Hejsan igen!

 
 
Hejsan svejsan på er alla ni läsare som kollar in hit på min lilla blogg just idag. Somliga av er kanske brukar se efter vad jag har för mig på en mer regelbunden basis medan vissa andra av er är här för första gången. Oavsett anledning till att ni klickat er in hit så säger jag hej på er alla igen och god morgon. Än så länge skiner alltså solen ute men igår liknade det nog inte alls vår egentligen utan det var mer vinter igen, åtminstone på eftermiddagen. Så det är stora skillnader i temperaturen från dag till dag just nu innan det hunnit stabilisera sig för den aktuella årstiden. Jag längtar i varje fall tills det slutar blåsa så att jag kan ta ut Theodor så han får traska omkring i spenaten för det brukar vara väldigt uppskattat. Fast då måste det ju vara runt 16 grader först och hålla sig därikring innan han kan få gå ut och utforska den stora vida världen. Nåja nu tänkte jag ju inte låta guldkornet kidnappa ännu ett inlägg men några rader blir det alltid om hans framfart. Nej jag tänkte egentligen berätta om ännu en fågel jag har sett nämligen den lilla kvicka sädesärlan som nu också har anlänt. Jag hoppas bara att det inte blir som meterologerna förutspår att det ska kunna komma snö för det skulle nog ställa till det för flyttfåglarna nu när de har börjat komma. Fast egentligen är det kanske så att det är som så att fåglarna är för tidigt ute men de går ju efter ljuset och instinkterna, inte efter rådande väderlek.
Tycker verkligen om sädesärlan också. De ser så lustiga ut då de går och jagar insekter på gräsmattorna med sina vippande stjärtar.Dessutom så är de verkligen små tuffa fåglar men man kanske måste studera dem lite mer för att kunna se hur deras personligheter träder fram.
 
Pappa lägger ju ut ost åt sin halvtama talgoxe men flera andra arter uppskattar också denna extra källa till protein under häckningstiden, där ibland ett par sädesärlor som bygger bo i närheten. De skyr verkligen inga medel för att komma åt maten heller, framför allt hanen är en riktig stridis. I fjol hade den lilla familjen otur och honan försvann men pappa Erland som vi döpt honom till  tog ändå hand om ungarna och till sist så kom de trippandes allihopa på gräsmattan. Så han tog sin uppgift på fullaste allvar , till skillnad mot den gången då flugsnapparens hona försvann och fem nästan flygfärdiga ungar svalt ihjäl. Tänk så olika fåglar kan vara till sättet.
 
 
Sedan så måste jag få passa på att visa en bild på en släkting då jag ändå tagit upp ämnet ärlor. Nämligen den fina gulärlan som jag stiftat bekantskap med i ett fågelskyddsområde som ligger ett par kilometer från mitt föräldrahem. Ja jag tycker verkligen om den där kvicka uppsynen men det är ett under om man hinner med att få ett kort på dem då de rör sig så snabbt. essutom är det rätt kul att deras utseende kan variera så. Vissa hanar verkar ju ha mer svart på huvudet medan en del kanske bara har svarta kinder.
Här är det mamma gulärla som kommer med mat till boet som ligger gömt i en gammal lada.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0