mspbubblet

Dessutom så drabbades jag av en sådan kreativitet och lust att göra något så jag satt och skissade fram en liten hyllningsteckning. som jag tycker passar så bra på alla sätt och vis. Vet inte om det kom fler tårar när jag satt och pysslade med den för att jag saknar syrrans häst.. förmodligen men visst är det nyttigt att få släppa fram de där känslorna också. Har ju förstått att Calle varit sämre på slutet än vad vi fått veta och även om det är jobbigt så måste man ju kunna ta det där beslutet om man ser att djuren lider. Visst är det svårt men det är omänskligt om de ska behöva plågas. Nu kanske ni undrar vad den ena sorgen har med det här att göra, jag tror faktiskt att processen kring att sörja ett djur eller en människa inte skiljer sig så mycket från varandra. Det  beror ju givetvis på vem man är som person också  Somliga kanske tycker att det är barnsligt att sörja ett djur på det viset men vem kan få bestämma om det är rätt eller fel ? Jo ingen för vi alla är olika och även ett djur blir ju som en familjemedlem till sist. Dessutom kn jag säga att även om den första tiden efteråt är hemsk så kan man ta sig tillbaka igen, det gäller att försöka komma ihåg alla de där goda och glada stunderna man haft ihop. För är det något som jag lärt mig av både människor och djur så är det att man ska ta vara på stunden och aldrig skjuta upp saker till morgondagen.