mspbubblet

Ibland sägs det ju att man kan bli lite hemmablind. Visst håller jag med på den saken, Det är så lätt att man missar att se de där små sakerna som trots allt finns där, men som man blivit så van att se.
Fast vissa morgnar när man vaknar, kliver upp,klär på sig och går till jobbet så är man faktiskt tacksam över att man bor just där man bor.
Visst kan jag drömma om att göra en del resor ibland men på det stora hela är jag väldigt nöjd med att vara just här. De få resor jag ändå gjort har ju gjort att jag fått se några olika länder, vissa av dem kanske jag skulle vilja stifta närmare bekantskaper med men samtidigt så ser man ju också delar som inte är så upplyftande. Det är därför jag tycker att man fortfarande kan hitta nya sidor i en stad som man bott hela livet. Dessutom är det svårt att inte tycka om just sådana här dagar då solen skiner, havet ligger spegelblankt, skrakarna ligger ute på vattnet och fiskar , få störande ljud hörs och talgoxarna sjunger i buskarna. Det här kanske låter som någon reklamtext för Norrland och visst , så kanske det är med. Man behöver faktiskt inte den där jäkten&stressen som jämt finns i en storstad utan ibland behöver man få tillfällen till att reflektera vad som faktiskt är viktigt. Dessutom så tror jag att man måste lära sig att koppla av ibland eller borde jag säga koppla ner.

Tror faktiskt att man måste kunna stänga ner tekniken ibland för det skapar ju onekligen bara mer press när man ständigt ska vara uppkopplad för att få veta det allra senaste. Sedan så är det ju också som så att även om man kanske har en dålig dag så har naturen den där fina kraften att få en  att kunna läka , glömma lättare varför man blev på så dåligt humör och gå vidare bara man tillåter sig själv att ta in den och att andas.

För det är ju trots allt så att vi alla lever i den, alltså är det viktigt att vi ser den och lär oss hur vi ska förvalta den på bästa sätt istället för att vi fortsätter att använda den som någon himla soptipp.

Det är nog få saker som gör mig riktigt arg. Såklart människor som beter sig illa åt mot andra människor är en av de sakerna men det som jag tror beror mig mest är när djur far illa på något sätt. Visst , i vissa fall kanske det är omedvetet men i de fall där det förekommer medvetet är det bara vedervärdigt att både se&höra berättelserna.Samtidigt så tror jag också att det är en balansgång det där. Vissa av dem kanske försöker bortförklara sitt agerande på det sättet att djur inte känner eller kan prata, de kanske inte gör det på det sätt vi menar men varje art har sin kommunikation, Det finns det många arter som kan bevisa men det starkaste förekommer väl hos elefanterna som kan stå i flera dagar och sörja en död flockmedlem.  Så att säga att djur inte skulle ha känslor det är bara löjligt men jag tror inte att vi ska förmänskliga dem för mycket på samma gång.

Fast ett som verkligen är säkert är att djur är underbara.