Djurens tecken

Den här veckan tycks det mesta här går i djurens tecken.
Inte mindre än två nya svenska serier har börjat på TV. Den ena på trean också den andra igår på TV 4 om det viktiga arbete som djurskyddsinspektörerna gör. Fast jag förstår också att det kan finnas irritationsmoment i det då hälften av anmälningarna de får in visar sig sakna grund. Men och andra sidan så är det ju bra att de verkligen utför de där kontrollerna även om man hört att det fuskats med protokoll tidigare. Hur som helst så var gårdagens avsnitt verkligen något som fastnade på näthinnan.
Hur kunde den där hundimportören säga att hon ville djurens väl när hon handlade med valpar från valpfabrikernas Östeuropa?
Det är rent ut sagt vidrigt och i fallet med hönsen så hoppas jag att ägaren blev av med dem för de hade allt annat än bra levnadsförhållanden. Jag förstår inte hur bissa människor tänker som behandlar djur på det här sättet. Att de överhuvdtaget tänker tycker jag är något som går att tvivla på. Man blir minst sagt förbannad och arg när det kommer fram att sådan här faktiskt händer i vårat land med och inte bara i USA eller Sydafrika. Vidrigt minst ut sagt är vad det är. Det tredje fallet som togs upp igår där någon ringt in en anmälan om en mager häst tycker jag också att man kan fundera på. Ägaren försvarde hästens skick med att den var gammal men jag känner till ett halvblod på 30 som är i bättre form än det där varmblodet som var fem år yngre.
Sedan tycker jag att det är skrämmande när man hör inspektörer som själva säger att de inte får nog med pengar för att kunna bedriva en bra verksamhet men det är tyvärr inte otroligt då majoriteten av våra kommuner verkar tycka att det här är en del som kan prioriteras bort. Istället skär man ner allt mer vilket innebär att inspektörerna får större områden att täcka med sämre lokalkännedom som en direkt följd av det. Dessutom så är de väldigt underbemannade och hur ska de få tiden att räcka till ?
Ja det är då verkligen saker som man kan fundera på och frågan är hur man ska kunna lösa de problem som finns om inte de som bestämmer börjar uppmärksamma situationen mer. Visst att djur inte kan prata med ord men de kan defentitivt tala på sitt sätt och någon måste ge dem en röst så att de kan få bli hörda.
Dessutom så tycker jag att vi måste lära de unga vilken uppgift man bär på om man väljer att skaffa ett djur. För även om det är de vuxna som alltid ska bära det yttersta ansvaret  så har ju ändå barnen en del i det med men samtidigt får man inte lägga för mycket tyngd på dem och tro att de ska kunna klara allt på egen hand. Oftast är det ju barnen som börjar tjata om ett djur men då måste man som förälder kunna stå emot och upplysa dem om vilket ansvar det faktiskt är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0