En stil...

En stil som alltid legat mig varmt om hjärtat är westernstilen. Jag vet inte hur mitt intresse för den först vaknade till liv, eller jo det började med att jag blev countryfrälst redan 1997. Visst lyssnar jag på annan musik med men jag brukar ha en tendens att återkomma till hästjazzen hur jag än gör och bär mig åt. Den finns där som ett genomgående tema och en röd tråd. Inte heller har jag något emot att ta på mig min hatt eller att skutta ner på stan i bootsen, nej de är faktiskt sköna att gå omkring i även fast de kan bli lite för varma med.
Ja ett tag dansade jag ju även linedance men då det kom in för mycket modern musik och blev för svåra steg så la jag det på hyllan. Ibland kan suget efter det komma så då sätter jag på en skiva här hemma och gräver lite i hjärnkontoret. Visst har man glömt en hel del danser men somliga av de man lärde sig från början sitter nog i ryggmärgen och det är lite kul att se vad man fortfarande kommer ihåg. Fast nu var det ju egentligen inte så att jag hade tänkt skriva om countryn eller glida in på linedancen idag. Ändå tror jag det är lätt hänt då ämnet western kommer upp. Kanske är det så att de båda är så starkt förknippade med det att det inte går att säga ordet att nämna de där andra sakerna som oftast ingår i hela begreppet.  Ja jag hoppas att ni fattar spåret, så jag inte trasslar in mig allt för mycket. En annan del av det är också hästeriet. Jag har ju aldrig varit så mycket för att rida egentligen men väl den där samvaron med hästarna kan vara så mysig att uppleva. Så därför kan man väl säga att jag har varit lite mer intresserad av Natural Horsemanship. I det ingår ju mer att man ska vara kamrat mer med hästen från marken också än att bara sitta i sadeln. Något som jag tror att många ryttare skulle vinna mer på att lägga mer energi på istället för att bara ägna sig åt hoppning eller den engelska dressyren. Man har igen det sedan om man börjar med den delen av hästens hantering redan när de är föl. Visst ska man passa sig för att börja arbeta dem allt för tidigt också, det är heller ingen slump att den ras som är överrepresenterade då det gäller lösa benbitar är varmblod(travare). Inget ont om travsporten men att starta tvååringar är galet! Det är hästar som fortfarande växer och skelettet behöver den tiden på sig för att få växa klart. Olika raser har helt enkelt olika förutsättningar och då får man ju jobba utifrån det. Belastar man dem allt för mycket, för tidigt uppstår som regel olika typer av förslitningsskador när de blir äldre.Sedan  får man inte glömma att alla hästar är olika individer, visst kan det finnas de som tål mer än andra men betyder det att man gör rätt ändå om man belastar dem väldigt mycket för det ? Mitt svar på den frågan tror jag blir nej det behöver inte betyda att man gör rätt och jag tror mer på att man ska skynda långsamt om man ska få hållbara hästar. För att ta mig tillbaka till dagens ämne så tänkte jag visa upp några av mina modellhästar igen. Har ju mest tinkrar i stallet eller vad man nu ska säga men sedan har det blivit många quarter horses med eftersom jag tycker att de är fina.
Dock så kan man väl säga att de inte är så vanliga här uppe i Norr eftersom intresset för western är så litet men de få jag har sett har då sett trevliga ut. Dessutom verkar det vara suveräna allroundhästar med :)
 
Blue Gunsmoke är utan tvekan den av mina quarters som jag är mest stolt över att ha i min ägo.
Den här gossen hade jag först tänkt som Connemara men eftersom han från början är en stockhorse fick han till sist bli en quarter ändå. I samband med det fick han också byta namn från Vincent till Forgotten Outlaw
Jag är lite svag för skimlar så här är Tattered Night, min andra skimmelfärgade quarterhingst.
I samma veva som föregående häst flyttade in kom även Without A Trace till stallet,
Mitt ena sto, Waltzing Matilda som fick sitt namn efter låten som heter samma. Dessutom så råkar jag även ha det som tredjenamn så det fick bli den personliga kopplingen. Egentligen så gillar jag inte ens isabeller men efter att ha sett en privathäst på ridskolan här som var just isabellfärgad och jättefin så var inte färgvalet svårt alls att göra.
För att Matilda eller Mattie som hon kallas till vardags inte skulle behöva vara ensamt sto bland alla hingstar så tillkom även det här stoet. Henne döpte jag om till Ramblin' Sally men när jag började studera henne mer insåg jag hur mycket hon påminner om Hugo Simons E.T så hon borde kanske ha hetat något rymdaktigt istället men det första namnet passar in mer om man ser till temat som jag har på de övriga.
 
Sedan har jag även den här killen som heter Crimson Tide

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0