Hejsan!
Hejsan, hallojsan på er alla trevliga bloggläsare som snubblat in här av någon enkel anledning. Idag så kan man minst sagt säga att det är växlande väder här. Ena stunden blå himmel och solsken för att i nästa bli mulet,gått och regnlikt. Ändå så var jag uppe med tuppen imorse. Vaknade av att klockradion pep. Egentligen hade jag ingen större lust att masa mig ur sängen men jag var ju tvungen. eftersom jag skulle till tandläkaren. Så där har jag alltså varit idag och lagat ett hål för första gången :P. Tror att det gör väldigt mycket ändå att borsta både morgon och kväll. Någon gång kan det väl hända att jag slarvar men för det allra mesta så sitter den där enkla vanan i. Dessutombrukar jag som många andra listerine också för att få bort det där sista placket som kan bildas. Försökte mig på den vanliga smaken ett kort tag men nej den var för stark så jag började spä ut den och nu kör jag på listerine zero som är betydligt bättre. Sedan har jag en visdomstand som växt helt åt skogen snett . Vi får se vad som kommer att hända med den, om det blir tur och retur Sundsvall eller inte. Skulle få besked senare när e hr haft sitt samråd. Tänk vad en tand kan sätta igång saker. Fast nog surrat om tänder idag. eller kanske inte i alla fall. Satt ochh klurade på en sak härmodagen.som kanske har lite med det temat att göra med och samtidigt inte.
Mina tankar den här gången kretsade kring varför jag alltid gillat hajar och inte känt den där skräcken som många gör. Klart jag kan känna rädslan då jag ser vissa bilder av dem men jag tycker ändå i slutänden att de är så mycket mer fascinerande. De är så mycket mer komplexa varelser än de där blodtörstiga monstren som media ofta framställer dem. Kanske är det också faktumet att vi ändå känner till så lite om dem som gör att folk blir livrädda ? Tror att grunden till alltihopa lades då jag var liten. Varje år firades det midsommar på hembygdsgården som ligger en bit från mitt föräldrahem. I ett av uthusen, på övre plan där ligger det en uppstoppad sillhaj i mörkret som visst hade fastnat i ett fiskenät någon gång för länge sedan. När jag var barn fick man gå upp och känna på den och jag kan fortfarande erinra mig om hur spännande jag tyckte att det var. Speciellt när man stack in handen i munnen . Var man tillräckligt modig och vågade ha in handen en bit kunde man känna raderna av sylvassa tänder. Någon trodde rentav att de hade satt in spikar där, men förde man fingrarna längs med så kände man verkligen den perfekta uppsättningen. Vet inte alls hur många år möjligheten fanns kvar men när jag blev äldre fick man inte gå upp längre eftersom skinnet på hajen hade börjat torka och spricka. Ändå så sitter det där minnet fortfarande kvar i mig och det kanske är roten till att jag gillar dem lika mycket fortfarande. Annars kan det ju tyckas lite konstigt att jag som är rädd för att ta mig vatten över huvudet och dessutom blir sjösjuk gillar havet så mycket som jag gör. Det sägs ju också att vatten är stjärntecknet kräftans element och kanske är det så ändå att det är det element som gör mig mest trygg. För inget är ju som att sitta och titta ut över havet en varm sommardag och få höra vågornas kluckande in mot stranden. Det är sådana där små glädjekällor som jag tycker att man kan försöka hitta mer av i vardagen för visst finns de där.
Har man tur dyker dessutom någon v naturens övriga invånare upp och då får man passa på att njuta i dubbel bemärkelse.
Kommentarer
Trackback
