Krax Krax

Nåja nu är jag i alla fall tillbaka på hemmaplan.
Fast förkylningen håller ju i sig. Kraxar som om jag hade svalt en kråka eller åtminstone fått ner en massa fjädrar i halsen.
Fast jag kände ändå att det var dags att återvända hit för jag tror det är lätt hänt att det blir så att man går varandra mer på nerverna efter ett tag .Även om man inte säger något så märks det av ändå.
Som när man ska se på tv om man är tre personer och alla vill se olika program men man har bara två apparater.
Nu brukar jag ju få se på det jag vill ändå men igår var det lite missnöje när jag ville sitta i fotöljen. men det är helt klart bättre att sitta upp med den här snuvan..
Så då kände jag att jag lika gärna kunde vara hemma och vara förkyld för jag orkar ju inte göra så mycket mer periovis nu än att vila, se på tv och sitta kortare stunder här.
Tror det är väldigt lätt hänt att det blir så om man är förkyld dessutom.
Nåja kan bara hoppas att jag snart är på banan igen men det kan ju ta tid.Ska i alla fall göra mitt bästa och fortsätta försöka kurera mig med nyponsoppa,te och varma bad.
Dessutom så vill jag ägna de sista raderna i dagens inlägg åt Copiad, en sagolik travhäst som nu har vandrat vidare till trappalandas evigt gröna ängar. Jag fick visserligen aldrig se honom live men när jag många år senare började släktforska på min systers fd häst så hittade jag gemensamma släktband mellan de två.Det var för mig som tycker om hästar och travsporten nästintill lika magiskt.
även om han inte lämnade så bra avkommor till tävlingbanan så var han då en sannerligen bildskön häst och vi kommer alltid att minnas honom som en av de största.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0