mspbubblet

Hejsan hoppsan på er alla läsare som tittar in just hit. Idag kanske det inte är så inspirerande väder ute utan det är faktiskt rätt tråkigt. Mulet och småregnigt. Egentligen så började det redan igår eftermiddag med dimma. Fast jag hann ju i alla fall ut men sedan låg jag däckad i värmeslag istället eftersom solen trots allt hade varit för varm men man kanske inte får klaga på de dagarna då den skiner?

Är man känslig för värmen kan det dock bli jobbigt och man behöver inte vara äldre heller för att drabbas av sådana saker. Men nu har jag skrivit nog om detta. Nu till något helt annat som egentligen var den stora händelsen igår.Jag idrottar visserligen inget själv numera fast jag tycker det är jättekul att titta på en del sporter både live och på TV. Så jag ser väldigt mycket på fotboll nu under EM. eller så låter jag matcherna stå på i bakgrunden medan jag gör andra saker under tiden. Hur som helst så lyckades jag slå över igår så jag fick se lite från friidrottsgalan på Stockholms Stadion. Det såg ut att vara en lagom munter tillställning men det är väl så att utövarna får gilla rådande väderlek då de tävlar utomhus! Hur som haver så brukar jag inte bli nervös men det var jag då jag såg Susanna Kallur på startlinjen. Funderade på om jag verkligen skulle våga se loppet men jag utmanade mig själv och gjorde det i alla fall. Så otrolig hon är att trots sin väldigt långa frånvaro från tävlingsbanorna lyckas placera sig femma och på en sådan kanontid dessutom! Alltså ...jag tror inte det är någon fara för att hon inte ska klara OS-gränsen men samtidigt så får hon nog skynda väldigt långsamt med så det inte kommer något annat bakslag. Fast som någon TV-expert sa igår :Det borde inte ens vara möjligt och nej jag tillhör faktiskt den skaran som har tvivlat på om vi skulle få se Super-Sanna tävla igen på den nivån hon var förut. för samtidigt som man är jätteglad idag för hennes skulle kan man undra om det verkligen är värt det och jag tror man ska passa sig för den här träningshetsen som finns så utbrett i samhället. För mycket idrott i för tidiga år är nog inte så bra det heller utan det kan nog medföra onödigt slitage på kroppen. Man kanske inte ska jämföra djur med människor men jag vill ändå dra pararellen till kallblodsstoet Lannem Silje. Hon var redan tidigt en stjärna inom travet och tävlades med hårt. Till sist ådrog hon sig en skada som var på väg att läka ut när hon slog upp den på nytt hemmavid under ett träningspass. När skadan på Silje var ett faktum pratades det från början om avel eller det skrevs i alla fall mycket i media om att det var meningen till att bli hennes framtid. Dock tror jag inte på att den tanken är speciellt god sedan Siljes mamma också hade problem med samma typ av skada som sin dotter, så det kan ju ligga något i genetiken som gör dem mer känsliga för påfrestning också då. Nu kanske några av er blir fundersamma och undrar vad jag vill säga med det här men jag ska försöka sammanfatta det något så när begripligt. Både Sanna och Silje började tävla som unga och utsattes för påfrestningar som kanske var mer än deras kroppar egentligen stoppade för. Båda två tävlade i fartgrenar häcklöpning repektive travsport. Båda två fick bekymmer med skador. Sanna har haft en lång, lång väg till reahbilitering och Silje kanske aldrig mer blir sig själv, hon kan i varje fall inte tävla trav längre som hon var uppfödd till att göra från början. Så min slutsats blir därför den att visst är träning nyttigt men då ska det vara i lagom dos!