Hallojsan!

Hejsan på er alla trevliga läsare av bloggen.
Hur har er dag börjat ?
Här började det med att jag somnade om efter att ha tittat ut. Jo det år gråväder och regnigt idag också. Får försöka pricka in en liten promenad mellan skurarna sedan. Först måste jag dock äta frukost och göra bort lite andra sådana där saken som man ska få gjorda. Ja ni vet saker som inte är så roliga men som man ändå måste göra. Nu ska vi väl inte fördjupa oss närmare i det. Nej istället vill jag berätta om ett magiskt program som jag såg på kunskapskanalen igår. I hela mitt liv så har jag känt en märklig dragning till Irland så det var därför jag valde att se på det här. Det var en karl som paddlade kanot eller om det var en kanadensare längs Shannon efter alla årstiderna. Man fick se skiftningarna och tala om magi. Det passerade allt från silkeshägrar till kornknarr, skator och mesar. Sedan var det intressant att få se fladdermöss, vet att jag har sett en levandes här också men det var när jag var liten. I alla fall så var det ett underbart naturporträtt och jag kunde inte låta bli att tänka då ja såg svanarna, så är det ju här också. För hur många är det som gnäller över årstidernas växlingar trots att vi borde uppskatta att vi än så länge har dem ? Det är inte roligt då man ser hur de på andra håll har extremväder med torka, översvämningar eller jordbävningar-
Allt fler håller dessutom på att glömma bort den fina natur som vi får ha så nära  inpå oss till förmån för den moderna tekniken men blir man gladare av att jaga lyckan den vägen ? Nej jag tror i alla fall inte det utan snarare så är det väl tvärtom. Att ju längre man kommer från ursprunget dessto sämre mår man. Kan ju ligga något i den teorin då många säger att promenera är den bästa medicinen för inget är så härligt som en småvarm dag då man får ge sig ut i spåret längs sjön.. Har man tur så kan man dessutom få vara med om magiska möten annars så är det ju fint att bara få komma ut med.
Såg ju när de anlände , årets par sångsvanar. Aldrig hade jag trott att jag skulle få komma så här nära speciellt inte sedan det pågick hundtävlingar i området just den dagen. Jag fick i alla fall syn på den ena svanen där den låg och sökte mat utanför vassen. Gick närmare och började prata med fågeln varpå den kollade in mig noga men den låg helt orädd kvar. Fortsatte sitta och småprata på huk medan jag iakttog den. Enda gången den höjd på huvudet var när någon annan kom och gick så jag tog sikte på ett omkullfallet litet träd en bit ner. Där satt jag sedan och bara njöt också passade jag på att fota den en hel del.
Jag undrar så vad han som blev biten av en bäver hade gjort, men jag skämdes framför allt över medias svar efterår. Klart han hade trängt den i jakt på en bra bild och den kände sig nog hotad. När man fotar djur eller fåglar i det vilda måste man kunna tolka deras signaler och hålla avståndet. För det är vilda djur man har att göra med , inte tama som finns på någon djurpark.
Svanar är helt enkelt fina fåglar och jag tror egentligen att vi kollade in varandra lika mycket, sångsvanen och jag. Den låg dock helt orädd kvar och sökte mat medan jag fick jättefina bilder. Egentligen hade jag ingen lust alls att gå tillbaka men till sist kände jag att det var dags att ge tillbaka fåglarna sitt privatliv.
Strutsen stoppar ju huvudet i sanden, här är det sångsvanen som tar sig vatten över huvudet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0