Hejsan svejsan

Hejsan på er alla ni läsare där ute i det stora vida universum som har vägarna förbi in hit till min lilla blogg, eller jag kanske snarare borde skriva planet om vi ska hålla oss kvar i den kosmiska världen. Fast det går såklart lika bra med att komma ner på jorden också vilket jag nog tänkte göra lite med dagens lilla inlägg. Jag har ju haft några dagar igen då jag uppdaterat mer sporadiskt vad som hänt men det ser ju ut mer så på sommaren så ni behöver inte oroa er. Jag försöker uppdatera när jag kan och får lust till att skriva några rader eller lägga in bilder om det finns några nya. Ibland tar jag ju även ur mitt stora arkiv på den externa hårddisken.
Idag skiner i alla fall solen ute och jag har suttit en lång stund med Theo som fått härja i det gröna. Det tar som alltid ett tag innan han kommer igång men sedan kör han på för fulla motorer och då är det bara för matte att hänga med så att han inte smiter in under någon buske eller lyckas gömma sig bakom den så omtyckta pallkragen.
Sedan så fick vi lov att gå in eftersom det kom allt mer moln ett tag men nu strålar solen såklart igen, Fast nu ligger han och sover så gott och lär väl vakna precis då jag tänker äta middag.Det är så det brukar bli. Sedan så måste jag få berätta om en konstig sak jag var med om idag ,eller ja den blev faktiskt rolig med trots allt. Var in på apoteket och skulle ta ut ett recept, vad tror ni jag ser då på hyllan att de säljer ? Nej nu talar vi varken om Se-på-fan tabletter eller Krumelurpiller här det står nämligen en kartong med lakritsal på hyllan! Hur kan detta vara möjligt var min första tanke eller hade den kanske kommit på avvägar och egentligen skulle till kiosken istället? Ja jag fick mig i alla fall ett gott skratt och som vi alla vet sägs det ju att just det ska förlänga livet. Sedan så tog mamma och jag oss en titt på sjukhusets fina bibliotek där jag kom hem med ett fynd från bokbytarhyllan. Lyckades till min förvåning hitta en Nora Roberts bok som jag inte hade läst sedan förut så den slukade jag med hull och hår som den riktiga bokmal jag är. Tyckte den var bra så nu kanske jag får gå upp dit igen och lämna tillbaka den + en extra bara för det. Man får ju faktiskt otrolig nog ha de skönlitterära böckerna därifrån hur länge man vill och det tycker jag är rena lyxen! Fattar inte att de kan ha ett sådant system som faktiskt fungerar men det är ju jätteroligt att det verkar göra det! Och nej vi har inte haft några häckande måsar här alls i år, inte ens på takena i närheten och det tycker jag är så tråkigt nu när man hade börjat att på något konstigt sätt bli van vid att ha dem där. Eller så har allting kanske gått mycket fortare i år &att de redan häckat klart? För jag tror ju inte att de där fejrovfåglarna helt plötsligt har börjat att fungera överallt samtidigt men det vore ju kanske bra om man fick veta ändå om det funnits de som klagat på fåglarna. För här i huset hade vi ju omfamnat att ha dem där ändå och nu känns det bara märkligt att inte höra deras skrin eller att få se dunbollarna till ungar tulta runt inne på gården.
Men så säger kanske bara en riktig fågelentusiast med, men jag menar det alla arter har ju sin funktion i naturen och just måsfåglar är väldigt smarta och har utmärkt syn! Det krävs kanske bara lite mer vilja för att man ska våga sig på att titta bortom de stora flockarna som brukar dra fram på våren när de ska etablera par, för att man ska kunna skapa mer förståelse för också dessa arter av fåglar. Så det här är tredje året som det inte blir några ungar här och det känns trist men visar väl också samtidigt på hur hårt livet för dem kan vara inne i staden! Bara för att de är anpassningsbara så betyder det ju långt ifrån att de kommer att explodera i antal.
Ser dem faktiskt förhållandevis sällan inne i stan ändå de där skrattmåsarna med sina chokladbruna huvuden men om jag ska säga en fågel i släktet som jag kan uppleva som lite störande och jobbig så är det nog dem. Fast samtidigt är de ju också ändå bara fåglar när allting kommer kring.
Fiksmåsen är betydligt mer återhållsam i sitt temperament och häckar gärna parvis istället för i stora kolonier, åtminstone som det har sett ut här hos oss.
Den enda fågel i sälktet som jag någon gång har blivit sådär rädd för är nog samtidigt den jag tycker mest om ändå nämligen den lilla kvicka och smidiga silvertärnan.Och det beror till största delen på att de är änny grymmare boförsvarare än måsarna Kort sagt man bråkar inte med paret tärna.
Går vi upp en viktklass hittar vi trutarna men dem är det väldigt sällan man ser till dem så här nära land utan de brukar hålla en mer låg profil i bakgrunden och då och då låter de höra sin dova stämmor.Fast jag vet att i england finns det en trut som gått och blivit smått krininell men det kanske bara bevisar hur smarta är och om kråkfåglarna kan lära sig olika uppgifter så är jag övertygad om att det kan även släktet måsfåglar.
https://www.youtube.com/watch?v=Kqy9hxhUxK0
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0