämligen en sak som jag reagerade väldigt mycket på då jag hörde den på TV häromdagen. En reporter pratade med allas vår Guld-Stina Nilsson och hon erkände att hon var rädd för att möta djur när hon är ute och springer i naturen &därför så har hon alltid musik på i öronen. Är det inte just då, när man är som minst uppmärksam på skogen runt en som man oftast träffar på dem med ? I alla fall så fortsatte reportern att fråga henne vilka djur hon var mest rädd för och då svarade hon såklart björn och varg. Kom det en varg tänkte hon hinna klättra upp i ett träd medan det var mer oklart vad hon skulle göra om det kom en björn. Tyckte att det svaret från henne var närmast på lågstadienivå. Visserligen så känner jag mig lagom bekväm själv vid tanken på att möta björn där ute men då ska man också komma ihåg att i de flesta fall när det går riktigt illa när folk stöter på dem så är det oftast jägare som hamnar i klistret på grund av att hunden är den utlösande faktorn när den springer tillbaka till husse/matte. Om rovdjuren nu vore så farliga som vissa media försöker få det att framstå varför hör man då inte talas om fler incidenter med vanliga motionärer/friluftsfolk som råkar på dem, nej kanske för att i de allra flesta fall så vill djuren råka på oss precis lika lite som vi vill träffa på dem men ibland så korsar ju våra vägar ändå varandra men för det mesta så har vi tur om vi får se spåren efter dem när vi är ute och rör på oss. Dessutom brer vi bara ut oss mer och mer medan djuren får allt mindre yta att leva på så då kanske det inte heller är märkligt om vi ser till dem mer under vissa perioder på året, tex nu under vintern söker sig ju deras naturliga bytesdjur sig också närmare bebodda trakter och då följer rovdjuren efter. men för det verkar det finnas lite förståelse överlag då det i vissa fall verkar räcka med att de visar sig för att man ska få till §28. Det måste klassas som ett väldigt stort misslyckande, för det konstiga är att när man hör folk från andra länder som har betydligt mycket mer rovdjur än oss så verkar även gemene man mycket mer accepterande, till och med bönderna som faktiskt verkar kunna leva sida vid sida med dessa fantastiska djur i ett någorlunda fridfullt förhållande mycket tack vare boskapshundarna som kulle kunna används mer även här i förebyggande syfte. Varför är det så svårt att få till det här? Det har jag alltid grubblat över. Visst innebär det kanske merjobb att ha regelbunden uppsikt över sina tamdjur och en sak som ständigt återkommer förutom konflikten varg-jakthund är ju den brännpunkten om fårbönder som inte verkar bry sig om att se till att ha fulllgod stängsling. Är man mån om sina djur är väl det en sak som inte borde vara så svårt att lösa då många kommuner faktiskt delar ut bidrag för den som skaffar RAS? Så glad att fåren som sedan ett par år betar några veckkor under sommaren en bit från mina föräldrar verkar ha seriösa ägare som bryr sig. Nu har vi ju inte varg här i mina trakter men så väl lodjur som räv och björn. Fast lite undrar jag hur de tänkte då de valde att sätta dit flocken mitt i ett strövområde men det är ju en annan fråga. Nu tillbaka till själva kärnan i inlägget.
Om man ska gå ut i naturen och vara rädd då skulle man ju även få vara panikslagen så fort man såg en älg, som faktiskt är det djur som skadar flest människor årligen men jag tror det är samma även här. Allt fler människor lever i städerna och alla barn har inte föräldrar som kan föra kunskapen om djuren vidarre och det glappet lär ju bara öka om man inte tar tag i saken och börjar lära ut mer om naturen igen i skolorna. Man pratar ju så mycket om teknik och kunskapsklyftor, att allt färre barn läser böcker osv. men ja skulle man inte kunna bryta denna nedåtgående spiral om man bara ville ?
För vi är faktiskt inte ensamma på jorden utan allting hänger ihop i ett kretslopp, så enkelt är det och varje art har sin unika funktion att fylla, så också rovdjuren som ju bara följer sina naturliga instinkter till skillnad från oss människor som har fått förmågan att tänka men iband så verkar det ju faktiskt som att djuren är smarare än en del av oss,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0