Många tårar

Just nu hittar jag inte orden ..min älskade lilla prinsessa har äntligen fått somna in och slippa plågorna som varit så jobbiga på slutet. Hon som varit mitt hjärtegryn och mitt modiga lilla krigarhjärta men nu finns hon alltså inte mer och sorgen är så..ofantlig. Fast jag vet ju att hon hade ett bra liv här med mig och killarna. Men det kommer att kännas väldigt..väldigt konstigt något annat kan jag inte säga.För även om jag ju har Theodor så ligger det ingen Ariel i kojan mer och spanar ut med den där nyfikna vakna blicken som ju var hennes signum på kvällarna. Vem hade kunnat ana hur fin hon skulle bli den där höstdagen då hon anlände 2015 och hur stort hål hon lämnar efter sig...vila i frid mattes lilla guldhjärta...och jag kommer att sakna alla hennes tokigheter och sist men inte minst hennes STORA lilla personlighet. För det var sådan hamster hon var, lärde man väl känna henne så lindade hon världen runt sin ena lilla tass och det skulle absolut vara på tjejens villkor alla gånger. Nåja jag skulle kunna skriva hur många ord som helst om henne för hon var ju mattes lilla hjärta och ögonsten men för att ändå på något sätt försöka avsluta det här oerhört tråkiga inlägget att behöva skriva så ja sov så sött mattes lilla modiga Lara Croft. Vem vet kanske så väntar Timon äventyraren och Stuart Little på sin lilla dam med världens festmåltid i hamsterhimlen ?
Också lyssnar jag inte bara på  Part Of Your World utan också hör jag på https://www.youtube.com/watch?v=j2-PHduNSUM som jag tycker passar bra på en sådan här sorgesam dag men alla mina hamstrar har ju sina egna ledmotiv och Ariels var utan tvekan som hon var i livet: https://www.youtube.com/watch?v=SXKlJuO07eM
 

Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Ja usch så sorgligt detta var 😢 hur gick det till? Hittade du henne i buren?

Svar: Nej jag såg på morgonen att det förmodligen inte var långt kvar då jag lyfte på huset. Hon om inte ut för att dricka så jag satt med henne en stund då, la in henne i huset igen åt lunch&såg på tv.Tog upp henne igen men hon kom inte till ro, la ner henne men hon gick inte in i huset utan strulade på ute i buren.Så då tog jag upp henne igen och la ner henne i kartongen med en handduk men nej...hon var inte trygg där heller så till sist satt jag med henne i armvecket, i handduken i soffan och där tog hon sitt sista andetag.Så det var verkligen så fint alltihopa...hon ville verkligen vara nära matte så länge det bara gick.
None None

2017-03-05 @ 15:14:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0