Äventyr!

 
 
Hallojsan på er alla ni läsare där ute i den stora vida världen och god morgon till ni som klickat er in hit till min lilla blogg just idag. Fast det är en lite gråmulen start på dagen men jag känner mig ändå glad och som jag fått en massa ny energi efter dagens lilla skogspromenad. Eller ja den blev ju mycket längre än vad vi hade tänkt oss från första början då det tog närmare 45 minuter att gå upp men roligt var det att försöka ta sig fram över den bitvis vattenfyllda stigen och magiskt var det minst sagt när vi väl kom fram.
Då var det väl värt allt slit och vi hade ju fika med oss så vi kunde sitta en god stund vid den lilla grillplatsen och bara mysa av naturen innan vi tog oss ner för berget igen.
 
Flera finns Sorgmantlar flög fram längs stigen och visade oss sin närvaro så nu har vi sett sorgmantel, påfågelöga och citronfjäril i sommar förutom de så vanliga nässelfjärilarna då.
Redan tidigt dök skylten upp som visade var vi skulle gå.
Här och var efter stigen fanns det stora myrstackar.
Blåbär fanns det i mängder! så det blev lite plockning på vägen ner...plockade tillsammans med min far i en hink och vi fick ihop 1,7 liter rensat , det ni! Så nu känner jag mig nöjd då jag i år fått ihop 7 liter totalt.Det mesta av skörden får ju mamma såklart ta hand om men en del har jag kvar själv.
Naturens egna konstverk tåls att beundras.
Här uppstod däremot lite förvirring vilken väg vi skulle gå eftersom någon lustigkurre hade snott på skylten och den riktiga var dessutom lossad och uppryckt!Efter en stunds tvekan bestämdes det dock att vi skulle fortsätta gå efter leden.
Ska vi verkligen gå den här vägen?..stigen syns ju inte.
Jo det skulle vi , till sist låg den där framför oss den vackra och mäktiga Räckebergskyrkan.
Ljuset föll så vackert in från andra hållet på grotta som är Svergies största av sitt slag, tunnelgrottor med sina 34 meter
Mer av naturens konstverk.
Grottan igen.
Ormbunkarna hade fått fäste efter väggarna i sprickorna.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun då man går i berg, det tyckte till och med syrrans vovve.
Utsikten var denna, tänk er att se så mycket skog åt alla håll ändå passerade vi flertalet hyggen på vår väg upp.
Jag tror inte att den här bron verkar så stabil att gå på längre.
På vägen ner passerade vi en liten bäck eller å som rann fin genom landskapet och den hade otroligt klart vatten och en fin sandbotten.
På ett ställe var det precis som om någon släppt av ett lass med sten mitt i fåran men jag antar att det var vattnet som hade sett till att samla upp högen precis där. Man blev lite nyfiken faktiskt på att utforska ån mer.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0