Äntligen!

Idag jag bara äntligen. Så skönt att någon sevärd serie har börjat igen. Inte för att jag haft lite att titta på i sommar, faktiskt tvärtom när jag tänker efter men det har ändå känts tunt i tablåerna. Åtminstone bitvis men det är ju så det brukar bli då de flesta kanaler går över sommartid till att visa repriser och filmer som redan gått x antal gånger. Nej nu ska vi inte göra en djupdykning i antalet gånger jag har sett vissa av dem men det blir lätt så att man ser en del bara för att det inte finns något annat. Dessutom så hade jag faktiskt sett fram emot säsong två av den norska Hjem.
Kan inte säga heller att jag blev besviken, ändå har jag bara sett det första avsnittet än så länge men det bådar väl snarast gott. Sedan var det tur att de gjorde en liten kort resumé så man fick komma in i handlingen igen. Går det ett tag mellan säsongerna är det ju annars lätt att man glömmer bort vad som hände. Fast nu var det relativit lätt att komma in i den igen. Ska bli spännande att se hur det går för dem alla och nej jag hade då inte väntat mig att BP skulle dyka upp som han gjorde, men jag tycker att han verkar lite skum så jag tror Oda ska se upp och hålla sig till Olav &korna jag . Undrar framför allt varför BP var så intresserad av gitarrerna. Är det så att han tänker stjäla dem?
Kan i alla fall vara värt att fortsätta följa den och det är ju bra. En del serier tappar ju , desto längre de pågår men jag hoppas att Hjem är ett undantag i det falllet. För än så länge tycker jag man känner igen sig i den där varma, familjära känslan som man fick under premiärsäsongen. Visst en del roller kanske blir mer schabloner än äkta människor fast jag tror att det är väldigt svårt att undvika att man hamnar där. Det är en sak som jag klurat på lite till och från. För visst är det som så att boken oftast är bättre än TV-serien, filmen om den nu baseras på en sådan från första början ?
Tycker i regel att manusen brukar vara för tunt gjorda och i vissa fall har man kopierat filmens dialoger rakt av från boken, utelämnat viktiga detaljer och för mig faller det bara platt sådana gånger. Då läser jag hellre om boken och fantiserar själv. Det är väl också just därför som  DOGMA är ett så fascinerande format. Det tar dock ett tag innan man kommer in i det men det bygger ju på enkelhet från början och jag tror det kan vara grunden många gånger. Man komplicerar saker för mycket och ju mer man lägger till så resulterar det oftast bra i kaos i slutänden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0