Hejsan igen!

Hejsan på er alla ni glada människor som råkat klicka er in just hit till min lilla blogg. Några av er kanske brukar läsa den för att se efter vad jag och Theodor har för oss medan en del av er kanske surfat in hit för allra första gången. Jag hoppas att ni oavsett anledning till att ni hittat hit ska finna något som får er att vilja fortsätta läsa.
Idag har jag i alla fall börjat dagen med att städa lite mer än vanligt åt guldkornet.Det händer ju att man måste flytta på skålar och hus för att kunna plocka pluttarna som ligger lite överallt i spånet men jag tror att han har sitt favoritställe bakom klätterhuset. Nåja, såklart kunde i alal fall inte lilla mannen låta bli att komma ut och kolla vad matte pysslade med heller men han var verkligen SÅ trött. Fast ibland får han ju det för sig att han ska gå ut på förmiddagen med, men han brukar nöja sig sedan han fåttt vara ute en liten stund då vill han gå in igen och det är alltid när han är lite trött i nattmössan sådär som hn småpratar med en. Vete syriskan vad han försöker att säga...kanske handlar det helt enkelt bara om att han är trött och vill gå in igen och sova men det brukar han ju också i regel få göra då, Dessutom är det ett bra tillfälle för mig att studera tänderna på honom, nu ser de ju kanske lite ljusa ut på bilden men irl är de så fint gula som de ju ska vara på gnagare & när jag kollade matchvikten på honom så hamnade vågen på 150 gram så då han gått upp lite sedan senast då han vägde tre gram mindre. Sedan är jag inte militärisk då det gäller invägnnigen men jag tycker det är bra om de ligger kring 150-170 gram...då har jag haft de som vägt både så lite som 135 samt en på 180 gram men man märker ju på dem hur de mår också. Theodor är en alert och nyfiken liten kille helt klart, sedan så är han väldigt snäll men i somras upptäckte jag att han an någon anledning är livrädd för min pappa så jag undrar faktiskt om han blivit skrämd av någon karl eller om det bara är jag som inbillar mig allihopa. Jag märkte ju dock att han blev stressad varje gång som pappa försökte närma sig honom men däremot gick det bättre med både mamma, mostern och syrrans ungar. Det var hur som helst ett nytt beteende som jag inte har sett hos någon hamster förut men alltid finns det väl saker att lära sig om detta underbara lilla djur.
Också vill jag ju bara få passa på att säga Allan! Vilken otrolig häst det är men han har ju inte alltid varit så lätt att hantera tydligen och nog syntes det under pirsutdelningen alltid, det kanske var då jag blev som mest nervös faktiskt men det var ju på håret som det gick vägen med! Stort grattis får de i alla fall från mig, för utan Peders tålamod skulle de aldrig ha tagit sig hela vägen till Europamästartiteln heller och visst är man lite stolt över att det går så bra för ett så litet land inom ridsporten just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0