Hejsan svejsan!

 
 
Hejsan på er alla ni läsare där ute som har klickat er in hit på min lilla blogg för att se efter om jag har författat några ny rader.Tänkte faktiskt försöka få till ett inlägg idag igen. Den här gången håller jag mig till samma tema som jag hade i det senaste jag la upp av en anledning.Visst tycker jag att det här mötet är häftigt https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ovanligt-vargmote-fangat-pa-film, men jag undrar också hur killen tänkte som valde att stanna kvar på platsen i en hel kvart, fastän vargen så tydligt visade att den inte ville ha honom där då han klampade in och störde den då den jagade hjort. För mig är det inte förenligt med att vara en natur& djurmänniska alls. Utan respekterar man djuren så backar man alltid undan och då spelar det ingen roll om man inte får till den där perfekta bilden eller filmen, Den informationen tycker jag saknas lite i dagens Mitt I Naturen där det ibland verkar som att programledarna tror att man kan bete sig lite som man vill, kanske är det också därför som det var nära att Ferdinand den vita älgen i Värmland höll på att bli skjuten., just på grund av närgångna fotografer som inte fått lära sig den enkla regeln att respektera djuret. Eller tanklösa människor som gav sig ut i hans skog med ouppfostrade hundar. Kan säga att vi haft hund själv och stött på älg vid åtminstone ett par tillfällen med henne men det var aldrig några problem utan hon skällde faktiskt inte ens ut dem. Så det kan ju gå bra också och därför tycker jag det blev olyckligt i Skogås där en hel älgfamilj fick lov att avlivas på grund av att de var för "närgågna". De hade ju inte heller gjort någonting utan de återkom varje höst för att kalasa på äpplen i trädgårdarna innan de drog vidare då fallfrukten var slut. För det ska väl inte djuren straffas då det är så att vi förser dem med föda, ibland kanske lite omedvetet också ? Nej jag kan inte tycka det för djuren letar ju trots allt bara efter mat och när vi sedan breder ut oss allt mer så får de ju mindre utrymme att röra sig på och då kanske de måste söka sig in bland trädgårdarna för att hitta den. Därför är det ingenting märkligt heller då rovdjuren söker sig närmare bebyggelsen heller, de är ju  så smarta att vet ju att både älg och rådjur kan uppehålla sig i vår närhet. Så då är det väl en bra väg för dem att försöka sig på att komma åt ett mål mat. Sedan finns det väl även andra vägar i vår närhet som de kan skaffa sig sin föda genom men i första hand tror jag ändå att de tar sina naturliga bytesdjur för forskningen visar ju att det årligen förolyckas betydligt fler hundari samband med jakt på grund av att de blir skjutna än vad som faller offer för varg. Fast nu har vi kommit in på ett stickspår till vad jag egentligen skulle skriva om. Ibland kan dessa dock också vara nog så viktiga och innehålla en mängd bra information. För att försöka sammanfatta det hela så gäller alltid en sak också då man vistas ute i skog och mark&det är det enkla med att visa hänsyn.Om man gör det utan att man försöker göra sig till genom att bygga gömslen och ta på sig olika kamoulfagemunderingar för att försöka komma nära så kan man ändå få fina och snudd på lika magiska bilder. Det framkom väl även att ett prisbelönt repotage med närbilder på jag tror det var tiger i National Geograpic egentligen var fake, de hade fotat tigrar i fångenskap och gör man så får man ju inte heller den korrekta bilden av djuren eller vad man nu försöker fotografera. När jag är ute i naturen så försöker jag alltid vara uppmärksam och läsa av hela situationen först innan jag ens funderar på att ta ett kort och jag gör inget om djuren är obkeväma, vissthar jag kommit för nära ett par gånger med fåglarna men då har jag sett till att backa undan på en gång med och inte utmanant ödet genom att stanna kvarutan jag har gett dem den där hänsynen  genom att dra mig tillbaka , för det är otrolgit hur tillitsfulla de faktist är om man kan förstå deras signaler.
 
Vem kollar in vem, älgen tycks vara lika fundersam på fotografen.
 
Skogens kunung är ingen ovanlig syn efter vägarna på landet
Ibland märker man knappt ens av att djuren är där.
Rödräven sprang kanske 30 meter ifrån mig på åkern och jagade sork, flera bilar stannade efter vägen när de fick syn på vad jag gjorde.
Ibland är man glad att bara kunna ana att vissa djur finns där, fst det är väl därför som man alltid ska prata när man befinner sig ute i skog och mark.Då hör de att man kommer och kan fly fältet i god tid. Fast jag tror att jag skulle svimma om jag stötte på den som hade gjort de här.
Sågnsvanen låg ute och guppade på vattnet, helt oberör om att jag satt där på stranden  och pratade med den, när man får komma dem så nära inpå livet så hajjar man faktiskt till över hur stora de är.Den var helt lugn med min närvaro och stoppade till och med ner huvudet i sin jakt på mat. Den tyckte däremot inte alls om då några andra som kom och gick efter gångvägen hade en liten hund som sprang lös.
Skrakar är fina sjöfåglar och jag har haft turen att upptäcka båda varianterna inne i den stadsnära hamnen., småskrake.
Och storskraken som jag blivit riktigt bekant med.Just skrakarna är bra fåglar att öva fotografering på för de visar tydligt när man kommit för nära både genom att låta och spela skadade.Då vet man att det är en god idé att dra sig tillbaka, samtidigt har jg också haft dem simmandes förbi mig på väldigt nära håll men då satte jag mig ner på huk och gjorde mig så liten jag bara kunde för att verkligen visa dem att jag inte utgjorde något hot också blev jag belönad med att få den här fina bilden på dem..
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0