I do belive he was a great man

Det finns vissa filmer som är otroliga, det finns skådespelare som kan förvandla dem till det även fast de ibland har halvhjärtade manus. En av de där mest lysande stjärnorna var Robin Willams. Jag tror inte ens att han var medveten om hur mycket omvärlden uppskattade honom. Synd nog. Utan den där kritiken blev istället det som brände mest och kanske var det just den som fick honom att fatta sitt tragiska beslut i somras. Kanske också är det just tanken på det som har gjort mig så rörd i eftermiddag efter att jag har sett hans Uppvaknanden i eftermiddag. Har ni inte sett den, se då till att hyra den! För han hade så rätt i en del saker som fanns bland replikerna där. Är det också inte lite så att många gamla människor idag är bortglömda och instoppade på institutioner?
Man stoppar i pysksjuka mediciner för att de ska må bättre. Visst kanske det hjälper till en viss punkt men också så tror jag att man bedövar många viktiga känslor på den kemiska vägen. Visst finns det också många andra former av terapi och ibland kan känslorna komma ifatt en, men jag föredrar att leva framför att gå runt som halvsovande och icke kännande. För det viktigaste är ändå att man måste kunna tycka om sig själv innerst inne för att orka med livet. Man får inte lyssna på vad alla andra säger eller tycker, man måste lära sig sätta ner foten. Nu är det här kanske inte fullt så enkelt som det låter, det vet jag men man får låta beslutet växa fram långsamt tills man är säker. på sig själv. För någonstans minns man ändå hur man kände när man var yngre och kan man plocka fram de känslorna igen så kan man faktiskt bli stärkt av dem och inse vissa saker som man kanske höll på att glömma.
När det gäller skådespelaren Robin som de flesta av oss kände honom så kan man väl hålla på att lista filmer och roller som han för alltid kommer att bli ihågkommen för men några av de bästa insatserna tycker jag var Goodmorning Vietnamn, Will Hunting, Garp&Hans värld, Uppvaknanden, Jumanji ,Döda Poeters Sällskap , Välkommen Mrs Doubtfire, och Natt på Museet 1&2. Sedan gjorde han en underbar röstolkning av Ramon/Lovlace i Happy Feet också. Ja ni märker jag skulle kunna hålla på länge att räkna upp filmer med honom som jag sett.
Det känns fortfarande så skrämmande overkligt att han inte längre finns utan är borta. Fast vi ska vara tacksamma över hur mycket han gav as sig själv till oss som såg honom på film och fick ta del av den storhet som gjorde honom till den han var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0