Ariel-The New Lara Croft

Hallojsan på er alla glada bloggläsare där ute. idag skiner solen ute och det är verkligen ett strålande väder att gå ut i. Fast jag har inte tagit mig iväg neråt stan ännu. Varför kanske en del av er kommer att undra och det ska jag förklara för er på några rader. Delar ju mitt boendes med tre guldkorn om ni mot förmodan har missat det. Stuart Little, Timon och i höstas flyttade ju världens näpnaste lilla hamsterprinsessa in i form av Ariel. Visst hade vi våra duster i början hon och jag men vi har ju ändå snabbt hittat varandras nycklar om börjat komma riktigt bra överens .Det vill säga så länge jag gör som Ariel vill då är hon nöjd, annars kan hon fortfarande ta till tänderna men det händer inte så ofta numera eftersom vi har börjat kunna kommunicera fullt ut. Hon är verkligen en pigg och alert guldhamster och hon håller igång mellan 7-tio snåret på förmiddagen också. Helt utan att jag försökt styra henne till det så är hon vaken och vill gå ut. Ständigt i jakt på nya äventyr eller rackartyg.Normalt brukar jag ha en bra Ariel-radar på då hon är ute och springer men idag missade jag henne för ett ögonblick och då var det snudd på klippt. Hon drog in bakom spisen och vägrade komma fram fastän jag erbjöd henne godis. Nej först lyckades hon dra in både gurka och bandspaghetti som jag försökte fiska ut henne med efter att jag ringt pappa som kom, bedömde läget och tyckte jag skulle vänta.Sedan for han hem igen och jag åt lunch men ingen guldtjej kom ut. Har en sådan där besvärlig frys/kyl dessutom som sitter fast upptill som man bara inte kan dra ut hur som helst. dessutom är ju riskerna stora att man gör illa hamstern i en sådan process med. Hur som haver fortsatte jag lirka med henne men hon blåvägrade komma fram. Hörde henen hela iden och ibland stack hon fram nosen sådär retfullt. Nej maten fungerade inte att få fram henne med så tänkte jag till lite och gick och hämtade Stuart.Stackarn måste ju ha undrat vad som var på gång, men då kom tösen fram på en gång! Hon knude alltså inte motstå lukten av hane. Så där stod jag ett kort tag med en hamster i varje hand. Äggobert som jag kallar Stuart var nog ändå rätt nöjd kan jag tro, han hade ju hunnit äta lite av godsakerna som jag hade dukat fram i skålen för att locka lillan med.Och han gick in och la sig på en gång när han fick gå tillbaka hem. Ariel försökte sprattla sig loss men jag höll greppet på henne och nu är hon tillbaka i sin bur, eller borde jag kanske säga arresten?
Fast samtidigt verkade hon ändå rätt oberörd med och hon passade till och med på att nypas lite innan hon kilade in i sitt hus. Hon var nog missnöjd över att matte fick den där snilleblixten att hämta en av killarna! Så nu ska jag försöka ta mig ner och handla lite också måste komma på hur jag ska stänga för detn där springan så hon inte kan ta sig bakom igen. För jag vill ju inte göra som vissa tycker, att begränsa hamstrarna till hallen. Det tror jag är snudd på omöjligt eftersom Ariel hela tiden drar över brädan ändå. Så jag måste ju passa dem bättre men man kan alltid minimera eventuella ställen som kan vara lockande att bosätta sig på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0