Hejsan
Hejsan svejsan på er alla Bubblare.
Ja alla ni andra morgonpigga människor med.
Känner att jag måste få skriva några rader om gårdagskvällen.
Var ju och såg på film nämligen Svinalängorna.
Den var otroligt bra och jag ska försöka att inte avslöja för mycket om ni inte redan har sett den vill jag bara säga: Se den!
Vissa filmer är verkligen obegripliga trots att de får toppbetyg men den här berörde verkligen mig, konstigt vore väl annars.
Tyckte att Noomi gjorde en mycket bra tolkning men samtidigt tyckte jag att hon var lite svår på något sätt, distanserad och avtrubbad fast det ingick ju såklart i rollen men man undrar ju hur Leena som hon heter i filmen klarar sig sedan för slutet kom lite väl plötsligt.(efter en och en halv timme) så kändes det ändå som så.
Den roll som istället fångade mig mest var hennes bror Saakari.
Fast jag undrar samtidigt hur de som kommer från likande uppväxter som skildras i filmen, både dåtidens och nutidens överhuvudtaget kan bli hela som människor ?
Tror de får väldigt svårt med just tilliten till andra, något som jag själv ändå har nog svårt med fast jag kommer från ett bra hem men andra orsaker har lett till det.
Så visst kände man igen sig i vissa känslor .Även om den genomgående för filmen mestadels var sorg &svårmod så fanns där sol och glädje med stundals precis som det gör i livet men det var kanske det som gjorde den så bra.
Ja alla ni andra morgonpigga människor med.
Känner att jag måste få skriva några rader om gårdagskvällen.
Var ju och såg på film nämligen Svinalängorna.
Den var otroligt bra och jag ska försöka att inte avslöja för mycket om ni inte redan har sett den vill jag bara säga: Se den!
Vissa filmer är verkligen obegripliga trots att de får toppbetyg men den här berörde verkligen mig, konstigt vore väl annars.
Tyckte att Noomi gjorde en mycket bra tolkning men samtidigt tyckte jag att hon var lite svår på något sätt, distanserad och avtrubbad fast det ingick ju såklart i rollen men man undrar ju hur Leena som hon heter i filmen klarar sig sedan för slutet kom lite väl plötsligt.(efter en och en halv timme) så kändes det ändå som så.
Den roll som istället fångade mig mest var hennes bror Saakari.
Fast jag undrar samtidigt hur de som kommer från likande uppväxter som skildras i filmen, både dåtidens och nutidens överhuvudtaget kan bli hela som människor ?
Tror de får väldigt svårt med just tilliten till andra, något som jag själv ändå har nog svårt med fast jag kommer från ett bra hem men andra orsaker har lett till det.
Så visst kände man igen sig i vissa känslor .Även om den genomgående för filmen mestadels var sorg &svårmod så fanns där sol och glädje med stundals precis som det gör i livet men det var kanske det som gjorde den så bra.
Dessutom så tyckte jag också att den skildrade alkohol& baksidan av det på ett mycket trovärdigt och naket sätt vilket bara är bra i ett samhälle av i dag som annars kryllar av reklam om olika sorters sprit både i tidningar, på tv och i affärerna.Vi är så väl medvetna om problemet ändå händer det så skrämmande lite och drickandet börjar istället allt lägre ner i åldrarna , varför är det så och varför ska man behöva bli ifrågasatt om man faktiskt vågar stå emot grupptrycket och säga nej för vad är det för roligt med att vara så full att man vaknar upp dagen efter och inte ens vet vad man har gjort ?
Kommentarer
Trackback
