mspbubblet

Hallojsan hej på er alla ni bloggläsare som befinner er där ute någonstans i höstrusket eller så kanske ni gör som jag och sitter inne och myser i TV-soffan. Vanligtvis är jag definitivt ingen sportnörd utan långt ifrån men jag tycker att det är lite kul att se större mästerskap som OS , VM och så vidare men det är långt ifrån allt jag tittar på. Fast nu var det ju inte om OS jag tänkte skriva idag, nej jag tänkte meddela att från och med idag så är jag och guldkornen hemma igen efter en lång härlig semester. Det känns faktiskt bra att vara tillbaka i vardagen igen med och som de hade saknat sin lekhall. Ariel och Stuart fick bara gå varsin sväng i koppel än så länge eftersom jag inte ville riskera att släppa någon av dem helt lös än då jag gjort lite ändringar i hallen. Jag ville se så att de klarade av dem först och det gick galant för dem men det känns ju bra att ha kopplet på dem med då de kommer klättrandes över brädan. För det kommer de att göra så småningom igen som de brukar för det är så mycket roligare att vara på den sidan man egentligen inte får. Timon litar jag mer på så efter att han hade varit och snusat in sin väg till köket fick han vara lös ute i hallen och mycket riktigt hittade han kartongen efter en stund och på andra försöket tog han sig över brädan som om han aldrig hade gjort annat så visst har de någon form av minne. Just nu sitter han och putsar sig på taket av sitt hus medan Stuart springer lite i sitt hjul och Ariel ligger och myser i sin koja så det känns faktiskt som om de är nöjda med att vara hemma ändå!

Annars har vi ju haft en väldigt skön sommar och guldkornen har fått vara ute så mycket vädret har tillåtit och Ariel hon har ju bara gått från klarhet till klarhet och blivit en supermysig hamster. Nej som ´ni säkert redan misstänkt jag ångrar inte att jag tog mig an en hona igen. Fast de är en större utmaning än killarna men får man över dem på sin sida kan de vara minst lika fantastiska och tillgivna. Det gäller ju dock att man lyssnar på alla små signaler man får för ju mer man studerar dem desto mer upptäcker man deras fantastiska språk. Läste  till exempel någonstans att hamstrar inte pratar om de inte är förkylda och det är direkt fel. Alla mina tre guldkorn mår prima och ibland kan det hända att de försöker kommunicera genom att buffa, pipa och vissla som ett marsvin fast på mycket lägre frekvens. Ibland då de vill något riktigt mycket så händer det faktiskt att de pratar med en, men de gör ju det på sitt lilla vis. Sedan kan de också snarka. Fast de gör det mestadels som ungar men ibland hör jag fortfarande det misstänkta ljudet av en dörr som knarrar från Ariel eller Stuarts hus. Så visst kan de låta men det är ju inte alla som tar sig tiden att faktiskt lära känna sina fantastiska små djur utan de förblir många fall det där bortglömda lilla djuret som sitter i sin bur i ett hörn. Och det ödet tycker jag inte att något djur förtjänar , att bli köpt som en försökskanin för att testa om intresset finns där. Det är så fel att behandla en levande varelse på det viset. Testa intresset för djur måste man kunna göra på andra sätt än att man först anskaffar ett djur som sedan ska bli dumpat efter en kort tid därför att man kanske bara inte vill ha det längre.  Då är det bättre att man hälsar på hos någon som kanske har djuret man har tänkt skaffa, försöker kolla om någon har ett man kan låna eller ser till att låna böcker på biblioteket och läser på INNAN man köper det. För också något så litet och obetydligt som en hamster är faktiskt ett levande väsen som inte förtjänar att bli behandlad som en handelsvara!