Hejsan på er!

Hallojsan på er alla ni läsare som tittar in hit. En del av er kanske besöker min lilla blogg för allra första gången och några av er kanske tillhör den lilla skara som läser min blogg lite mer regelbundet. Hej till er alla i varje fall och jag hoppas att ni ska hitta något som in tycker är intressant att läsa om eller så kanske ni bara vill kolla på fina foton. Oavsett anledning så hejsan på er alla. Som ni ju vet lämnade Rafiki jorden för ett par dagar sedan. Det känns bitvis fortfarande konstigt att han inte finns där i hallen och väntar på en när man kommer hem längre. Jag vet fortfarande inte varför men förloppet gick jättesnabbt, från att ha varit pigg så blev han tvärdålig på bara ett dygn så det får väl vara en klen tröst i det hela att det i alla fall inte behövde dra ut på tiden. Påminde faktiskt om det som hände medf Stuart men jag vet ju hur noga jag hade tvättat ur buren mellan och alla saker var ju också sanerade och renskrubbade men vad vet man. Fast de viktigaste sakerna som hus och vattenflaska byter jag ju jämt ut så till största delen tror jag att det var oturen som låg bakom. Kanske är det så att man ska vara skeptisk om en hamster verkar för snälll, för då är risken större att det är något fel på dem men sådant kan man ju inte heller veta. Finns ju de som köper djur med stamtavla också och har otur så det finns ändå inga garantiner för att sådana saker inte ska hända. Sedan är det ju lite mer jobbigt för mig nu eftersom det har gått så snabbt mellan mina killar också. Fast det kanske kommer något bra ur det ändå, åtminstone så måste jag försöka tro att det vänder men just nu ska jag bara ta det lugnt ett tag och nöja mig med att ha min lilla guldtjej att pyssla om och skämma bort lite extra. Inte för att jag vet om jag kan skämma bort henne mer än vad jag redan gör men det blir ju lätt så när man har de små liven hos sig för en så begränsad tid. Då gäller det att man tar vara på varje minut för slutet för dem kan komma när man minst anar det. Så man får uppskatta alla de där små stunderna tillsammans och det kan man verkligen säga att jag gjorde med Rafiki, den korta tid jag nu fick ha honom i min ägo. Dessutom så märks det mindre på Ariel den här gången , eller ja igår så var hon rastlös och sprang runt i halllen och pep sedan jag hade sanerat den och hon fick gå tillbaka dit men idag är hon mer sig själv och det är skönt att se det i ett sådant här läge.
Attans matte lyckades få mig på bild igen...men vad har hon nu ställt för konstigt hus i hallen och var är alla vanliga prylar någonstans ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0