Nej...

Nej det är inte bara så att våren kom av sig lite genom den senaste tidens snöfall vi har haft här uppe. Visst försvann värmen och fåglarna tystnade men det är ju så här det brukar vara i slutet av Mars/ början på April. Det är som om vädret inte riktigt har bestämt sig ännu. Vi människor kan ju i alla fall anpassa oss och byta kläder men djuren har det inte lika roligt. De kan ju inte bara byta päls sådär hux flux utan för dem tar det så betydligt mycket längre tid med dessa väderomslag. Nej nog är det ett värre bakslag om man ser på det hela ur deras synvinkel. Ändå så börjar de där första flyttfåglarna landa mer och mer som koltrast och bofink men jag tror att de funderar lite då de ser det vita på marken. Dessutom ska det visst komma ännu mer senare. Hur som helst fick jag mig en annorlunda väckning i Lördags. Nej det var inte väckarklockan som hade hackat upp sig, eller jag kanske borde skriva hakat. Nej det var hackspetten som fått för sig att anfalla föräldrarnas hus i sin jakt på mat eller bostad. Lämpligtvis så satt den utanför mitt gamla rum där och trummande. Så det var bara att ge upp att försöka sova och sedan knacka tillbaka för vi vill ju inte att den kommer in.
Nog för att de gärna får besöka fågelbordet men vi vill inte ha några extra hyresgäster förutom mössen som springer in under huset. Under hela vintern har det varit ett helt gäng hackspettar som kommer eller åtminstone två par. Mest frekvent besökare är dock en hona som vi börjat kalla för Hacka. Hon sitter allt som oftast på talgbollarna, nötterna eller någon av svålbitarna och smaskar. Hanarna kommer och flyger. Nu så här på våren börjar de dessutom slå trumsolon mot metallskydden som finns över lamporna i närheten. God musik kanske man kan fundera över om det verkligen är men man blir i alla fall alltid lika glad över att höra dem.
Dessutom så kom jag hem nu på förmiddagen till stan. Kunde glatt konstatera att mattes lilla bushamster inte hittat på något rackartyg. Inget som gav utslag på busografen i alla fall. Huset stod ju som vanligt på sniskan men det räknar jag mer som normalt då det gäller honom. Sedan kom han faktiskt ut en liten stund då jag bjöd på ekologisk krasse, jo han är en något kräsen liten finsmakare alltid!

Kommentarer
Postat av: Carina

De är så fina hackspettarna. Bra bild. :)

Svar: Jo de är ju faktiskt det, dessutom är det kul att se att även de små fjäderbeklädda vännerna är olika personligheter. Så många tänker säkert inte på det, men lär man känna dem märks det tydligt.
None None

2015-03-29 @ 11:45:17
URL: http://Bluemoon.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0