Hejsan på er.

Hejsan på er alla bloggläsare där ute. Välkomna till er som också bara tittat in här av en slump.Nu har det gått ett par dagar sedan mitt senaste inlägg igen. Att skriva bara varannan dag är faktiskt inte så dumt.Fast det tänker jag försöka hålla, åtminstone om jag inte har något annat för mig men ibland blir det ju så attt det dröjer innan man har något vettigt att skriva om. Just nu vet jag inte riktigt var jag ska börja faktiskt. Tänker inte gå in på några detaljer men det hände en hemsk olycka här i Fredags, En 15 årig kille omkom då han var på väg till skolan på sin moped. Jag kände honom inte, eller visste vem han var men det gjorde mitt ena syskonbarn som hade gått i samma klass som honom tidigare. Tror att det är ofrånkomligt att en viss stämning lägger sig över hela samhället när en sådan här sak händer i en relativit liten stad och alla blir mer eller mindre påverkade av det ändå.Onekligen så snurrar många frågor&funderingar runt men man kan också bara i slutänden fråga sig hur det gick till. När man sedan får läsa förloppet i tidningen så kan man bara fundera på ordet varför. För det finns kanske egentligen inte något svar att hämta. Olyckor är alltid tragiska när det är unga människor som förolyckas men på något sätt måste man försöka glädjas för det man har och gå vidare även om det är lättare att säga och svårare att göra.
Sedan ska man prata med varandra om allt mellan himmel och jord, ta vara mer på den tid man får ihop för man vet faktiskt aldrig, en dag kan allting i livet komma att förändras.Och det är nog egentligen något som många är dåliga på med dagens stressade tidsscheman då man ska vara överallt. Nej inget går upp mot en stillsam promenad i skogen, ute i den friska luften tillsammans med någon eller bara att vandra väg och känna det där lugnet som verklig tystnad kan ge. Eller den där glädjen som bubblar inombords när man går i skogen på våren och hör alla fåglar sjunga. Hur förklarar man sådant ? Livet är ändå bra märkligt men jag tror vi ska värdesätta det mer än att vi bara skyndar förbi det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0