mspbubblet

Ja med den rubriken börjar jag dagens inlägg här på bloggen. Trodde nog att allt skulle få vara lugnt en period nu efter vinterns soppa men tydligen inte. Vet att det finns de jägare som är vettiga också och har betydligt mer viltvård i tanken men de törs inte komma till tals på grund av att de känner sig hotade. Är det så det ska se ut i ett modernt och civiliserat samhälle ? Tillåt mig att undra då jag tycker att jakten på vargen och de övriga rovdjuren börjar gå för långt . Åtminstone medias sätt att vinkla det hela på kan göra en väldigt fundersam Fundersam över vilket djur som egentligen är det värsta rovdjuret men det behöver man väl egentligen inte tveka på för länge. Nej det är ju vi människor som har den största skulden till allt elände och ibland skäms man över att tillhöra det släktet. För jag tillhör den skara som kanske lite naivt tror att det går att leva i samexistens med naturen och de vilda djuren i den. Det är när vi lägger oss i för mycket och ändrar kretsloppet som det kan gå så katastrofalt fel. Det borde vi ha lärt oss för länge , länge sedan. För det är ju trots allt så att allt hänger ihop och då måste man lära sig att ta hand om det så att den där cykeln kan forsätta att existera. Det går inte att kräva att en art , eller några arter som har en nyckelfunktion ska försvinna Då kollapsar hela systemet och vi får en så mycket mer fattig natur. Visst förekommer det andra förändringar men de har ju en annan orsak. Att vi däremot förföljer och jagar vissa arter så till den milda grad att de hamnar på rödlistan igen det ser jag ingen som helst anledning till. Vi människor sägs ju dessutom vara så intelligenta att vi kan tänka.Fast sådana här gånger , ja då kan man minst sagt undra var det är på väg. Dessutom så undrar jag hur man ska få upp ögonen på våra ungdomar ? För många av dem tycks bara gå med näsan i telefoner eller läsplattor och då glömmer man bort de där instinkterna som trots allt finns kvar i oss. Detta i takt med ett allt mer digitalt samhälle. Samtidigt så är naturen den viktigaste platsen fortfarande för oss att finna lugnet och stillheten på. Där vi finner mest avkoppling och det kanske är lite ironiskt att det är så. Det här inlägget blev visst lite längre än vad jag tänkte mig. Lätt hänt dock och jag hoppas att någon kanske tänker efter lite mer. För det finns så mycket att se om man bara börjar titta på sidan av vägen. Jag lovar att till och med en liten fjäril kan bli intressant när man tänker i det stora. Faktiskt så är det sällan när man är ute som man får syn på några av de större djuren men de små och fåglarna finns så gott som alltid där.