mspbubblet

Såg ett rätt intressant program på SVT 2.
Det handlade om kränkraftsolyckan i Japan. Man kan inte låta bli att fundera på vad som sas. Att den hade unnat undvikas eller att katastrofen hade kunnat skjutas upp med rätt många timmar.
Om personalen på kärnkraftverket hade vetat hur de skulle göra.
Fast det är ju bara saker som det går att spekulera i så här i efterhand.Men det kanske man ska låta bli att göra också eftersom man bara kan föreställa sig stressen de stod under.
Dessutom så hade ju ingen väntat sig att tsunamin som kom skulle vara så hög som den faktiskt var. Vågen som sköljde in var ca tio meter hög så man kan nog bara tänka sig en vägg av vatten.

Visst kan jag lida med en del av de människor som drabbades när man ser förödelsen efteråt. Alla bilder på raserade hus, bilar  och båtar som ligger huller om buller.Deras liv förvandlades till ett kaos där de inte hann få med sig något hemifrån & många av dem förlorade vänner, familj och släkt. Hur man bygger upp tillvaron efter katastrofen igen lär vara svårt att veta men jag vet att livet sakta börjar återvända till vissa delar.

Det var nog om det mänskliga lidandet nu till en annan nivå.

En sak som jag tycker är kontigt i det hela är att inte fler protesterar mot  Japans valfångst men framför allt mot det grymma fisket efter hajfenor. Djuret dras upp på däck varpå fenorna skärs av innan kroppen slängs överbord medan det fortfarande lever och långsamt får förblöda. Hur kan då vissa påstå att rovdjuren är mer kallblodiga än oss i ett sådant läge, det undrar jag allt över...för djuren handlar bara på sin instinkt att överleva medan vi som människor borde kunna tänka efter mer före

Tänkt dig själv att få en kroppsdel avkapad och att du blir lämnad för att gå en grym , plågsam död till mötes ?

Det kära läsare är ren och skär vidrighet sagt på norrländska!

Också undrar jag vad hajarna har gjort för att förtjäna en sådan fullkomligt vidrig behandling ?

Vet att man länge trott att de är blodtörstiga odjur men jag vill säga att de är mer komplicerade än så. Annars hade de som art aldrig klarat sig under miljoner år.

Visste ni föresten att den hajart som dödar flest människor varje år, åtminstone i Australien inte alls är den stora vithajen till exempel utan den mindre, mer aggressiva tjurhajen som kan leva både i söt &saltvatten?

Sedan är det vi människor som befinner oss ute på djupt vatten när vi vandrar in på deras jaktmarker men de ser inte oss som huvudsakliga byten utan tycker att vi smakar illa vilket också är orsaken till varför många som blir attackerade spottas ut.Spg ett program från Australien där folk surfadeute bland vågorna på en strand där det fanns tydliga hajvarningskyltar. Receptorerna alltså där de har känseln sitter på insidan av munnen bakom de beryktade tänderna i käken. Vidare spelar också ekolokaliseringen in. Badande som sprattlar i vattnet kan till exempel påminna om en skadad fisk och luktsinnet är mycket skarpt. Det sägs att de kan känna lukten av blod i vattnet på ett avstånd av en kilometer. Fast hur ska de veta om blodet kommer från en oaptitlig människa eller ett bytesdjur? Så nog tycker jag att det finns många intressanta frågor som ännu väntar på ett svar bakom myten om den blodtörstiga människoätande hajen.Vi kan ju åtminstone hoppas att allt eftersom vi lär oss mer om dessa fascinerande djur och får mer kunskap om dem desto mindre kanske lusten blir hos fiskarna att döda dem.Visst omsätter fisket stora summor pengar men hur stora det än handlar om kan jag inte tycka det är rätt om hajarna blir de första i havet som får betala priset för en viss grupps rovdrift.

Om ni inte redan har sett den så rekomenderar jag dokumentären Sharkwaters som handlar om just det här ämnet.