Hejsan!
Hej och god morgon på er alla ni läsare som kollar in hit idag. Man kan faktiskt säga att just nu har jag varit uppe lite med tuppen . Ja ibland händer det ju att jag brukar trava iväg tidigt med ryggsäck, vattenflaska och kameran i högsta hugg. Åtminstone en gång varje sommar brukar jag försöka att gå upp i ottan. För även om jag inte är någon morgonmänniska egentligen så kan jag tycka att vissa delar av dygnet är väldigt härliga att vara ute i skogen på. Tänk er då det blir alldeles lugnt och tyst fastän du befinner dig bara några kilometer utanför stan. Allt som hörs är mesungarnas kvitter från den prunkande grönskan och vindens sus i trädtopparna. Då kan man inte göra så mycket annat tycker jag än att passa på att njuta av lugnet och tänka bort allt annat för en stund.Man vill nästan inte gå in, så vackert är det och man funderar verkligen på varför vissa säger att det här med naturen är barnsligt eller mossigt. Hur som helst tycker jag tvärtom, naturen är något som angår oss alla och fåglarna är en så bra indikator på hur den mår.
Tänk så mäktig det är att se tranorna komma flygande,. Ljudlöst glidande över trädtopparna och först när man kommer dem så nära ser man hur stora och imponerande de faktiskt är.
Jag verkligen älskar att gå i strövområdet en bit bortanför mitt föräldrarhem. Det finns konstverk överallt där till och med om man tittar på marken så kan man hitta dem så ibland kanske man får akta så man inte snubblar sig förbi dem.
Sedan blev jag glatt överraskad om än lite förvånad över hur nära storspoven jag fick stå trots allt.De brukar ju vara så rädda av sig så här års men nu hade jag tur att hitta ett par i närheten av några hästar som går på bete.
Klart man måste se sig för då man väljer att trippa efter vägen.
Sedan såg jag också en flock med duvor som sökte mat på en plöjd åker i närheten men de hann flyga upp innaj jag fick in dem i bild. Fast det är sådant som lätt händer då man fotar djur. Ibland får man knäppa och hoppas på det bästa för det är de där ögonblicksbilderna som brukar bli de mest lyckade som man sedan behåller då man väl sätter sig och ska tömma minneskortet.
Sedan såg jag också en flock med duvor som sökte mat på en plöjd åker i närheten men de hann flyga upp innaj jag fick in dem i bild. Fast det är sådant som lätt händer då man fotar djur. Ibland får man knäppa och hoppas på det bästa för det är de där ögonblicksbilderna som brukar bli de mest lyckade som man sedan behåller då man väl sätter sig och ska tömma minneskortet.
Sedan såg jag glädjande nog denna ungfågel med sina föräldrar på åkern idag. Alltså har viporna varit duktiga föräldrar och lyckats försvara åtminstone en unge från måsarnas flygräder. Så det kändes extra roligt att få se hur stor den här hade blivit. För en kväll tidigare i veckan var det ett fasligt liv på dem och jag trodde inte viporna skulle få lyckas i år.
Sedan avslutningsvis vill jag visa upp den här fina bilden som jag lyckats med att fota tidigare en morgon på en korp som kom flygandes över nejderna. Många avskyr dem men jag vet faktiskt inte varför då de är otrolgit intelligenta och hemskt underskattade som fåglar.
Kommentarer
Trackback
