Hur mås det?
Hejsan, hallå på er alla ni läsare som klickat er tillbaka in hit idag för att se efter om jag har fått hit några nya rader och det är i alla fall min tanke. Att det ska bli ett inlägg till sist av alla mina tankar och ord. Idag är det lite gråmulet väder här och det ser väl ut att kunna börja regna vilken stund som helst men jag har ändå varit ute och försökt röra lite på mig trots allt. Hur som haver så har dessa två grannar anlänt för årets häckning.
Hörde dem för några dagar sedan och har sett dem landa utanför fönstret men alltså först nu var det läge för mig att fotografera dem, men jag tänkte att jag var tvungen att passa på att gå en liten sväng med kameran eftersom det var uppehållsväder. Hur som helst vill jag ta upp frågan om måsfåglar igen. Inte minst sedan jag blev fögrymmad häromveckan då det pratades om dem på radion, P4 Västernorrland och den ena av de två programledarna ironiskt sa att man borde skjuta dem allihopa.
Jag förstår inte hur man kan uttrycka sig på ett sådant sätt. För även om man kan uppleva måsar som störande när de försöker försvara sina boplatser eller ungarna som är borymmare så får väl inte gemene man ge sig på fåglarna för den sakens skull och vem försvarar inte sina barn ??
Nej ursch för de som har den inställningen alltså. Det värsta var väl hur de fortsatte skämta om det och skrattade åt mina åsikter när jag försökte förklara måsfåglarnas viktiga roll i naturen på ett lungt och pedagogiskt vis samtidigt som jag försökte låta bli att bli arg när det inflikades " Om man inte får skämta om måsar, vad får man då skämts om"?"
För visst pratade den ena programledaren om att man MÅSTE kunna samexistera men det är väl just det vi människor är dåliga på ibland. I alla fall den del av oss som tror att det går bra att bara skjuta av fåglar hur som helst. Då kände jag hur ilskan kokade i mg. Fast jag kanske är bortskämd med som bor i ett hus med häckande fiskmåsar på taket? Ja jag tror det, för det är så spännande att kunna följa dem varje år på nära håll och se hur hårt de sliter för att försöka föda upp en kull. Efter två år med missflyt så hoppas jag åtminstone på att årets häckning ska få bli lyckad när den kommer igång!
Ifjol hade de en liten kull med bara två ungar. Den ena försvann tidigt medan den här andra knappt han bli flygfärdig förän någon dåre fick för sig att ta livet av den genom att gasa med bilen uppför baclen. Som tur var, var jag inte hemma men de som hade sett det sa att det var rena avrättningen! Så i år funderar jag på om man ska gå dit och måla ett måsövergångsställe till dem. I synnherhet sedan bussarna har börjat gå den vägen med, men jag tycker att en mås är en så pass stor fågel att den borde man hinna se när den sitter på vägen!
Ungfåglarna är faktiskt väldigt orädda av sig ibland, men då kan man ju lära känna arten ännu närmare genom att studera deras beteenden istället för att klaga som vissa gör. Det finns faktiskt också enkla anledningar som gör att de söker sig till städer eller åkrar på landet. I takt med att fiskenäringen kanske minskar och man blir allt mer effektiv på att ta hand om avskrädet därifrån så måste måsfåglarna söka sig till andra ställen där de kan passa in. För är det någoting som måsar har så är det bra syn och de är väldigt intilligenta med.
Så då blir det ju lätt för dem att hänga i städerna och spana efter sopor &annat gott. Dessutom så finns det gott om platta hustak som blir alldeles utmärkta ställen att bygga sitt bo på. Nej, jag tror helt enkelt på att det är vi som får vänja oss vid att de finns där, i synnnerhet om man bor vid havet då är sjöfåglarna bara ett naturligt inslag i vardagen precis som vilka andra fåglar som helst!
Kommentarer
Trackback
