Mors!

God morgon på er alla.
Nej idag kan man knappast säga att det är något höjdarväder här.
Utan det är grått, trist och regnigt. Fast det står inte som spön i backen än och tur är väl det för jag glömde paraply hemma, eller glömde jag tog inte det med mig eftersom det bara småduggade. Hur som haver hade jag och Meeko en trevlig stund nu på morgonkvisten då han kikade ut och var vaken ett tag. Passade på att bekanta mig mer med honom och konstaterade glatt att han låter sig klappas nere i buren & han snusar lungt på min hand utan att bitas. Dock så gillar han inte att bli upplyft utan försöker man med att fånga in honom så pilar han snabbt iväg, in i huset och säkerheten. Antar att det är något vi får jobba på helt enkelt. Köpte i alla fall in material på Panduro igår för att kunna göra en sak till hans leklåda. Vad det blir får ni kanske se i helgen då jag ska försöka jobba lite på den. Sedan väntar en del jobb med dockhuset också :). såklart. Har ju ett par väggar i badrummet som ska göras om klart också måste jag tapetsera i hallen. Det blir helt klart ett par projekt i alla fall som ska göras utöver att jag ska umgås, spela lite Sims och se på eurovision finalen. Gillar Maltas låt men tyckte att framträdandet på scen blev lite platt men det kanske inte gör så mycket. Annars var det väl allt för många spretiga bidrag i år som gjorde att jag valde att fokusera på finalen istället. Tror att det är mer lätt hänt att det blir så då med. Sedan har jag också ett par hästar som ska fixas till och målas men det går i alla fall framåt med sakerna. Så det som stod i mitt horoskop i tidningen häromdagen kanske inte var helt fel för det sa nämligen att jag enligt de astrala tecknnen skulle vara väldigt kreativ just nu och det är faktiskt så jag känner mig trots allt.
Fast igår var jag lite deppig...kanske berodde på vädret det också eller så var det något annat som fick mig att än en gång tänka på Dickie Rock. Dock så är det väl så det fungerar med sorg. Vissa gånger känner man av den mer och andra gånger går det lättare när man minns de fina stunderna som man ändå hade ihop. Även om de blev alldeles för få och visst är det som så att vad jag än gör så kommer han alltid att ha en plats i mitt hjärta den hästen, det är inget som jag varken kan eller vill ändra på.
Finns en fin låt som förklarar allt och det är There You'll Be med Faith Hill, temat till Pearl Harbour så visst vet jag att man kan älska en häst som en vän. Det är inte det minsta konstigt eller barnsligt heller utan  om man får den nära relationen till ett djur kanske det bara i själva verket tyder på att man är en väldigt bra människa innerst inne.Det var dagens lilla tanke från min sida Kunde inte låta bli att nynna på en låt idag heller men då blev det istället den här. Den kansle är lite deprimerande men det finns ändå något slags försiktigt hopp i den tycker jag, för visst även om jag aldrig kommer att få tillbaka Dickie så har jag ju fortfarande det där varma minnet av honom som lever vidare Även om det med åren kanske kommer att blekna så kommer han ändå alltid att finnas där någonstans eftersom han lärde mig så mycket. Vet inte om jag gjort det här förut då vi pratat, nej det kanske jag inte har men jag vill säga ett STORT tack till hans fd ägare för att jag fick lära känna er klippa till ponny..undrar om han alltid hade varit så underbar men det tror jag.
 
 
 
"Den lilla hästen med det stora hjärtat"
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0